Elpriserna i Sverige är rekordhöga och därför går den allmänna debatten om hur landets energiförsörjning ska se ut också på högvarv.

Det finns en tydlig polarisering mellan de rödgröna, S, MP, V och C, och oss i det blågula laget, L, M, KD och SD. Den stora skiljelinjen gäller synen på kärnkraft.

Som Sverigedemokraterna ser det beror den uppkomna energikrisen i Sverige på flera saker.

Det är drygt 40 år sedan Sverige genomförde en elektrifiering utan motstycke i världen. Framsynta politiker såg värdet i att göra landets invånare mindre beroende av världens oljeländer efter 1970-talets oljekriser, och att stabil och billig elenergi är en enorm konkurrensfördel för svensk industri.

Genom en kombination av vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme hade Sverige i mitten av 1980-talet ett kraftfullt system för elproduktion, som var nästan 100 procent fossilfritt. Det kombinerades med ett väl genomtänkt elnät, både tekniskt och geografiskt, där vattenkraft i norr och kärnkraft i söder organiserades i elområden som i huvudsak var i balans.

Av politiska skäl stängde Miljöpartiet och Socialdemokraterna funktionsdugliga och lönsamma reaktorer i södra Sverige med en kapitalförstöring omfattande hundratals miljarder samt ett funktionellt sämre elsystem som resultat.

Under de senaste åtta åren av rödgrön politik har kapitalförstöringen fortsatt med förtida nedläggning av Ringhals 1 och 2 och stoppande av de planerade byggena av Ringhals 5 och 6.

Landets elsystem har ställts om för att tillfredsställa politiska önskemål från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, som drivit satsningar på framför allt vindkraft.

Det rödgröna vägvalet kräver att Sveriges elsystem byggs om – anpassas efter producenternas behov och inte som tidigare efter konsumenternas.

Vindkraften lokaliseras i första hand till landets nordliga regioner och ute till havs, medan de stora behoven finns i mellersta och södra Sverige. Det gör att elproduktionen sker långt från där de flesta elkonsumenterna finns, något som i sin tur innebär att ny överföringskapacitet, alltså nya elledningar, måste byggas i stor omfattning. Istället för att som tidigare minimera behovet av överföring medför väderberoende elproduktion, som vindkraft, att överföringsbehoven blir större och därmed även energiförlusterna, miljökonsekvenserna och kostnaderna.

Dessutom kräver de långväga överföringarna ny kompenserande och stabiliserande utrustning. Resultatet blir skyhöga elpriser och påtagliga risker för roterande nedstängning av delar av elnätet till vintern.

Det sistnämnda är särskilt aktuellt för södra delen av landet, något få skånska rödgröna politiker talar högt om.

Sverige behöver el under årets alla timmar – till rimliga priser. För det ska bli verklighet behövs mer planerbar elproduktion, alltså främst kärnkraft.

Som vi ser det måste Sveriges energipolitik vara inriktad på att säkerställa en långsiktigt konkurrenskraftig och tillförlitlig energiförsörjning för såväl hushåll som näringsliv.

Vi strävar efter att utveckla energisystemet med fokus på leveranssäkerhet, effektivitet och miljöansvar. Vår utgångspunkt är att en utvecklad kärnkraftsindustri rimligtvis också är den mest effektiva klimatåtgärden för Sverige på lång sikt, men också att många olika lösningar krävs för att säkerställa ett fungerande elsystem på kort sikt. Enligt vår uppfattning är mer vindkraft i Skåne inte en av de lösningar som krävs.

SKRIBENTERNA

Mattias Bäckström Johansson (SD), energipolitisk talesperson

Patrik Ohlsson (SD), gruppledare i Ängelholm

Christian Johansson (SD), gruppledare i Höganäs

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.