Med risk för sitt liv går tusentals lärare till jobb varje dag.

Någonstans har något gått allvarligt fel.

Vad har hänt med skolan som mötesplats där kunskap samlas?

En mötesplats där det finns plats för drömmar.

Platsen där elever tar de första stegen i sitt livslånga lärande för att kunna bli en del i gemenskapen. En värdefull roll. En viktig kugge i samhällshjulet.

Det är i skolan elever möter lärare.

Lärare med ett tydligt uppdrag att lära ut så att elever kan lära in.

Skolan ska ge elever de färdigheter, förmågor och den kunskap de behöver för att kunna bli en del av samhället. Det är det som är poängen. Skolan är till för elever. Skolan är bra för elever.

Hur kan det då vara så att det finns människor som hatar skolan och lärare? Hur kan elever hata möjligheten till kunskap man själv vill ha?

Hur kan en elev ta ett beslut i sitt hem att beväpna sig med kniv, hammare, pistol eller svärd och gå till skolan med en mörk plan att någon ska dö i dag? Att släcka en lärares liv? Det går inte att förstå!

Var någonstans har det gått fel?

Så länge vi funderar på det måste något göras för att säkra upp skolan. Lärare, kuratorer, assistenter, skolledare, vaktmästare och elever måste få mötas i en miljö som är trygg och säker.

Det finns lösningar.

Säkerhetsföretag har sett behovet och producerar såväl utbildningar för personal som praktiska verktyg. Utbildningar med namn som ”pågående dödligt våld”, verktyg som kodlås, kommunikationsmöjligheter, utrymningsplaner, inrymningsplaner, anpassade lokaler för samtal med avlyssning, webbkameror, videoskärmar, vakter och så vidare.

Politiker har också sett behovet och diskuterar högt i media för att belysa allvaret i att komma till rätta med problemet.

Skolledare och lärare har sett problemet länge. De har signalerat och signalerat och åter signalerat.

De båda lärarfacken har varit tydliga och skrivit många artiklar med tänkbara förklaringar och krav på tydliga förstärkningar i skolan.

Det har resulterat i att skolor rustar för säkerhet. Det är en självklarhet att lärare ska kunna gå till sina arbeten och att elever ska kunna gå till sina skolor utan att riskera sina liv.

Det är där vi är nu.

Så långt är det bra, men det räcker inte!

Frågan kvarstår, varför händer det?

Varför hände det i Landskrona, Eslöv, Kristianstad, Malmö och på många fler platser i landet?

Tanken går till dem som drabbats och deras anhöriga. Oskyldiga offer som fått sätta livet till eller fått skador för livet som inte går att reparera.

Tanken går också till de enskilda individer som begår dessa grymma handlingar.

Hur mår en elev som planerar att döda en lärare?

Det är där vi måste börja.

Visst kan en missnöjd elev vara arg på sin lärare och tycka att hen inte gör eleven rättvisa. Att ta steget till det yttersta och gå till skolan beväpnad med en mörk plan i huvudet och ett vapen i handen? Var någonstans fick de mörka tankarna övertaget?

Vi måste se dessa elever och hjälpa dem innan de mår så dåligt att de agerar i affekt på bekostnad av and-ra människors liv. Skolan kan göra mycket men inte allt.

Alla måste hjälpa till!

Skolpersonal, vårdnadshavare, syskon, skolkamrater, grannar, socialtjänst, polis, läkare, sjuksköterskor, psykologer, psykiatriker, politiker och allmänhet måste reagera när de första signalerna kommer. Det är först när ett samhälle gemensamt ser och hjälper varandra som skolan kan få vara den mötesplats för kunskap som alla vill att den ska vara.

I skolan föds drömmar.

I skolan formas framtiden.

Alla ska kunna mötas i skolan och bygga på sina egna och andras framtid. Grunden för en trygg skola läggs av alla.

Ingen ska behöva gå till skolan med risk för sitt eget liv.

Ingen får blunda.

Alla ska reagera tidigt på mörka signaler.

Reagera och agera!

Blunda inte!

Rebecka Kainulainen

Lärarförbundet

Landskrona

Göran Andersson

Lärarförbundet

Landskrona

Siv Rönne

Lärarnas Riksförbund

Landskrona

Monica Olsson

Lärarnas Riksförbund

Landskrona