Annons

Annons

Annons

Annons

Om inte kriget kommit

Hamda, 37, från Syrien: ”Det allra viktigaste är att våra döttrar får en bra framtid”

Huset i Damaskus där hon växte upp är en grushög, lägenheten hon bodde i som nygift obeboelig. För Hamda Darwish tog det lång tid innan hon slutade vara rädd varje gång ett plan flög över familjens lilla radhus utanför Lund.

Dagens läxläsning. Alma och Najah får också hjälp med modersmålsundervisningen i arabiska av både pappa och mamma Hamda Darwish.

Bild: Christian Örnberg/Bildbyrån

Annons

Döttrarna Najah och Alma Ajy hjular, står på händer och går ner i brygga ute på gräsmattan, medan lillasyster Maya hoppar inne i soffan. De är rotade här i Södra Sandby. I skolan, bland kompisarna, i det frodiga försommargräset och i soffans mjuka famn.

Också Hamda Darwish, 37, känner sig hemma. Men det har tagit sin tid.

– De första åren tänkte jag hela tiden att det var tillfälligt, att vi snart skulle flytta tillbaka till Syrien, till familjen och vännerna.

För det var ju där livet var tänkt att utspela sig.

Vi tänkte först att det skulle lugna sig, men det var ju precis tvärtom.

Våren 2011 gifte sig Hamda Darwish med maken Mohammad Yasser Ajy. De hade träffats på jobbet några år tidigare. Hon jobbade med it-service och programmering, han inom HR. De flyttade ihop i en fin lägenhet och snart väntade de sitt första barn, i dag tioåriga Najah. Det enda som bekymrade Hamda Darwish var den planerade flytten till Aleppo, där maken fått ett nytt jobb.

Annons

Annons

– Jag tyckte att det var fruktansvärt att behöva lämna Damaskus för att flytta till en annan stad. Och nu, nu bor jag i ett annat land!

”Vi hade ett bra liv i Syrien före kriget. Jag utvecklades inom mitt it-jobb, hade börjat programmera en hel del och trodde att det var så det skulle fortsätta. Nu får vi se, jag kämpar för att min framtid ska bli bra, för att utvecklas”, säger Hamda Darwish.

Bild: Christian Örnberg/Bildbyrån

Samma vår, 2011, precis när familjelivet skulle ta sin början, inleddes det brutala kriget som inte är över än.

– Vi tänkte först att det skulle lugna sig, men det var ju precis tvärtom.

I området där de bodde tillhörde många motståndsrörelsen. Kvarteren bombades skoningslöst. Föräldrahuset där hon växt upp jämnades med marken – efter att familjen flytt till en by utanför stan. Släkten kommer därifrån och de hade fortfarande kvar farfaderns gamla hus.

Hamda Darwish har bara en enda bild som är tagen i huset där hon växte upp inne i Damaskus, ett hus som bombats till marken. Här sitter hon omgärdad av sina fyra yngre syskon.

Bild: Foto: Privat

Hamda Darwish visar den enda bild hon har från barndomshuset. Alla syskonen står uppställda framför spetsgardinerna. Hon pekar på en av sina bröder. 2013, Tjugo år gammal, skyndade han iväg till sin kurs på universitetet precis som han brukade. Han kom aldrig tillbaka. Hamda öppnar en liten ask med röda hjärtan.

– Det är min brors ringar, han glömde att sätta på sig dem den där morgonen, säger hon och stryker dem varsamt med fingret.

Vartenda steg betydde fara. Samtidigt var de nödgade att upprätthålla en vardag. Jobba, tjäna pengar, betala el, vatten och mat. Hamda arbetade heltid, oftast med barnen vid sin sida. Hon bar på Najah dagen då en bomb slog ned rakt i byggnaden. Fyra kolleger dog omedelbart.

Annons

– Jag kände på deras puls. Vi fick ta både dem och de skadade till sjukhuset.

Hon pausar kort.

– När vi kom tillbaka släppte de nästa bomb.

Annons

Första hemmet i Sverige, i Södra Sandby. ”Min man hade ordnat boendet här innan vi kom”, säger Hamda Darwish.

Bild: Christian Örnberg/Bildbyrån

I februari 2017 klev Hamda Darwish och döttrarna av planet på Kastrup. Två år tidigare hade maken tagit den livsfarliga flyktvägen över Turkiet och Grekland med siktet inställt på Sverige där ena brodern redan bodde. När de nu kom fram till bostaden var Södra Sandby inbäddat i snö, det var mörkt och tyst.

Jag tyckte att det var fint här. Och det fanns el, rinnande vatten och fungerande internet. I Syrien var allt i botten, ingenting fungerade.

– Jag tyckte att det var fint här. Och det fanns el, rinnande vatten och fungerande internet. I Syrien var allt i botten, ingenting fungerade. Det är fortfarande väldigt svårt, med mycket korruption och jättehög inflation. Precis som många andra måste vi skicka pengar till min familj för att de ska klara sig.

Hamda Darwish, maken Mohammad Yasser Ajy och döttrarna Alma, Maya och Najah Ajy trivs i den lilla trean, men hade önskat att de hade fler rum för barnens skull.

Bild: Christian Örnberg/Bildbyrån

Längtan efter föräldrarna och syskonen är stor och Hamda Darwish hoppas innerligt kunna resa tillbaka för att hälsa på. Under de fem år som har gått har hon, liksom maken, kämpat hårt för att ordna ett bra och tryggt liv för sig och barnen.

Annons

När Mohammad Yasser Ajy kom läste han sfi samtidigt som han jobbade som städare. I dag är han affärsanalytiker på Ikea i Älmhult. Hamda Darwish varvar studier i svenska och engelska samtidigt som hon jobbar heltid på Eos Care i Lund.

– Det är mycket, vi har ju tre barn också. Men jag tänker fortsätta att kämpa hårt. Förra månaden tog jag mitt körkort.

Annons

Svenskar är snälla men verkar blyga. Fast i helgen besökte vi för första gången en svensk vän!

För varje hjulning barnen har gjort på gräsmattan, varje lämning på skolan och busstur till jobbet, har känslan av att höra till, av hemma, vuxit sig starkare. Hon har fått nya vänner och sammanhang, även om det är svårt att lära känna de svensktalande.

– Svenskar är snälla men verkar blyga. Fast i helgen besökte vi för första gången en svensk vän!

”Jag älskar gymnastik”, säger Najah Ajy och får med sig systrarna Maya och Alma Ajy som också vill visa hur viga de är. Mamma Hamda Darwish har följt med ut på gräsmattan.

Bild: Christian Örnberg/Bildbyrån

Livet blev inte som hon hade tänkt sig. Men, säger Hamda Darwish, de har det bra och lever i säkerhet. Men trygg på det sätt som hon en gång var, före kriget, kanske hon aldrig kan bli igen. Än i dag hoppar hon till av höga ljud och hon lever med en ständig oro för familjen i Syrien.

– Det allra viktigaste är ändå att våra döttrar får en bra framtid.

Fakta

Kriget i Syrien

Syrienkriget inleddes efter arabiska våren 2011. Diktatorn Bashar al-Assad mötte landsomfattande protester med brutalt våld. Upproret övergick i inbördeskrig där en rad rebellgrupper, många av dem islamistiska, stred mot regimen – men också inbördes.


Snart växte terrorsekten Islamiska staten sig stark och utropade ett kalifat i stora delar av Syrien och Irak. USA gav då flygstöd till kurdiska YPG, som krossade IS-kalifatet 2019. Ryssland och Iran har hela tiden stöttat Bashar al-Assad. Saudiarabien har officiellt bekämpat IS, men samtidigt gett stöd åt islamistiska rebeller. Turkiet, som är med i Nato, säger sig ha bekämpat IS. Men landet har samtidigt invaderat det kurdiska självstyret i norra Syrien och bekämpat samma kurdiska YPG som alltså är allierade med USA, Frankrike och i praktiken med andra EU-länder som Sverige.


Krigsbrotten är omfattande. Hundratusentals människor har dödats och 12 miljoner människor har tvingats fly sina hem.

Annons

Annons

Läs mer om skåningar som tvingats fly undan krig:

Jean lämnade Finland som 7-åring: ”Att jag är krigsbarn har varit ledmotivet i mitt liv”

Bröderna Armin, 37, och Elmir, 32, glömmer aldrig granatsmällen vid barndomshemmet.

Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl inpalivet@hdsydsvenskan.se eller på telefon 040-281200.

Annons

Annons

Till toppen av sidan