Annons

Annons

Annons

Annons

Min mening

Insändare
Alla trivs bäst när ”gästen” anpassar sig till sällskapet

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Det fanns ingen anledning att kasta stenar på poliser, – de hade till uppgift att hålla ordning i en demonstration. Kasta stenar på ambulans- och brandkårspersonal, som har till uppgift att hjälpa till vid skador, är helt obegripligt. Det skriver Kamill Szeker. Bilden är från Örebro under påsken.

Annons

När jag ser och hör ukrainska flyktingars berättelser om sina känslor att behöva lämna sitt land, sina anhöriga och vänner, väcktes mina egna känslor på nytt. Jag kom själv hit som ensam 16-årig flykting då Sovjetunionen ockuperade Ungern 1956. För mig kändes längtan efter egen familj särskilt svårt. För alla är det svårt att behöva börja allt på nytt igen i en främmande miljö, utan stöd av sina närmaste. Mycket av det kända invanda som man har i sitt bagage hjälper inte längre.

De flesta vet hur svårt det mesta av det praktiska kan vara när man besöker ett annat land ensam. Osäkerhet om landets kultur och samhällsstruktur och i synnerhet när man inte ens kan språket blir det besvärligt. För flyktingar gäller dessutom att de nya blir viktigare, eftersom det kan förväntas vara livet ut.

Annons

Annons

Allt det svåra kompenserades av att jag upplevde Sverige som att ”komma till himmelen”. Jag menar inte ekonomiskt. När jag kom till Sverige fanns inte den nuvarande ekonomiska hjälpen för flyktingar. Mina upplevelser grundades på att jag fann förstående och hjälpsamma vänliga människor. Jag tror att det hjälpte mig, att dem jag kom i kontakt med, märkte min vilja att anpassa mig i landets kultur och samhällsskick. De flesta reagerar ju positivt om de märker att någon har en äkta vilja att genomföra någonting.

Det är viktigt för socialt inkluderande att man lär sig språket snabbt. Jag tror att det hjälper om man kan se sig själv, till att börja med, som inbjuden gäst. Alla trivs bäst när man kan förstå varandra språkligt och ”gästen” anpassar sig till sällskapet.

Mina erfarenheter berättar jag i del ett av min bok ”Liv i längtan”, hur jag med till glädje snabbt fann mig till rätta. Min erfarenhet är att lyckad integration kräver en ömsesidighet. Visad vilja att bli en del av samhällssystemet, accepterade av de som lever där, gör det lätt att möta vänliga hjälpsamma människor. Resten av min bok handlar om ytterligare två andra aktuella frågor. Allmänhetens missriktade hänsyn genom att inte tala med psykisk sjuka och deras anhöriga om sjukdomen samt den kristna trons betydelse för många i svåra livssituationer.

Annons

En insändarskribent skrev nyligen att alla invandrare eller flyktingar tyvärr inte får samma hjärtliga mottagande som de ukrainska flyktingarna. Alla förtjänar inte hjärtlighet. Jag kan förstå att det kan vara svårt att visa hjärtlighet för dem som bränner bilar och kastar sten på blåljuspersonal.

Det svenska samhället är demokratisk och rättssäkert. Det fanns ingen anledning att kasta stenar på poliser, – de hade till uppgift att hålla ordning i en demonstration. Kasta stenar på ambulans- och brandkårspersonal, som har till uppgift att hjälpa till vid skador, är helt obegripligt. Ett sådant beteende visar inte bara avsaknad ömsesidighet – det är brottsligt. Det försvårar andra invandrarnas integration framöver.

Kamill Szeker

Annons

Annons

Till toppen av sidan