Bilarna mullrar in mot Vesterbro förbi Sønder Boulevard. Genom avgaserna kommer Anna-Sofie Solstad Zahl rullande på familjens eldrivna lådcykel, modell Christiania. Det är deras tredje.

– Den första köpte vi när vi fick vår son, våren 2020. Den var dyr, 20 000 kronor, men perfekt att ha till alla ärenden i stan, säger hon.

– Vi skaffade de bästa låsen man kan få för pengar. Det hjälpte inte.

Från lägenheten på hörnet där vi står kan familjen se ner på cykelparkeringen där de ställde lådcykeln. Platsen är upplyst, kameraövervakad och detta är en del av Vesterbro med folk i rörelse dygnet runt.

– Vi trodde vi var säkra, men inte alls. De stal den efter en och en halv månad.

Cykeln kom med en särskild stöldförsäkring, så hon slapp självrisk och fick en ny. Den här gången parkerades den på järnvägsstationen strax intill lägenheten.

– De spelar musik på den parkeringen för att hemlösa inte ska sova där. Men det är ju ett mindre problem jämfört med om man stjäl saker!

Den här gången tog det mindre än två veckor innan tjuvarna var framme.

Anna-Sofie Solstad Zahl är långtifrån ensam. Enligt den senaste trygghetsundersökningen har en femtedel av alla hushåll i Köpenhamn fått en cykel stulen den senaste tolvmånadersperioden.

Grovt räknat: 120 000 stölder.

– Men det polisanmäldes inte mer än 40 000 cykelstölder i hela Danmark 2020, säger Klaus Bondam, generalsekreterare i det danska cykelfrämjandet.

Antalet polisanmälda cykelstölder har sjunkit stadigt sedan 1995.

– Men anmälningssiffrorna är helt klart felaktiga – mörkertalet är mycket högt, säger Klaus Bondam.

– Bland annat för att polisens uppklarningsprocent är så låg. Folk tycker inte det är lönt att anmäla. Dessutom spelar det säkert in att de allra flesta cyklar tappar sitt försäkringsvärde efter tre år.

Egentligen är förutsättningarna att hejda cykelstölder bättre i Danmark än i Sverige. Sedan 1940-talet finns det ett lagstadgat register –Stelnummerregistret. Alla cyklar i landet ska märkas med ett unikt ramnummer.

Det är olagligt att sälja en cykel utan stelnummer. Registret är numera sökbart för allmänheten, så man kan kolla snabbt innan man köper begagnat.

Men tiden har sprungit förbi systemet, menar Klaus Bondam. Folk bryr sig inte om kravet på märkning när de köper begagnat, och polisen ser inte till att systemet efterlevs.

– Många struntar i att märka importerade cyklar och polisanmäler man inte stölder, så syns det inte i registret att en cykel är stulen, säger Klaus Bondam.

Ett par stenkast från Tivoli ligger Fri Bikeshop Urania, där Peter Mollerup jobbar.

Han menar att stölderna drabbar fackhandeln hårt. Den som investerar i en bra cykel och får den stulen direkt vill ha en billigare modell nästa gång.

– Många tror att vi handlare lever fett på att leverera nya cyklar efter stölder, säger han.

Men kunderna väljer bort handlarna och köper för några tusenlappar hos varuhusen eftersom de är rädda för nya stölder, menar han.

Branschen går faktiskt bra ändå, allt fler väljer cykeln som färdmedel, enligt Peter Mollerup:

• Som hobby.

• På grund av ökat miljömedvetande.

• Tack vare ett allt större utbud av elcyklar.

Fler, dyrare och mer avancerade cyklar betyder också saftigare byte för tjuven.

– Den här kostar 35 000 danska kronor, säger Peter Mollerup om en elcykel just vid ingången till butiken.

– Det är mycket pengar men högsta kvalitet. Stjäl du den kan du få kanske 15 000 av någon som inte ställer för många frågor. Fem, sex sådana i månaden och du har väldigt goda pengar.

– Jämför med att råna en bensinmack. De har väl 500 kronor i kassan, för ingen använder kontanter längre. Åker du fast för rån får du fängelse. Tar du en cykel riskerar du bara böter.

Klaus Bondam på cykelfrämjandet suckar över frågan hur cykelstölderna ska stoppas. Han vill se en omprioritering hos polisen.

– Det är för lätt att komma undan med att sno en cykel och snabbt sälja den på någon av sajterna. Jag menar att man behöver hantera detta som organiserad brottslighet och använda rätt metoder. Försöka infiltrera ligorna, kartlägga dem bättre – underrättelsearbete.

I övrigt behövs en modernisering av Stelnummerregistret, menar han. Ett bilregister för cyklar, med noga kontrollerade serienummer och en bokföring över alla ägarbyten.

– Det kostar, men vi har politiker som är med på idén, jag är optimist – inom fem eller tio år kan det finnas, säger Klaus Bondam.

Handlaren Peter Mollerup är mer uppgiven, men nämner appen med stelnummerregistret. Man kan där även rapportera in en cykel som upphittad.

– Jag skulle vilja ha mer medborgarkänsla – att man bryr sig. Ser du en cykel som står konstigt så se till att rapportera in den som upphittad så att ägaren förhoppningsvis får den tillbaka.

På väg från Fri Bikeshop Urania möter vi Jannik Borg som parkerar en vit cykel. Den sticker ut i mängden: framhjulet är blått.

– Swapfiets, heter det. Det är som Netflix, fast med cyklar, säger han.

Vad menar du?

– Du prenumererar på en cykel, det kostar några hundra kronor i månaden beroende på modell. Du får en ny, bra cykel – händer något med den får du en ny direkt. Blir den stulen kostar det dig bara några hundra i självrisk. Du slipper oroa dig.

Idén med Swapfiets kommer från Nederländerna. Den har nu spridits till nio länder med totalt över en kvarts miljon kunder, enligt Jonas Nygaard, vd för Swapfiets danska bolag. I hela Danmark finns 20 000 cyklar, 1 500 elcyklar.

En av poängerna med upplägget är att en elcykel är bra mycket billigare än ett pendlarkort i Köpenhamn – ett kort för fyra zoner kostar 750 kronor i månaden. Pendling med en elcykel från Swapfiets kostar 400.

Skulle tjuven ändå vara framme får kunden en ny inom 48 timmar. Lika snabbt sker underhållet.

– Antingen servar vi den i butiken eller så kommer vi hem till dig, säger Jonas Nygaard.

– Kan vi inte reparera den på tio minuter så byter vi ut den mot en cykel som vi har med oss. Du är körande hela tiden. Det är alltså inte så mycket cykeln du abonnerar på, utan mer servicen.

Alla Swapfiets elcyklar är försedda med spårsändare, gps, fast monterade och mycket svåra att ta bort utan att skada cykeln, förklarar han, vilket gör dem ännu mindre attraktiva att stjäla.

Någon gps går inte att montera på Anna-Sofie Solstad Zahls cykel. Hon har undersökt saken. Så av rädsla för stöld förvaras den nu på hennes jobb nattetid.

På mornarna får hon först ta sin andra cykel dit, hämta lådcykeln, cykla hem med den och hämta sonen till förskolan, lämna honom och sedan tillbaka till jobbet.

– Ja, och i kväll när min man varit på simningen med vår son måste han cykla och ställa den på mitt jobb igen innan han kommer hem. Det är helt crazy. Men ändå bättre än att ställa den hos mina föräldrar på nätterna, de bor en halvtimme bort.

Även hon efterfrågar en mer aktiv polis men också att försäkringsbolagen driver fram samhällsåtgärder, som exempelvis fler övervakade eller säkrade cykelparkeringar. Det är ändå försäkringsbolagen som får betala för stölderna, menar hon. Och med det alla andra försäkringstagare via sina premier.

– Nästa gång någon stjäl cykeln kostar det oss 5 000 kronor i självrisk. Det har vi helt enkelt inte råd med.

Alternativet är att skaffa bil i stället – de stjäls inte lika lätt.

– Det är inte precis miljövänligt och går tvärs mot hur vi vill leva. Men vi blir kanske tvungna.

– Det gör också att vi funderar på om vi ska alls ska bo i stan, även om jag gillar det och har bott här hela mitt liv.