I dessa dagar debatteras Natofrågan intensivt i medierna. Det är en fråga som svenskarna måste ta ställning till, och ämnet får just nu mycket uppmärksamhet.

Låt oss för den sakens skull inte glömma bort andra betydelsefulla frågor, till exempel hur vi kan försvara vårt modersmål. Tyvärr är intresset för detta viktiga ämne inte så självklart. Vad hör vi i denna fråga? Knappt någonting. Vårt svenska språk utsätts dagligen för attacker, i synnerhet från engelskan.

Snart måste svenskarna kunna behärska engelska för att klara av vardagen i samhället. Inte minst i reklamen hamras budskapen allt oftare in på engelska.

Dessvärre får vi aldrig något svar på frågan hur vi ska kunna försvara vårt modersmål av våra politiker eller myndigheter. Flera friskolor bedriver nämligen idag undervisning i huvudsak på engelska, och våra myndigheter står helt passiva i denna viktiga fråga. Varför?

Dessa privatskolor nonchalerar totalt den svenska Språklagen från 2009 där det stipuleras att svenska är vårt huvudspråk och första språk i Sverige. Svenska ska givetvis alltid vara huvudspråk och första undervisningsspråk i svenska skolor vilket borde vara självklart.

I ”språkbytesskolor” som Internationella Engelska Skolan byter man svenskan mot engelskan. Denna utveckling leder på sikt till att engels-kans framfart i Sverige sker på bekostnad av svenskan och tränger undan svenskan inom allt fler områden.

Det är emellertid självklart att engelska liksom en del EU-språk ska kunna läras ut på svenska skolor oavsett huvudman.

Mina frågor till politiker och beslutsfattare lyder: Hur ser ni på engelskans roll i det svenska undervisnings-väsendet? Är det positivt att engels-kan ersätter svenskan i vissa skolor och får allt större roll i det svenska samhället?

Den här insändaren handlar endast om undervisningsspråkens roll i skolan. Slagorden inom skolområdet, Valfrihet och Segregation, har redan tidigare diskuterats i pressen.

Ann Etzler