I landet som inte finns, och som aldrig har funnits som en självständig nation, pågår inget krig. Putins trupper utför bara en begränsad ”specialinsats” för att dels avsätta en nazistisk regim som utsätter den ryska minoriteten för folkmord, dels för att freda Ryssland som var utsatt för hot. Insatsen är enbart inriktad på att slå ut militära mål, inte civila.

Varje dag, varje timme översköljs vi i väst och resten av världen av bilder och filmer som avslöjar en helt annan verklighet – en verklighet som inte ses genom Putins kalejdoskop. De skildringarna berättar om en självständig nation, som har en president vald genom ett demokratiskt val, som utsatts för en oprovocerad attack där civila mål som bostadshus, barnsjukhus, en teater och köpcentra bombas till grus.

En fullskalig invasion som syftar till att störta den ukrainska statsledningen och ersätta den med en marionettregim – en strategi Putin redan har praktiserat på lokal nivå i enskilda ukrainska städer som har erövrats. Angreppskrigets övergripande mål är att återupprätta ett Stor-Ryssland, som sovjetnostalgiker, likt Putin, drömmer om.

Det ukrainska folket får nu betala ett högt pris för att denna stormaktsdröm ska kunna förverkligas. Den ryska armén tuggar sig långsamt in i ukrainskt territorium, hektar för hektar, och lämnar ett kulturellt kalhygge bakom sig.

Det mänskliga lidandet är ofattbart stort. Missilerna gör heller inte skillnad på ukrainare och ryssar – de ryssar som ”specialinsatsen” ville skydda från påstått folkmord …

Det humanitära hjälpbehovet är enormt. Nästan en fjärdedel av Ukrainas befolkning är, enligt bedömningar, på flykt västerut. De behöver mat, friskt vatten, mediciner och annan sjukvårdsutrustning, sängar och trygghet. Traumatiserade och sorgtyngda flyktingar behöver psykologiskt stöd, barnen behöver skolgång, och så vidare. Hjälporganisationerna behöver pengar för att kunna ombesörja allt detta.

Det här är inte en streamad eller tv-sänd serie som vi kan välja att stänga av när vi vill. Det här skeendet kräver vår uppmärksamhet, vårt engagemang. Och engagemanget måste vara uthålligt.

Måndagsrörelsen är ett försök att hålla den lågan brinnande. Stödmanifestationen, som startade i Stockholm, har nu spritt sig till Malmö, Helsingborg, Åstorp, Göteborg, Linköping, Karlstad och Östersund. (I Åstorp och Göteborg hålls torgmötena på söndagar). Varje måndag klockan 12 samlas vi på Stortorget i Helsingborg.

Varje måndag lägger vi ut bilder och texter på sociala medier som ett budskap till Putin: Vi ser vad du gör! Varje måndag ger dessa rapporter ukrainare moraliskt stöd så att de orkar kämpa vidare. Det är det minsta vi alla kan göra.

Måndagsrörelsen Helsingborg

Hans Nelson

Dimitrij Aleshkov

Christer Åkerlundh

Catharina Wenehed

Mia Kristiansson

Guy Rambech

Alexander Svensson

Stene Boldt

Amir Jawad