Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Diskutera äldreomsorgen utan naiva förhoppningar.”

Jag vill varna för omsorgsoptimism, skriver Per Gunnar Edebalk, professor vid Socialhögskolan på Lunds universitet.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Det finns en klar risk att det leder till fortsatta besparingar inom äldreomsorgen, skriver Per Gunnar Edebalk.

Bild: Ola Nilsson

Annons

Coronakommissionen gav skarp kritik mot tillståndet i den svenska äldreomsorgen (SOU 2020:80). En underlagsrapport till kommissionens första betänkande uttrycker en förhoppning om att erfarenheterna från pandemin ska leda till att äldreomsorgen får bättre villkor. Det är inte svårt att instämma i en sådan förhoppning. Men hur realistiskt är det?

Äldreomsorgen har aldrig prioriterats högt i Sverige. Dessutom har den alltid varit underfinansierad. Idag har kommunerna ansvar för äldreomsorgen. Om kommunerna inte kunnat avhjälpa de brister som funnits tidigare så lär det inte heller ske framöver med tanke på att de som är över 80 år förväntas öka med cirka 50 procent under detta decennium. Staten måste gripa in.

Annons

Så vad kan staten göra? Gå in med olika former av föreskrifter, men sådana stöter ofta på hårt motstånd från kommunalt håll, även om regelverket säger att staten ska finansiera uppgifter som kommunerna påtvingas. Det finns tydliga exempel på motståndet. År 2010 briserade en skandal då det visade sig att det förekom att demenssjuka lämnades ensamma och inlåsta nattetid. Socialstyrelsen presenterade föreskrifter om nattbemanning, men kommunerna motsatte sig dem. Istället tog regeringen över frågan och införde en förordning som innebar att det ska finnas tillgång till personal dygnet runt som ska uppmärksamma behov utan dröjsmål. Trots det har Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, gång på gång uppmärksammat att bemanningen är otillräcklig nattetid på äldreboenden.

Annons

Att kommunerna ska åläggas att stödja anhörigvårdare blev också en seg historia, men till slut fick kommunerna ge upp.

Staten har alltså svårt att med föreskrifter påverka äldreomsorgen. Kommunerna och deras intresseorganisation Sveriges kommuner och regioner, SKR, anser sig veta bäst vilka behov som ska prioriteras och tillfredsställas.

Staten stödjer kommunerna med generella statsbidrag, alltså en pengapåse som kommunerna får bestämma över. Det är en viktig förutsättning för det kommunala självstyret. Men generella statsbidrag ger ingen garanti för att pengarna kommer just äldreomsorgen till del. Kommunerna har ju också andra angelägna områden att ansvara för, till exempel förskola, skola, och handikappomsorg.

Riktade statsbidrag är en möjlighet, men varken riksdagen eller regeringen är särskilt förtjusta i dem. Kommunutredningen (SOU 2020:8) var enig i sin bedömning att riktade statsbidrag bör tas bort, något som också SKR stödjer. Ska riktade statsbidrag användas bör de avslutas inom två år, slog utredningen fast.

Annons

Vad är det för problem med riktade statsbidrag? De ska sökas och redovisas och det innebär administrativa problem, speciellt för små kommuner. Mer principiellt är kritiken att kommunerna får svårare att planera sin verksamhet långsiktigt.

När bidragen upphör får kommunerna ta den ökade kostnad som har uppstått, till exempel för ökad bemanning.

Som om allt detta inte var nog ställer den så kallade Baumoleffekten till det. Den innebär att lönekostnaderna stiger inom en viss tjänstesektor, i detta fall äldreomsorgen, trots att produktiviteten inte stiger i samma utsträckning. Lönerna höjs för att matcha utvecklingen på sektorer med hög produktivitetstillväxt som till exempel industrin. Det betyder alltså att äldreomsorgen blir dyrare och dyrare, oberoende av om Sverige får allt fler mycket gamla och omsorgsbehövande. Här finns en klar risk att det leder till fortsatta besparingar inom äldreomsorgen.

Annons

Jag vill varna för omsorgsoptimism. Äldreomsorgen måste diskuteras utan naiva förhoppningar. I en sådan diskussion måste omfattningen av det kommunala självstyret ingå och inte minst nya sätt att finansiera framtidens äldreomsorg.

SKRIBENTEN

Per Gunnar Edebalk, professor vid Socialhögskolan på Lunds universitet.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy