Med risk för att framstå som gnällig kan man ibland undra varför vi i Sverige gör så annorlunda i många frågor. Låt oss börja med koranbrännaren Rasmus Paludan som åker på turné i landet. I länder som Tyskland, Frankrike och Belgien så bara förbjuder man med skäl som störande av allmän ordning. Behöver det vara konstigare än så? Här skruvar vi till juridiken så att bränna böcker i syfte att hetsa muslimer till upplopp är en fråga om yttrandefrihet. Hur ställer sig juridiken om någon bränner en davidsstjärna utanför en synagoga?

Sedan har vi friskolorna som tjänar stora pengar på skattemedel och skrattar hela vägen till banken i något skatteparadis. Friskolorna har större klasser, mindre antal behöriga lärare med lägre löner än i de kommunala skolorna. De lägger mindre resurser på stödfunktioner. Samtidigt med en ökande skolsegregationen. Men elevernas betyg ökar medan kunskaperna minskar. Behöver man vara en ”Einstein” för att räkna ut att det skulle bli så här om man släpper in den lille ”kapitalistdjävulen” i skolvärlden. Majoriteten av svenska folket oavsett parti vill inte ha det så här men ”friskoletalibanerna” i riksdagen bestämmer. Inget land i hela världen gör som Sverige.

Sverige spenderar mest pengar på sjukvård per person i EU enligt Eurostat. Vi har i förhållande till antal invånare högst antal läkare i OECD. När det gäller sjuksköterskor ligger vi på snittet. Vi har dubbelt så många barnmorskor per invånare jämfört med Danmark. Så resurser verkar det finnas. Men hela tiden höjs larmrapporter om tillgänglighet och köer. Samtidigt ligger Sverige i botten i OECD när det sjukhusplatser och intensivvårdplatser per invånare. Tyska läkare har tre gånger så många besök per läkare. Vad gör vi för fel? Varför inte lära av andra länder?

Varför betalar regionerna mycket högre för personal genom att låta förmedlingsföretag tjäna storkovan för att förmedla personal istället för att själv anställa? Förbjud eländet utom kanske i norrländska glesbygder. Åtta av tio företag inom den privata sjukvården ägs av riskkapitalföretag. Som alla politiker borde veta så är ett riskkapitalföretag ett företag som vill tjäna mycket pengar. Ofta genom att köpa och sälja dyrare. Vinsterna av detta tas ut genom skattemedel eller genom sämre vård för patienterna.

Sist ett annat fenomen som vi förmodligen också är ensamma om. Bankerna tog i sin ”gudomliga girighet” bort amorteringskravet på bostadslån. Sedan fick staten gå in och lagstifta och minska amorteringsfriheten. Ett klart underkännande av bankernas kompetens och ansvar. Inte så konstigt att våra hushåll är bland de mest skuldsatta i hela världen och galopperande bostadspriser.

Nu får det räcka med exempel på den svenska oförmågan att fatta beslut för att sedan bara låta tafatthet och girighet bli som det blir.

Tony Henningsson