Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

kultur

Helena Granström
Klart män gärna vill se abortpiller på bensinmackar

Synen på abort som den självklara utvägen hjälper knappast kvinnor.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Jens Liljestrand, författare och kulturskribent. Foto: Fredrik Persson/TT

Annons

Helena Granström är författare och skribent på kultursidan.

En kvinna blir oönskat gravid – det sker, som Jens Liljestrand betonat såväl i en tidigare debattartikel som i det panelsamtal i ”Godmorgon, världen!” där både han och jag deltog, på grund av att ”en man ejakulerar inuti en fertil kvinna som inte vill föda hans barn”. Det är förstås en korrekt beskrivning rent formellt, även om den får mig personligen att tänka på Aristoteles: ”kvinnan som kvinna är passiv och mannen som man är aktiv och rörelsen utgår från honom.”

Annons

Hur som helst: En kvinna blir oönskat gravid – i de flesta fall inte som resultatet av en våldtäkt, utan helt enkelt av sin egen oförsiktighet i kombination med någon annans. Vad händer sedan?

Annons

Vi kan föreställa oss att relationen är helt tillfällig, och varken mannen eller kvinnan vill ha barn. Så långt är situationen symmetrisk. Men låt oss säga att kvinnan känner något annat: samtidigt som hon planerar avslutandet av graviditeten slutar hon dricka alkohol. Låt oss säga att hon kommer på sig själv med att undra om det tidiga ultraljudet inför aborten kommer att skada barnet. Men abort är i detta läge en så självklar utväg att kvinnans vägran – om hon skulle vägra – att genomgå en sådan skulle komma att framstå som det verkliga skälet till den oplanerade graviditeten, snarare än Liljestrands sprutande man.

Om Jens Liljestrands poäng är att män och kvinnor bör ta lika stort ansvar för att förhindra oönskade graviditeter är den knappast något nytt – fast kanske framstår den så för den som hämtat sin konceptionsteori från Aristoteles? Men lika jämlika som könen är, eller borde vara, i detta uppdrag, lika akut ojämlika är de alltså inför de abortingrepp som Liljestrand nu gör sitt bästa för att göra till en mansfråga.

"Om män kunde bli gravida skulle det finnas abortpiller på bensinmackar och ATG-ombud och K-Rauta skulle sälja gör-det-själv-kit för skrapning”, slår Liljestrand fast i ett twitterinlägg.

Att vi i den faktiska verklighet där kvinnor föder barn inte ser aborter som något som bör utföras under ett tankningsstopp skulle då, om jag tolkar Liljestrand rätt, vara patriarkatets verk. Den första fråga som inställer sig är: Hur då? Är det inte långt mycket enklare för männen att kvinnorna utför grovjobbet, än att de själva behöver göra det – och ligger i så fall inte abortpiller på varje Pressbyrån i deras intresse redan nu, så att de kan fortsätta ejakulera i fertila kvinnor utan att få problem? För jag förutsätter att han inte – även om tolkningen med tanke på inläggets ton ligger nära till hands – menar att män skulle vara förmögna att helt enkelt betrakta bortskaffandet av foster mindre sentimentalt?

Annons

Annons

Det enda som gör att de – eller åtminstone Liljestrand själv efter vad det tycks – möjligen är det idag har bara med en sak att göra: Nämligen att abstraktionerna är allt de har. De har ”kvinnans självbestämmande” och ”rätten att välja” och ”vill eller vill inte bli pappa” och till och med ”ejakulerande män måste ta sitt ansvar”. Vad de inte har är det gryende livet i sig och – kanske – den paradoxala känslan av att vilja skydda det till varje pris. Inte heller är det de som i allmänhet behöver bära de största konsekvenserna av att låta det få finnas.

Tanken på graviditeten som å ena sidan ett tillstånd hos den egna kroppen, en cellklump, en oönskad konsekvens och å andra sidan den starka, allt genomsyrande känslan av den som ett barn som måste skyddas är inte en universell upplevelse – det är en upplevelse hos den som faktiskt varit gravid och funnit sig stå inför valet att döda eller inte döda. Jag betvivlar att särskilt många som haft den skulle leverera fyndiga formuleringar om skrapningskit i byggvaruhandeln. Det är med andra ord en i fundamental mening kvinnlig erfarenhet av två perspektiv som är i grunden omöjliga att förena – och det är kvinnans kropp och inte mannens som måste härbärgera inte bara det som en dag skulle kunna ha blivit ett barn, utan också denna omöjlighet.

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy