Krav om svenskakunskaper för uppehållstillstånd och medborgarskap är åter aktuellt.

Trots att det bara var knappt ett år sedan den senaste i raden av statliga utredningar, Krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap, (SOU 2021:2), fick stark kritik av flera remissinstanser, beslutade regeringen tidigare i sommar att en ny utredning ska arbeta fram förslag på att svenskakunskaper ska krävas för uppehållstillstånd. Det finns flera skäl till att sådana förslag inte bör bli verklighet. Argumenten finns redan i fjolårets utredning.

Forskningen ger inget stöd för att språkkrav ökar integrationen.

Det saknas studier som handlar om språktesters direkta påverkan på människors motivation för att lära sig språk. Utredningen konstaterade att ”tvärtom finns det stöd för att högre krav på språkkunskaper leder till exkludering och diskriminering, vilket riskerar att leda till segregation i stället för integration.” Kvinnor, äldre och grupper med låg eller ingen utbildning riskerar att drabbas särskilt hårt.

Migrationsforskaren Pieter Bevelander vid Malmö universitet har visat hur språkkrav innebär att färre invandrade får medborgarskap, att det tar längre tid att få medborgarskap – och att det i sig försämrar integrationen. Medborgarskap leder till en starkare ställning på arbetsmarknaden.

Det finns demokratiska problem förknippade med att personer är bosatta länge på en plats utan att få politiska rättigheter där. Den som saknar medborgarskap omfattas av politiska beslut som den inte kan påverka genom att rösta i riksdagsval. Pieter Bevelanders forskning, som har gott internationellt stöd, visar att ju tidigare man får medborgarskap där man bor, desto mer engagerad blir man i samhället och i politiken.

När politiker nu återigen dammar av den gamla tanken om språktest bekymras vi forskare inte endast av att våra kunskaper i frågan viftas bort, utan också av att språktest utgör direkta och konkreta hot mot universitetens verksamhet.

Språkkrav som försvårar möjligheterna att flytta till Sverige och verka här utgör ett kraftigt hinder mot den viktiga internationaliseringen av forskning och högre utbildning i Sverige.

Språkkrav gör svenska universitet och högskolor mindre attraktiva för duktiga forskare.

Kraven skulle också drabba den privata sektorn. Idag anser, enligt en undersökning från Tillväxtverket, vart fjärde företag att bristen på arbetskraft är ett stort tillväxthinder.

Att införa språkkrav riskerar att försvåra för personer att migrera till Sverige för att arbeta. Svenska företag blir mindre attraktiva för arbetstagare i andra länder. En färsk statlig utredning, Ett förbättrat system för arbetskraftsinvandring (SOU 2021:5), visar att det råder arbetskraftsbrist i yrken som kräver långa utbildningar, exempelvis civilingenjörer, dataspecialister och andra yrken inom naturvetenskap och teknik.

Införande av ett språkkrav blir särskilt problematiskt för de företag som idag använder engelska som arbetsspråk. Sådana verksamheter blir mindre intresserade av att etablera sig i Sverige, eftersom de blir mindre attraktiva arbetsgivare.

I enlighet med Europakonventionen måste staten vinnlägga sig om att inte diskriminera i sin tillämpning av rätten till medborgarskap.

Att införa språkkrav för uppehållstillstånd och medborgarskap går stick i stäv mot utgångspunkterna för diskrimineringslagen, som gäller för arbetsgivare när de rekryterar. Att ställa alltför höga krav om kunskaper i svenska språket är förbjudet som indirekt diskriminering på grund av etnicitet. Den företagare som tillämpar ett sådant krav blir skadeståndsskyldig. När allt fler personer i Sverige är flerspråkiga minskar arbetsgivares utrymme att ställa krav på svenskakunskaper. Möjligen är den här regeln inte känd av alla rekryterare. Informationsinsatser kan därför vara värdefulla.

Dessutom innebär diskrimineringslagen att arbetsgivare måste bedriva ett aktivt arbete för att främja lika rättigheter och möjligheter när det gäller etnicitet. Det betyder att arbetsgivare måste försöka bredda sin rekryteringsbas.

Som ett led i att skapa likabehandling vid rekrytering måste arbetsgivarna analysera vilken innebörd de lägger i kompetens och hur de värderar olika meriter hos de arbetssökande. Diskrimineringsombudsmannen bör intensifiera sitt arbete med att förbättra efterlevnaden av denna regel.

Såväl politiker som arbetsgivare bör ta intryck av samhällsforskningen och diskrimineringslagen och avvisa tanken på språkkrav både för statens del: uppehållstillstånd och medborgarskap, och för arbetsgivarnas del: vid rekrytering.

Språktester utesluter många som vill bli medborgare och som vill arbeta. Istället för att införa språktester bör SFI förbättras och diskrimineringslagen vässas.

Att bygga ett inkluderande samhälle innebär att inte förväxla mindre än perfekta kunskaper i svenska med bristande vilja eller förmåga till arbete och engagemang.

SKRIBENTEN

Niklas Selberg, docent i civilrätt och forskare i arbetsrätt vid juridiska fakulteten på Lunds universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.