Bilden är grynig och oskarp. De två maskerade männen har precis försökt spränga pansarglaset till Forexbutiken på Väla. Man anar vapnen som de har i händerna. Sekunderna senare avlossas skottsalvor i taket.

Året är 2007 och ett skräckslaget vittne lyckas knäppa en mobilbild i samband med ett av de mer spektakulära rånen som drabbat nordvästra Skåne.

Rent tekniskt är bilden usel. Dåtidens mobilkameror har inte mycket gemensamt med dagens smarta telefoner. Men det går nästan att ta på dramatiken och stressen. Trots bristerna valde vi att rensa tidningsettan från andra nyheter och dra på läsarbilden. Inte helt givet på den tiden.

Sedan dess har den tekniska utvecklingen gått i rasande takt. Idag kan vi på ett ögonblick sända eller rapportera live och skicka hundratals bilder från fältet ut på hd.se. Vi jobbar med rörligt, stillbild, text och ljud.

Mycket har förändrats, men då som nu är vårt uppdrag att berätta en historia på det sätt den historien berättas bäst.

Några sekunder rörligt på en brand eller en grynig läsarbild kan säga mer än 1000 ord. Samtidigt är en skarp och stringent penna ovärderlig när komplicerade händelser och skeenden ska åskådliggöras och förklaras.

Det är sammanhanget som avgör kvalitén.

Som dramatiken i mötet mellan HD:s grävande reporter Dan Ivarsson och fastighetskungen Johan Tungard. Tidningen hade sökt honom i flera månader för att få svar på frågor kring hans och affärspartnern Tomas Melins affärer.

Fotografen Björn Lilja fångar ögonblicket när Tungard konfronteras med uppgifterna som senare ska leda till att både han och hans affärspartner hamnar i fängelse.

Granskningen "Fastighetsimperiet" avslöjar hur de båda helsingborgsföretagarna blåste upp värdet på fastigheter, lånade miljardbelopp och lurade helt vanliga småsparare att satsa sina pengar. En osannolik och komplicerad historia som HD:s reporter Joakim Andersson började nysta i nio år tidigare. Bakom avslöjandet ligger hundratals timmar av research och i artikel efter artikel går reportrarna metodiskt igenom alla svindlande affärer och bedrägerier.

Journalistik på yppersta nivå.

Men bilden ger historien ytterligare en dimension.

– Tar han ett foto på mig så tar jag kameran ifrån honom!, ryter affärsmannen innan han skyndar vidare uppenbarligen störd att bli krävd på ansvar.

Det hela blir plötsligt på riktigt. Det skaver och är obehagligt.

I andra änden av skalan har vi glädje och lycka. Ett exempel är studentbevakningen som har en lång tradition på HD. Vi har intervjuat, filmat och fotograferat generationer av studenter. Nu är det snart dags för ett utspring utan restriktioner. Det första på tre år.

Det är något speciellt att möta oförställd och innerlig lycka. En annan typ av berättande men nog så betydelsefullt.

Till syvende och sist handlar journalistik om just det. Om konsten att kunna berätta så att det luktar, smakar och känns i magen.