”H22 Arena blir platsen för möten och debatt när framtidens städer står i centrum. För att lösa kommande utmaningar krävs att politiker, myndigheter, organisationer och näringsliv samarbetar på nya sätt.”

Det är den utmanande uppgiften när Helsingborgs stora satsning presenteras av stadens ledande politiker.

Vad ska de samlade beslutsfattarna fundera över för att skapa framtidens städer? Det framgår av vilka ämnen som ska avhandlas: Lokal/regional påverkan, brott – juridik – rättsfrågor, arbetsliv, politik, ekonomi – finans, bygg – fastighet, kommunal service, statlig – kommunal förvaltning, företagande, hälsa – sjukvård – läkemedel. Gott så!

Men den mest brännande frågan måste ändå vara hur skadan av klimatförändringarna ska förhindras. Kan det perspektivet, det idag allt övergripande, bli ett viktigt tema i H22-överläggningarna? Detsamma borde gälla också för en annan övergripande fråga: vilken betydelse har kulturen, i vid mening, i arbetet på att skapa framtidens beboeliga städer?

Under den ännu pågående corona-pandemin har många saknat den livsavgörande gemenskap som kultur och kulturutövning ger. Vi är många som har varit svältfödda på andlig spis under några år.

Klimatförändringarna kommer att sätta stor press på samhället med krav på solidariskt handlande. I takt med den nedgång i ekonomi och sysselsättning som väntar, kombinerad med flyktingströmmar och konflikter länder och regioner emellan, ökar kraven på människors stabilitet och inre hälsa.

I mer än 100 år har jordens befolkning överutnyttjat planetens resurser. Detta är en pågående kris. Inte nog med att vi blir allt fler som gör anspråk på tillgångarna. Alltfler av oss tar också för sig mycket mer än vad vi egentligen behöver.

Den akuta krisen är den växande mängden växthusgaser i jordens atmosfär som denna livsstil drar med sig. Det medför att planetens temperatur inom några årtionden förändrar livsbetingelserna på ett mycket negativt sätt. Och konflikter i kampen om de materiella resurserna uppstår.

Resursförbrukning och atmosfärens upphettning måste hejdas! Tar politikerna höjd för det? Kräver deras uppdragsgivare, befolkningen/väljarna det av dem? Stöder vi medborgare dem i kampen för framtida generationers goda liv?

Men, är en annan livshållning möjlig? Kan vi vända oss bort från tärande varukonsumtion som livsstil? Kan våra oroliga själar nå tillfredsställelse på annat sätt än genom ekonomisk tillväxt, lösningen på alla problem?

Svaret är kultur i vid bemärkelse. Som livskraft, inte i första hand som underhållning. Vi får lära oss att växa som människor!

Att avveckla fossilberoendet och utveckla kulturen i stadslivet borde vara prioriterat under och efter H22! Allt det andra: ”Lokal/regional påverkan, hälsa – sjukvård – läkemedel” är viktigt för att uppnå den prioriteringen! Men borde avhandlas just så: som hjälpmedel.

Min fråga är om vi får tillfälle till det under H22.

Gustav Josefsson

Helsingborg