I dagens tidning (25/5) läste jag att kraven för inträde till polisutbildning ytterligare har sänkts. På en skala med nio som topp är man nere på tre och ska nu sänkas ytterligare. Kraven för att bli antagen till Polishögskolan ska vara höga, utbildningen gedigen och inte förkortas eller förenklas. Det skulle öka statusen på jobbet och självförtroendet hos den utbildade polisen.

Det kan inte vara med tillfredsställelse som en polisman berättar att han och kollegan flydde springandes från kravallerna, satte sig själva i säkerhet och lämnade allmänheten åt sitt öde. Inte undra på att kravallerna slutade 1-0 till upploppsmakarna.

När kravallerna i påskas urartade och personliga och materiella skador blev enorma undrade det kristliga demokratiska partiets ordförande Ebba Busch varför inte polisen sköt. Hon var nog inte ensam i den undran!

Justitieminister Morgan Johansson (S) undrade inte det, utan ifrågasatte hennes mentala status. Själv meddelade han samtidigt att han tagit i med hårdhandskarna. Han hade förlängt fängelsestraffet för grova våldsbrott.

För härdade brottslingar med både mord och annat på sin ”meritlista” är inte ett fängelsestraff i ett svenskt fängelse särskilt avskräckande.

Efter tider i ”branschen” är säkerheten osäker även för gangsterledare. Det är si och så med pålitligheten hos kumpanerna och förhållandet till andra klaner är direkt fientligt. Det kan rent av kännas befriande med en tids retreat i ett svenskt fängelse.

Under tiden i fängelset utan bekymmer för mat och husrum kan han i lugn och ro begrunda sin belägenhet. Med fri tillgång till advokat, läkare, psykolog, kurator, tolk och präst kan han planera för framtiden vare sig den innebär nya brott eller en förändrad bana i livet. Ett fängelsestraff förkortas med en tredjedel och långt straff luckras upp med permissioner och ett och annat krogbesök. Visserligen tillsammans med övervakare men dock en ynnest jämfört med de handikappade som fått sina personliga assistenter indragna.

För något år sedan var kostnaden för en intern 5 000 kronor om dygnet, förmodligen inte billigare i dag. Det är många pensionärer som får den summan som statlig pension i månaden.

Tony Olsson som mördade polisen Karlström i Malexander blir en fri man i höst. Han har visserligen rymt och inte återvänt frivilligt men anses skötsam. Han har bytt namn och heter numera Byström, blivit religiös och gift sig under strafftiden. Man kan göra mycket åt och för sig själv i fängelset.

Väl ute i friheten skulle jag tro att det går för honom som för andra storförbrytare. Han blir ”hjälte” i medier – Intervjuad i tv och press. Det skrivs dokumentär om hans liv och det blir både tv-serier och film med kända aktörer i huvudrollen och allt sänds på bästa sändningstid.

Hänsynen till offrens anhöriga och andra drabbade lika med noll.

Att kriminaliteten eskalerar och brotten blivit grövre och råare har vi svenska folket för länge konstaterat. Det är bara lagrådet och justitieminister Johansson som inte märkt något.

Att det är de ”gäster” som inte ”anpassar sig till sällskapet”, som Kamill Szeker på Min mening den 8/5 beskriver det, är de som står för de flesta brotten och orsakar de största kostnaderna, har gått migrationsminister Johansson förbi. Jag menar att vi svenska folket sitter med en överhet som är både blind och döv och totalt inkompetent för sin uppgift.

Det är val i höst. Sverige behöver en ny besättning på skutan. Folk som inser att lagboken behöver korrigeras och anpassas till den kriminalitet som råder i Sverige. Vi behöver lagar som inte tolkas till brottslingars fördel och belöning. Ett straff ska vara ett straff hela vägen ut. Landet behöver en befälhavare som kan styra upp skutan som nu driver redlöst med bara råttorna kvar ombord.

Astrid Hallberg