I Helsingborgs Dagblad får jag läsa om Rasmus Paludans agerande att bränna koraner och reta upp muslimer. Det är inte olagligt påpekas det. I Sverige är det en grundlagsskyddad rättighet att demonstrera.

Polismyndighet kan välja att vägra tillstånd enligt ordningslagen om allvarligt hot föreligger mot upprättande av allmän ordning. Mot bakgrund av alla de våldsamma upplopp som nu förekommit på skilda håll borde polisen ha avslagit fortsatt tillstånd, i vart fall efter det som skett i Linköping. Då blev man ju medveten om de våldsamma reaktionerna på Rasmus Paludans koranbränning. Jfr 2 kap 25 § Ordningslagen (1993:1617)

Demonstrationsrätten är inte en helig ko. Helsingborgs Dagblad menar att det inte är olagligt att kränka och provocera människor hur provocerad man än må bli. Sådan är lagen om yttrandefrihet.

Helsingborgs Dagblad tar upp ett uttalande av prof Joakim Nergelius om att den svenska Grundlagen och Europakonventionen lämnar ett brett utrymme att skymfa andra. Men, menar Nergelius, det finns en gräns enligt Europakonventionen. Och den går bland annat vid uppvigling till brott.

Genom att bränna koraner är Rasmus Paludan fullt medveten om att detta lett till våldsamt upplopp. I varje fall har han tagit en medveten risk att detta skulle ske. Även med full insikt hade han uppenbarligen inte avstått från detta. Han har vad man kallar på juristspråk ett eventuellt uppsåt.

Min slutsats blir att åklagare bör pröva om Rasmus Paludans agerande kan rubriceras som anstiftan av våldsamt upplopp. Om så blir fallet bör förundersökning inledas och Rasmus Paludan lagföras.

Slutligen, grundlagsskyddet att demonstrera är en demokratisk rättighet. Men det får inte användas till att urholka vår värdefulla demokrati. Vilket nu sker när demonstrationsrätten missbrukas.

Bo Wahlgren

Kammaråklagare em