Begreppet "anständig klädsel" är en återkommande fråga i samhällsdebatten, som nu i samband med utställningen ”Modest Fashion” på Malmö museer.

Ett vanligt argument är att vad som är anständig klädsel ska vara individens ett eget val och respekteras som en individuell rättighet.

I en ännu opublicerad studie vid Stockholms universitet har jag tittat närmare på omständigheterna kring flickors möjlighet att välja hur de ska klä sig.

Studien bygger på en genomgång av 100 domar som gäller flickor i åldrarna 12 till 18, som mellan 2010 och 2020 tvångsomhändertagits av socialtjänsten på grund av att de riskerar att utsättas för hedersvåld eftersom de överskridit sina familjers normer för anständig klädsel.

Familjens krav fyller enligt flickorna två syften. Dels förbyggande - vissa familjer påtvingar tidigt och i uppfostrande syfte sina döttrar vad de anser är anständig klädsel – dels som rättesnöre när döttrarna bryter mot hederskoden.

Av flickornas berättelser framgår att familjerna använder skrämsel, manipulation, hot och våld för att upprätthålla sin norm för anständig klädsel.

Familjerna säger att gud kommer att bestraffa flickorna eller att ingen vill gifta sig med dem. Flickorna får inte umgås med pojkar. De ledsagas till och från skolan, kontrolleras där och måste ta sig hem direkt efter skoldagens slut. De får inte ha pojkvän eller föräktenskapligt sex, förbjuds att använda sociala medier, får inte gå på bio eller disko, dansa, idrotta eller cykla. Döttrarna tar stort ansvar för hushållsarbete och syskon. De utsätts för kränkande tillmälen, dödshot, våld, bortföranden och bortgifte eller hot om det.

Nästan alla flickorna säger att det som är "anständig klädsel" inte har varit deras eget val, utan ett måste från familjen.

En säger att hon inte ens vågade fråga om hon "kunde slippa bära slöja. Det fanns inget utrymme för det”. Andra verkar ställas inför valet att gå med slöja eller att mista sin familj.

I en av domarna står: ”Fadern dementerar påståendena om att han har tvingat dottern att bära slöja. Till socialtjänsten säger han att dottern har burit slöja ett tag och om hon väljer att ta den av sig och flytta till en annan familj går det bra för hans del. Dock vill han inte att hon i så fall ska bära hans namn."

Ett annat val står mellan att bära slöja eller utsättas för hot, utfrysning och våld. Från domen: ”Jag vill inte bära slöja och har blivit slagen av min far som uppmanat mig att säga att jag vill bära slöja om någon frågar. Vågar inte säga att jag inte vill.”

En annan flicka säger: ”Jag har blivit slagen av mamma när jag har tagit av mig slöjan eller bytt om i skolan.”

Det är inte bara föräldrarna som utsätter sina döttrar för hedersvåld. Deras bröder har en aktiv roll om systern bryter mot familjens normer.

Flickorna beskriver olika strategier för att hantera familjens krav. En del har tvingats till underkastelse för att det har ingått i deras uppfostran eller för att de utsatts för hot och våld. En del gör motstånd och vägrar bära slöja redan före sitt uppbrott från familjen. Andra vågar ta av sig slöjan först efter ett uppbrott.

Från en av domarna: ”Den andra gången han [det offentliga biträdet] besökte flickan hade hon inte slöja. Hon hade en udda frisyr och berättade att hennes mamma hade klippt henne på det sättet som bestraffning så att hon inte skulle vilja visa håret.”

Flickornas strategier visar att de som vägrar bära slöja får utstå mycket förtryck och våld. En del vågar ta av sig slöjan först när de kommit till en trygg miljö, till exempel ett familjehem där slöjvägran inte bestraffas.

Merparten av flickorna i utredningarna vittnar om att de under flera år utsatts för grovt och upprepat hedersvåld utan att några myndigheter har gripit in. En del skolor tar flickornas parti, men det finns i domarna exempel på skolor som har berättat för föräldrarna att deras dotter tar av sig slöjan i skolan, något som har lett till våld mot henne.

Socialtjänsten tar i hälften fallen upp frågan om anständig klädsel, medan förvaltningsrätten och kammarrätten väger in anständig klädsel i domslutet i enbart tre domar. Skälet kan vara osäkerhet, beröringsskräck eller okunskap om att kravet på anständig klädsel är en del av den hederskulturella kontrollmekanismen där könssegregation är till för att upprätthålla hederskulturens oskulds- och kyskhetsideal.

Flickornas berättelser ger anledning att fundera över innebörden av begreppen valfrihet och individens eget val.

Av de hundra domar jag undersökt kan man dra slutsatsen att "anständig klädsel" är ett måste för flickorna. Att inte ha något annat val än att klä sig enligt en viss norm, kan inte ses och bör inte respekteras som ett fritt val.

Frihet är att kunna välja mellan olika alternativ utan restriktioner eller sanktioner. Det är mot den bakgrunden man kan förstå att en del flickor under hot och våld säger att anständig klädsel är deras ”eget val”, medan de kallar det "deras val", alltså familjens, när de brutit upp från familjen och befinner sig i samhällsvård.

SKRIBENTEN

Devin Rexvid, forskare vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.