Finland och Sverige har under kriget i Ukraina försökt visa en enig fasad utåt. Statsministrar och försvarsministrar har träffats och pratat om ökat samarbete och koordinering av säkerhetspolitik. Som företrädare för små alliansfria grannländer har det varit en logisk väg för dem att gå.

Men Finlands president Sauli Niinistö konstaterade i en finsk tv-intervju den 23 mars att Finland och Sverige inte helt håller ”samma takt” i Natofrågan. Det är lätt att observera i finska medier, där debatten har gått livligt till. Finlands historia av konflikter och den långa gränsen mot Ryssland har bidragit till att skapa större rädsla och mer stöd för ett Natomedlemskap än i Sverige.

Trots en tidigare uttalad vilja att samordna Finlands och Sveriges säkerhetspolitik i en osäker tid, kan Niinistös uttalande tolkas som att Finland är berett att agera på egen hand när det gäller Nato.

Även om säkerhetssamarbetet med Sverige är uppskattat, litar inte många finländare på att varken det eller gemensamma övningar med Nato räcker för att avskräcka ryska försök att påverka Finlands självständighet.

Vad betyder allt detta för Sverige?

Den senaste Sifo-undersökningen visar att om Finland bestämmer sig för att gå med i Nato stöttar också en stor majoritet av svenskarna ett svenskt medlemskap i Nato. Att vara ett ensamt alliansfritt land med ett aggressivt Ryssland som granne är inte lockande. Finland kan dra med sig Sverige i den nordatlantiska försvarsalliansen.

Men hur akut är hotbilden?

Ryssland har lidit stora förluster i främst markstrider, både när det gäller stupade soldater och förstörd krigsmateriel. Att de nu ska kompletteras med legosoldater från det ryska privata militärföretaget Wagnergruppen, som flygs in från Syrien och Afrika, tyder också på att den ryska militärens kampvilja och kompetens har varit låg.

Putin vet nu att Ryssland har begränsad förmåga att strida på flera fronter. Dessutom har många av de ryska trupper som sattes in mot Ukraina flyttats dit från nordvästra Ryssland, nära gränsen till Finland. Det betyder att Rysslands militära förmåga att hota Finland och Sverige har minskat dramatiskt under den tid som kriget pågått i Ukraina. Och för varje dag som kriget pågår, minskar den ytterligare.

Sveriges och andra länders militära stöd till Ukraina bidrar till att skapa säkerhet i resten av Europa, även om det samtidigt förlänger kriget i Ukraina. För varje dag går också en större del av Rysslands resurser åt till striderna i Ukraina.

Det tar förmodligen flera år för Ryssland att återuppbygga de lager av militärfordon och missiler som behövs för att på ett trovärdigt sätt hota med liknande offensiva militärkampanjer.

Finland vet att längden på den tidslucka då Ryssland är försvagat genom striderna i Ukraina är svår att bedöma, eftersom Putin har visat sig vara oberäknelig genom att eskalera konflikten bortom de flesta experters förväntningar. Men om han håller sig kvar vid makten och fortsätter med sin aggressiva utrikespolitik kan ett finskt principbeslut om Nato-medlemskap komma ganska snabbt – så länge Putin inte tyr sig till kärnvapenhot i brist på annan militär förmåga.

Niinistö skrev på sociala medier den 29 mars att han redan diskuterat hur ett ansökningsförfarande skulle gå till med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg. Att Stoltenberg tidigare har antytt att processen kan gå snabbt, underlättar beslutet.

Finlandisering, att underkasta sig en rysk intressesfär, något som definierade Finlands utrikes- och inrikespolitik under kalla kriget, är inte längre ett alternativ för Finland.

Sverige har inte samma historiska erfarenhet eller en landgräns mot Ryssland. Om Sverige inte följer Finland och ansöker om Natomedlemskap kan regeringen hoppas att Finland som Natoland skapar en starkare buffert österut, gentemot Ryssland, än idag.

Men om Finland, med sina upp till 300 000 lättmobiliserade soldater, tror att Nato är det bästa sättet att försvara sig mot Ryssland är det mycket svårt för Sverige att fatta ett annat beslut. Därför är det föga förvånande att Sveriges statsminister Magdalena Andersson (S) bara några dagar efter att Finlands president Sauli Niinistö antydde att de båda länderna inte samtidigt behöver ansöka om Natomedlemskap sade att Sverige inte längre kan utesluta något när det gäller medlemskap i Nato.

Det finns ingen akut hotbild mot Sverige. Emellertid visar kriget i Ukraina att om det värsta händer och ett alliansfritt land blir attackerat kan Nato tveka att komma till undsättning. För Sverige kan det vara farligt att hamna i en kapplöpning mellan försök att snabbt utbilda mer omfattande egen militär och Rysslands försök att återfå sin militära förmåga efter de hårda striderna i Ukraina.

Om Putin lyckas tvinga Ukraina till eftergifter i fredsförhandlingar, vilket Zelenskyj har sagt att han skulle kunna gå med på, och ingen svensk politiker kan ge besked om hur lång tid en svensk upprustning kommer att ta, bådar det för ökade hot från Ryssland.

SKRIBENTEN

Marco Nilsson, docent i statsvetenskap vid högskolan i Jönköping.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.