De värmeböljor som nu sveper fram världen över speglar ett extremväder som blir allt vanligare i det framtida klimatet. Men samtidigt som konsekvenserna av klimatförändringen är kostsamma innebär en bra klimatpolitik långt ifrån stora umbäranden.

Det är problematiskt att flera av Sveriges partiledare beskriver de åtgärder som nu behövs som svåra och dyra.

Vad som behövs är ett bättre politiskt ledarskap inför höstens val.

De flesta politiker i Sverige ser klimatförändringen som en ödesfråga. Undantagen i riksdagen är vissa vetenskapsförnekare i Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Men när det handlar om åtgärder blundar många politiker för möjligheter och klär klimatpolitiken i säck och aska, som vore den en börda att fördela. Andra torgför idéer som inte minskar utsläppen inom en snar framtid, när det är som viktigast. Det är synd, många åtgärder som är till stor nytta och liten kostnad väntar på att genomföras.

Utsläppen av klimatgaser medför utan tvivel en global uppvärmning med extrema kostnader. Det är angeläget att agera nu.

För att nå FN:s och Sveriges klimatmål behöver utsläppen minska mycket och snabbt. Att spela ner Sveriges ansvar genom att förklara att landets utsläpp är en bråkdel av de globala är kontraproduktivt, vilseledande och egoistiskt. Så kan alla personer, företag, städer och länder argumentera. Då händer inget. Dessutom pågår insatser snart sagt överallt. Och per person är utsläppen i Sverige stora.

Dessbättre är lösningskatalogen tjock. Åtgärder är inte alls så dyra som många politiker påstår. Den snabbaste och mest verksamma strategin är ofta direkt lönsam – att spara och effektivisera användningen av energi. Det handlar om alltifrån lock på kastruller till åtgärder inom industrin. Och att äta mer grönt och oftare cykla eller åka kollektivt är bättre för både den egna ekonomin och klimatet.

Möjligheterna är gigantiska, men förutsätter skärpt politik, till exempel för att tvinga fram effektiva fordon och hushållsapparater. Politiken bör även motverka att besparingar omsätts i ökad klimatskadlig konsumtion.

Alldeles för få politiker fokuserar på energieffektivisering. Debatten handlar istället om hur tillförseln av energi ska öka, något som tar längre tid och kostar mer.

Märkligast är vurmen för ny kärnkraft. Det är ett dyrt energislag som tar decennier att utveckla, och skulle kräva stor skattefinansiering. Men framförallt minskar inte ny kärnkraft utsläppen. Tvärtom tar det resurser från vind och sol, som snabbt blir allt billigare, och från investeringar i elnät och lagringskapacitet.

Visst behövs ny tillförsel av el, men bäst är att satsa på förnybart.


De klimatskadliga subventionerna i Sverige och världen är enorma. De behöver omvandlas så att bidrag istället finansierar klimatsmarta system och stödjer dem som får betala mycket för omställningen.

När priser på bränslen stiger är det ineffektivt att – som regeringen vill – ge bidrag till alla bilister, oavsett privatekonomi och behov av bil.

Det är dålig fördelningspolitik att ge en it-konsult som bor i en stad och arbetar hemma samma bidrag som en glesbygdsbo med låg inkomst och långt till jobbet. Och att inte stödja ensamstående föräldrar som åker kollektivt, där prisökningen inte sällan varit ännu större än för bilister, visar hur ogenomtänkt regeringens klimatpolitik blivit detta valår.

När samtidigt Vänsterpartiet börjat tävla med SD, M och KD om att mest urholka den reduktionsplikt som minskar användningen av fossila bränslen är även långsiktigheten i svensk klimatpolitik i fara.

Klimatåtgärder kostar långt mindre än fortsatt klimatförändring. Att avstå från insatser är det dyraste av allt.

Men utöver minskad klimatskada skapar en framgångsrik klimatpolitik en rad andra nyttigheter. Om förbränningen av fossila bränslen minskar blir luften friskare. Det minskar de sjukdomar och många dödsfall som orsakas av luftföroreningar. Även en grönare kost ger bättre folkhälsa och lagring av kol i till exempel våtmarker kan ge en rikare natur. Det ekonomiska värdet som sådana åtgärder medför på kort sikt är ofta större än åtgärdskostnaderna. Klimatpolitik handlar därför snarare om skördefördelning än bördefördelning.

Det vore bra för samhället och klimatarbetet om de partiledare som inför höstens val söker väljarnas stöd växlar retorik. Den ogrundade pessimismen försvårar politiska beslut och motverkar ansvarstagande bland de alltfler människor och företag som tar klimatfrågan på allt större allvar.

Nyckfulla beslut och ständigt förändrad politik gör det svårt att planera och investera. Falska lösningar bidrar till att förvirra och fördröja.

Klimatomställningen förutsätter omfattande politiska beslut. Många åtgärder är lönsamma, andra kräver stora investeringar. Det behövs därför långsiktigt stabila beslut med bred politisk förankring. Och det behövs ett framtidsinriktat, positivt ledarskap. Se där en hållning att vinna röster på.

SKRIBENTEN

Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap vid Uppsala universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.