De små barnen tog efter sina föräldrar under pandemin. De höll avstånd på förskolan, i mataffären och på lekplatsen.

Men psykologen Anna Köhler säger att barnen kommer lära sig kramas igen.

– Man lär om och sen blir det det normala, säger hon.

Det är måndag eftermiddag. Charlotte Olsson öppnar grinden till barnens förskola. Hon har precis hämtat äldsta sonen Kilian, 5 år. Under pandemin stängdes hans förskola permanent och samtidigt skulle lillebror Espen, 2 år, skolas in.

Så i september skolade föräldrarna in båda barnen på den nya förskolan. Men på grund av Folkhälsomyndighetens restriktioner hölls inskolningen utomhus.

– För oss var det mycket oväntat. Vi visste inte om att inskolningen skulle vara utomhus. Jag jobbar också på en kommunal förskola och där har vi fortsatt som tidigare, säger Charlotte Olsson.

Under pandemin har många förskolor helt och hållet kört på inskolning utomhus. Även hämtning och lämning har ibland skett utomhus. En del föräldrar har aldrig varit inne på sitt barns avdelning.

Hur inskolningen på förskolan under pandemin har påverkat personal, föräldrar och barn har en forskargrupp i Lund studerat. Studien bygger på personalens upplevelser och funderingar på förskolor runt om i landet. Totalt har 465 personer deltagit.

– Det viktigaste som vi fann var att även om det inte fanns några extrema åtgärder och restriktioner i Sverige som att stänga förskolor har åtgärderna påverkat inskolningen avsevärt, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi och ansvarig för projektet.

Hon säger att personalen upplever att deras relationer till föräldrarna påverkades negativt av social distansering – att man skulle hålla avstånd – och att det i sin tur gjorde barnen mer reserverade.

– De små barnen observerar hur deras föräldrar och de nya personerna inte beter sig varmt och intimt. Det tolkar barnen som att deras föräldrar inte litar på förskolepersonalen, vilket gör att de är mer försiktiga och reserverade mot dem, säger Elia Psouni.

Vilka konsekvenser den sociala distanseringen under pandemin får för de barn som föddes under åren med restriktioner vet ingen än.

– De första åren betyder såklart jättemycket. Men under den första tiden har de allra yngsta barnen störst behov av sina omsorgspersoner, de närmsta. De har inte behov av allt det som vi ser att större barn har fattats under pandemin, som fritidsintressen, säger Anna Köhler, psykolog på Rädda Barnen i Malmö.

Hon säger också att de barn som föds i ett tryggt hem med goda förutsättningar ofta klarar sig långt på sin eller sina föräldrar och det inte finns lika stort behov av andra vuxna i deras direkta närhet. Men hon lyfter också aspekten med att en del nyblivna föräldrar blev isolerade och ensamma och att det i sin tur kan ha påverkat barnet.

– Det vet vi inte effekterna av än.

Anna Köhler säger att familjer som har det svårt har fått det ännu svårare under pandemin. Till exempel där det finns psykisk ohälsa, arbetslöshet och trångboddhet.

– Barnen i de familjerna har ofta ett behov av ett bredare nätverk och andra trygga vuxna och under pandemin har det blivit mer begränsat. Då har barnen inte fått träna på att bygga trygga relationer lika mycket som innan pandemin, fortsätter hon.

Nu när samhället har öppnat helt igen utan restriktioner tycker hon att det är viktigt att bvc, förskolor, skolor och fritidshem ser till att fånga upp de barn som behöver stöttning.

– När barnen kommer tillbaka hoppas jag att det finns ett skyddsnät som ser barnen och som ser vilka barn som har ett större behov av hjälp. Nu är det extra viktigt att göra de bedömningarna. De barn som lever i störst utsatthet, där kommer nog effekterna av pandemin vara störst, säger Anna Köhler.

Men hon är hoppfull.

– Små barn är generellt väldigt formbara och bra på att snabbt anpassa sig. De kanske tänker "nu har vi inte fått kramas på ett par år, men det får vi nu. Då gör vi väl det". Man lär om och sen blir det det normala, säger hon.

Fem månader efter inskolningen tror Charlotte Olsson trots allt att inskolningen gick bra. Förskolepersonalen har berättat att yngsta sonen sover bra under vilan och att den äldre har kommit in i gruppen.

– Det var annorlunda och ovant mot hur det var att skola in innan pandemin. När vi var där på förmiddagen och alla var ute på gården var det svårt att veta vilka barn som tillhörde mina barns grupper och vem ur personalen som hade vilka barn. Men vi frågade oss fram. Barnen hade samma anknytningsperson och det funkade jättebra, säger Charlotte Olsson.

– Vi har också märkt att barnen trivs och är trygga, fortsätter hon.

Nu när restriktionerna är hävda får föräldrarna på deras barns förskola komma in i kapprummet, men det är fortfarande stängt in till avdelningarna.

– Vi kan klä av och på barnen och kolla vad som saknas på hyllorna och det gör jättemycket att bara kunna titta in, säger hon.

Charlotte Olsson och sonen Kilian går bort mot bilen. De ska köra hem till en förkyld lillebror och pappa.

– Det är skönt att det har gått så bra för oss trots min oro i början, säger Charlotte Olsson.