Annons

Annons

Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Det knakar i det svenska förskolebygget.”

Att förskolan är spridd på många mindre enheter, är mindre kartlagd och mindre reglerad än övriga skolformer skapar en komplicerad situation när det gäller styrning, ansvar, insyn och överblick. Det skriver Sven Persson och Ingegerd Tallberg Broman, seniora professorer i pedagogik vid Malmö universitet.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Marknadskrafternas intåg i förskolan har i relativ tysthet haft stor påverkan på verksamheten, skriver artikelförfattarna.

Annons

Politiska ställningstaganden om skolans framtid kommer att vara en viktig fråga i höstens val, med all rätt. Men i den allmänna debatten negligeras skolsystemets första steg, förskolan.

Sedan 2011 är förskolan en egen skolform där 85 procent av alla barn mellan 1 och 5 år deltar. Förskolan har dagligen kontakt med en halv miljon vårdnadshavare. Den utgör en samhällsbärande institution, eller som författaren och debattören Göran Greider uttrycker det: ”utan förskolan stannar Sverige”.

Förskolorna drivs av extremt många huvudmän, 2 300 stycken, varav 290 är kommuner och resterande fristående. Två tredjedelar av barnen går i kommunal förskola och en tredjedel i fristående förskolor.

Annons

Förskolan är spridd på många mindre enheter, den är mindre kartlagd och mindre reglerad än övriga skolformer. Detta sammantaget skapar en synnerligen komplicerad situation när det gäller styrning, ansvar, insyn och överblick.

Annons

Förskolan har hamnat på undantag inte bara i den allmänna debatten, utan också när det gäller den politik som bedrivs på nationell, kommunal och lokal nivå. Både internationellt och nationellt har svensk förskola fått många positiva omdömen. Men det knakar i det svenska förskolebygget. Det håller inte samman, det utvecklas på mycket olika villkor och åt olika håll.

Vi har i vår forskning belyst förskolans arbetsmiljö, den stora ökningen av andelen med ”övrig utbildning”, personalomsättningen och förskollärares etiska dilemman och ökade sjukfrånvaro. Arbetsmiljöfrågor och den omfattande bristen på utbildade barnskötare och förskollärare utgör stora nutids- och framtidsproblem, särskilt eftersom det rör sig om en verksamhet där utbildning, relationer och kontinuitet är viktiga kvalitetsfaktorer. Allt detta kräver uppmärksamhet, ekonomi och politiskt engagemang.

Den svenska friskolereformen har belysts under vårens skoldebatt. Reformen fyller 30 år i år och syftade till småskalighet, pedagogisk profilering och till att föra beslutsprocesser närmare personal och föräldrar. Ökad delaktighet skulle bidra till en positiv kostnadsutveckling. I reformarbetet fanns ett engagemang, särskilt från dåvarande Folkpartiet, för förskolan och för att förskollärarna själva skulle kunna driva förskolor.

Den första förskola som etablerades som ”fristående” utgjordes av en avknoppning av en kommunal förskola i Malmö efter initiativ från dess föreståndare. Skolan startade också grundskoleverksamhet och dess utveckling illustrerar friskolesystemets förändring, från mindre idéburna förskolor och skolor och kooperativ till allt större koncerner. Förskolan köptes 2008 av ett bolag, som i sin tur ägs av den börsnoterade skolkoncernen Atvexa, som i sin tur finns i en välfärdskoncern med verksamheter i vård, skola och omsorg. Atvexagruppen driver nu 148 förskolor och 35 skolor.

Annons

Annons

Idag är det de stora bolagen, de vinstdrivande koncernerna, som står för expansionen, såväl när det gäller förskola som andra skolformer.

Valfriheten mellan enskilda och kommunala huvudmän och deras olika inriktningar kan framstå som något positivt, men är i verkligheten snarast en myt.

De enskilda huvudmännen är mycket ojämnt fördelade över Sverige. De återfinns särskilt i Stockholmsområdet, liksom i andra resursstarka kommuner eller kommundelar.

Med fri etableringsrätt föreligger överetablering i vissa områden och avsaknad av alternativ i andra. Systemet skapar en form av skattefinansierad segregation med inverkan på förskolans likvärdighet.

Marknadskrafternas intåg i förskolan har i relativ tysthet haft stor påverkan på verksamheten, framhåller Kommunal i den aktuella rapporten Vem bestämmer över förskolan? Kommunerna betalar för verksamheten, men deras möjlighet att påverka begränsas både av regelverk och av att vinstdrivande företag skaffar sig allt större inflytande över utbudet.

Som reportern Emma Leijnse så tydligt beskrivit råder det en motsättning mellan synsätten på friskolesystemets utformning på riksdags- och kommunal nivå. På kommunal och lokal nivå, där förskolan och skolan finns, blir de problematiska konsekvenserna av det nuvarande systemet uppenbara.

Forskning visar att förskolan har stor betydelse för barns lärande, utveckling och hälsa och att dess möjlighet att bidra till social jämlikhet är omfattande. Men förskolan har inte tillräckliga förutsättningar för att fullgöra de uppdrag som den är ålagd enligt skollagen och läroplanen.

Annons

Förskolan är nu på många sätt vid ett avgörande vägskäl. En diskussion om förskolans likvärdighet och framtid behöver ta rejäl plats i den politiska debatten. Det handlar om vad som händer med de yngsta barnen i deras mest formbara ålder och den skolform som samhället då erbjuder dem och deras vårdnadshavare.

SKRIBENTERNA

Sven Persson, seniorprofessor i pedagogik vid Malmö universitet.

Ingegerd Tallberg Broman, professor emerita i pedagogik vid Malmö universitet.

Annons

Annons

Till toppen av sidan