Annons

Annons

Annons

Annons

Min mening

Insändare
Visst ska vi tillåta vargar i Sverige, men bara i djurparker med stängsel

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Om man bor i ett samhälle lågt från den dagliga oron för vargar, är det lätt att tycka att det är mysigt med vargar i skogen. Det skriver Einar Nilsson. Bilden visar en varg i Skånes djurpark.

Annons

Jag har under många år följt debatten i media om huruvida vi skall ha varg eller inte i Sverige. Vi nordbor har genom årtusenden kämpat mot vargar, och för cirka 150 år sedan vann vi kampen då den sista vargen i södra Sverige sköts. Sedan har det vandrat in ryska/finska vargar då och då som har skjutits efter hand, då varg och ren inte får finnas i samma områden.

Men här i den södra delen av landet finns det folk som tycker att vi skall ha dessa stora rovdjur, bland annat för att det är vackra djur och för att det är en utrotningshotad art! Visst är de vackra, men ingen vet med säkerhet hur många vargar det finns i Ryssland, men uppemot 100 000 lär vara en kvalificerad uppskattning. Och där finns det stora ödemarker där det nästan inte bor folk, så där passar vargen bättre än i vår jämförelsevis tätbefolkade ”glesbyggd”.

Annons

Annons

Det kan inte vara rätt att en vargflock skall terrorisera en hel bygd, så att 1000-tals familjer skall behöva lägga om sin livsföring och få sämre livskvalitet för att anpassa sig till ett liv tillsammans med vargar.

Barnen kan inte längre cykla till skolan, det är för farligt, man måste köra dem med bil istället, barn och husdjur kan inte vara tryggt ute ens på den egna gårdsplanen, eftersom vargen går in även där. Skräckexemplet är när gårdens tax släpptes ut på morgonen, sedan hördes det oväsen, och då sågs en varg springa iväg med hunden i käften.

Byborna vågar inte ta en promenad med hunden i skogen utanför byn. En promenad utan hund är nog ganska riskfritt, men har man hund med sig då är det genast intressant för vargen. Nu blir det en tur inne på gatorna istället.

En fårägare som fått ett antal får dödade, menade att det som hänt inte var det värsta, utan det var den ständiga oron för när det skall hända igen. Att på ett vargsäkert sätt inhägna stora hagmarker är varken praktiskt eller ekonomisk möjligt.

Jakt med drivande hund är inte heller längre möjligt. Vem vill att ens bäste vän och familjemedlem skall riskera att bli uppäten av en flock vargar?

Eventuellt jaktarrende är inte att tänka på, vem betalar för jakt när det inte finns något att jaga?

Inget älgkött i frysen längre, det mesta har blivit vargmat. En studie visar, att i ett vargrevir, fritt från björn, tar vargarna 80 procent av älgkalvarna. En vuxen frisk älg springer ifrån vargen, men en kalv är ett lätt byte. Exemplen kan mångfaldigas.

Annons

Annons

Det måste bli så att de som bor och lever i vargreviren får mer att säga till om vad som gäller för rovdjurshanteringen i deras hembygd. Det måste också bli lättare att få tillstånd till skyddsjakt på individer som oroar/ofredar människor och djur. Då skulle säkert acceptansen för rovdjur också öka ute i vargreviren. Om man bor i ett samhälle lågt från den dagliga oron för vargar, är det lätt att tycka att det är mysigt med vargar i skogen. Men de som valt att bo på landet, och som oftast har både barn och husdjur, skall inte behöva betala det med att få en sämre livskvalité, både ekonomiskt och fysiskt!

För mig verkar det helt rätt att vi skall ha vargar i Sverige, men de skall vara i några djurparker med rejäla stängsel så att de inte kan rymma.

Einar Nilsson

Annons

Annons

Till toppen av sidan