När rättegången inleddes i mitten av april hade Linnéa sett ut en plats i rummets ena hörn. Men efter varje paus flyttade hon närmare och närmare ex-maken. Till slut satt hon så nära att hon hade kunnat luta sig fram och röra vid hans axel, om det inte hade funnits skyddsglas mellan dem.

– Jag ville inte längre vara rädd för honom, utan kände att han sitter där han sitter av en anledning. Han ska inte längre få diktera mina val, säger Linnéa.

I tio års tid var hon ihop med den man som nu har dömts till livstids fängelse för att i december ha dödat sin gravida sambo genom att flera gånger hugga henne med kniv. Hon hittades i parets säng med skador över hela kroppen.

Linnéa och mannen var gifta i flera år, och har två barn tillsammans. Två månader innan mordet polisanmäldes han, misstänkt för att ha slagit ett av barnen.

– I perioder har jag mått dåligt över att det är jag som lever. Om jag inte hade lämnat när jag gjorde skulle det inte ha varit hon, det skulle ha varit jag.

Linnéa och mannen träffades när hon var i 20-årsåldern, han närmade sig trettio. Mötet blev startskottet för en ”blixtförälskelse”, hennes första seriösa förhållande.

– Han såg bara mig. Det var vi två mot världen. Jag tror aldrig att jag kommer uppleva något liknande igen, säger Linnéa.

Några månader efter att de träffats flyttade de ihop i hans bostad. Hon sålde sin lägenhet och gjorde sig av med merparten av sina möbler.

– Jag klippte mina egna livlinor.

Det som hände sedan hade hon aldrig kunnat föreställa sig. När tidningen nu berättar hennes historia har vi valt ut händelser som bekräftas av andra i familjens närhet eller dokumentation. Mannen har inte dömts för några brott mot ex-hustrun.

Idag kan Linnéa se hur det började med att ex-maken tryckte ner henne genom att kommentera hennes utseende och klädstil. Hennes kläder dög inte. Han tog med henne på en shoppingrunda för att köpa nya.

– Det fanns så många varningsflaggor, men jag ville inte se dem och hittade alltid någon förklaring. Han var ju bara snäll som ville att jag skulle se fin ut.

Den omtanken visade sig också i att han ville hämta och lämna henne när hon skulle göra saker utan honom. Efter en after work med kollegor hamnade hon på ett uteställe och han fick vänta en stund.

– Han blev röd i ansiktet och började skrika att jag inte ska gå på diskotek utan honom. Inte när man är i ett förhållande. Det var totalt oacceptabelt.

– Det blev ett första avtal mellan oss – vi skulle inte gå ut utan varandra.

Hon berättar att det avtalet följdes av flera. Han krävde att få läsa hennes sms och att få rapporter om vad hon och hennes vänner hade pratat om när de umgicks.

Om avtal ifrågasattes kunde det leda till bestraffningar.

Som den gången hennes vänner hade synpunkter på att han hade tillgång till hennes privata meddelanden.

– Han hämtade upp mig, och jag sa att jag inte ville att han skulle läsa mina sms. Han blev rasande. Vi körde på Inre Ringvägen, och han svängde av vid macken i Rosengård mitt i natten. Han gick ur bilen, drog ut mig och körde därifrån.

– Jag stod där i bara en sommarklänning, kände mig utlämnad och skämdes, säger Linnéa.

Efter en stund kom han tillbaka och bad om ursäkt. Det skulle aldrig hända igen. Men det gjorde det.

– Kränkningar och förnedringen blev bara värre med åren. Så fort vi bråkade var det att jag skulle ut från hans hem. Vid ett par tillfällen tryckte han ut mig från lägenheten, och låste dörren. Det hände under natten när jag bara hade underkläder på mig.

Vid ett tillfälle sov hon i deras vindsförråd, andra gånger sökte hon skydd hos släkt som bodde i närheten.

Under årens lopp började Linnéa också misstänka att han hade tillgång till hennes mejl, sms och sociala medier. Saker som vänner hade skrivit till henne kunde dyka upp i en konversation där hemma, och leda till att han blev arg.

– Jag förlorade alla mina vänner på grund av honom. Vänner som ifrågasatte hur han var, vad han gjorde, vad han sa.

Hon slutade höra av sig till kompisar för att behålla husfriden, och beskriver det som att hennes liv krympte.

Samtidigt fanns den andra sidan av förhållandet. Där paret gifte sig och fick sitt första barn. Perioder av lugn och lycka.

– När det bara var vi var vi synkade och det var helt fantastiskt. Jag älskade honom mer än jag älskade mig själv. Man stannar kvar för att man har en förhoppning om att det ska bli som när det är bra – för alltid.

De fick ett barn till. Han sökte hjälp hos psykolog och det fick henne att tro att allt kunde bli bra. Det var upp- och nedgångar i förhållandet, men livet flöt på, om än mest på hans villkor.

Hon gör en liknelse:

– Han kunde säga: om du tittar ut så ser du att himlen är röd. Då tittade jag ut och tänkte: den är ju blå men visst, den kanske är lite röd, eller så är det säkert jag som är färgblind. Man börjar ifrågasätta om det man vet är sant.

Mot senare delen av förhållandet övergick det som Linnéa beskriver som psykisk misshandel i bråk där han handgripligen tar tag i henne, och situationer där hon försvarar sig.

Och sedan kom dagen, i september 2019, när allt brakade samman.

Den dagen vaknar hon med förkylning, men går till jobbet en stund för att inte missa ett viktigt möte. När hon funderar på att gå hem får hon ett sms från en manlig kollega som skriver att hon inte behöver ta en sjukdag. Han kan täcka för henne.

– Då svarar jag kollegan: “Tack” med ett hjärta och en emoji – den tacksamma.

I samma stund börjar hennes mobil vibrera av en strid ström sms från maken. På något sätt har han sett sms:et från kollegan.

– Det var nog hjärt-emojin som triggade igång honom, säger Linnéa.

Hon svarar inte utan jobbar klart sitt pass och kommer inte hem förrän klockan har passerat midnatt. Då försöker han be om ursäkt, men Linnéa orkar inte mer.

– Den här gången var jag inte mottaglig för hans ursäkt.

Hon berättar att hon vaknar tidigt på morgonen av att skrivaren går igång. Han har skrivit ut skilsmässopapper och kommer in med dem till henne i sovrummet.

– Han blir mer och mer aggressiv. Han börjar slå med knytnävarna bredvid mitt ansikte för att skrämma fram en reaktion från mig. Men jag ligger blickstilla.

Hon berättar hur hennes kropp går i chock, fryser till, stänger av. Hon kan inte röra sig.

Medan allt det här pågår sover deras barn på andra sidan av dubbelsängen.

– Han tar madrassen, lägger den över mig och börjar slå med knytnävar, både i ansiktet och på kroppen. Och så säger han något i stil med: försök att anmäla mig, du har inga skador som du kan visa.

– Det enda jag tänker när jag ligger där är: Var kommer han att sluta? Kommer min dotter vakna och hitta mig död?

Samtidigt som misshandeln pågår bestämmer sig Linnéa för att lämna honom för gott.

– Det blev mitt mantra: överlever jag detta, måste jag lämna honom, överlever jag detta, måste jag lämna honom.

Samma dag kontaktar hon socialtjänsten och ringer till sin mamma för att berätta att hon behöver hjälp att lämna relationen. Linnéa och barnen tillbringar natten hos hennes föräldrar.

Morgonen därpå blir hon inbokad hos socialtjänsten. När hon sitter i mötet dyker mannen upp i receptionen. Han kräver att få vara med, vilket socialarbetarna inte tillåter.

Efter den incidenten blir Linnéa och hennes två barn tilldelade en akutlägenhet. Hon får råd av socialtjänsten att avinstallera teknisk utrustning för att undvika ”spion-appar” och hon fabriksåterställer sin telefon.

– Då raderar jag allt, jag har inte en tanke på att spara bevis, säger hon.

Linnéa gör aldrig någon polisanmälan.

– I efterhand har jag kommit till insikt hur nedbruten jag var. Det sista jag ville var att förarga honom. Jag ville aldrig träffa honom mer, säger hon.

Men det finns andra som reagerar.

Efter några månader flyttar Linnéa och barnen till en egen lägenhet i en annan skånsk stad. Efter detta handlar hennes och mannens kontakter om barnen och överlämningar, främst via sms.

I oktober 2021 orosanmäler det ena barnets skola mannen. Han anklagas för att ha slagit barnet, och socialtjänsten polisanmäler händelserna. Ungefär en månad senare läggs förundersökningen ner eftersom den misstänkte nekar till brott, och ord står mot ord.

Bara några dagar innan mannen dödar sin gravida sambo har han ett övervakat möte med sina två barn, som enligt socialtjänstens anteckningar går bra.

I förhör säger mannen under mordutredningens gång att han varit stressad över polisanmälningen. ”Jag har mått dåligt dem senaste två månaderna men även tidigare”. Han säger också att han kände att alla var emot honom, däribland Linnéa. Detta återupprepar han även under huvudförhandlingen i mitten av april. Den rättspsykiatriska utredningen visar dock att han inte var psykiskt sjuk vid tiden för dådet.

Före rättegången var det många i Linnéas närhet som ifrågasatte om det var en bra idé att hon gick dit.

– Men jag såg det som ett avslut för allt det här som vi lever i. Det har upptagit hela vårt liv sedan det hände, säger hon.

Chocken över allt som hänt kommer hon få leva med hela livet. Hon och barnen får professionell hjälp att hantera det, men det är ändå någonting hon måste förhålla sig till varje dag. Inte minst för barnens skull.

– De förlorade inte bara sin pappa, utan också sin blivande halvsyster och hennes mamma, säger Linnéa.

– När jag fick reda på mordet var jag bara i chock. Jag har gråtit och hyperventilerat, inte trott att det varit sant. Men man måste fortsätta. Annars har han vunnit.

Fotnot: Linnéa heter egentligen något annat. HD och Sydsvenskan väljer att låta henne framträda anonymt.

Läs mer:

32-åringen mördades innan hon fick föda sitt barn

Åklagaren hann inte med – Mias ex kunde fortsätta slå

Farligast blir det när kvinnan bestämmer sig för att lämna relationen

Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl inpalivet@hdsydsvenskan.se eller på telefon 040-281200.