Många människor har samlats runt lågorna och ropar "Död åt diktatorn”. En ung dansande kvinna tar av sig sin slöja och kastar den i elden. Människor applåderar och ropar ”kvinna, liv, frihet”.

Denna och liknande scener där protesterande kvinnor antingen slänger av sin hijab, bränner den eller klipper av sitt hår, är underbara. De visar på ett oerhört mod.

Sedan fredagen den 16 september, när den 22-åriga Mahsa (Zina) Amini dog efter att moralpolisen i Islamiska republiken Iran misshandlat henne för att hon hade burit slöjan på ”fel sätt”, har människor i iranska städer och på sociala medier kunnat bevittna dagliga protester och demonstrationer.

Män och kvinnor protesterar mot en förtryckande regim och dess brutala väpnade styrkor. De har fått nog och ropar: ”Detta är sista budskapet, målet är hela regimen.”

Mordet på Mahsa blev den gnista som fick människors samlade ilska att explodera efter 43 år av tyranni, brott och kvinnoförtryck.

Maktbalansen mellan folket och den islamiska regimen har förändrats. Människor är inte längre rädda. Den här gången är det regimens specialstyrkor som flyr från demonstranterna och får stryk. Men specialstyrkorna fortsätter också att skjuta mot demonstranterna. Ett tiotal personer har dött och många har skadats och arresterats.

Nu pågår en kamp mellan regimens styrkor och folket. Modiga kvinnor leder striden mot en regim som ägnar sig åt könsapartheid. De har länge varken velat ha den obligatoriska slöjan eller moralpolisen. Men nu begränsar de sig inte längre till dessa krav. Nu ropar män och kvinnor: “Död åt Khamenei!” på gatorna: ”Vi vill inte ha en islamisk regim” och “Vi vill inte ha en kvinnofientlig regim”.

Kampen mot den obligatoriska slöjan började när den islamiska regimen kom till makten 1979. Tusentals kvinnor demonstrerade den 8 mars samma år.

Regimen använde en rad metoder för att tvinga kvinnor att bära slöja: fängelse, tortyr, piskning, misshandel och att se till att kvinnorna fick sparken från sina jobb. Ändå har kvinnor aldrig slutat att kämpa för sina mänskliga rättigheter. De har fortsatt motsätta sig den obligatoriska slöjan.

Den 27 december 2017 startade en ung kvinna vid namn Vida Movahed en ny form av protest genom att hänga sin hijab på en pinne och stå på en plattform på en gata i Teheran. Många andra kvinnor genomförde därefter liknande protester. Genom att bära färgade och ”lösare” slöjor försökte kvinnor stå emot islamiska lagar och tvingade regimen att dra sig tillbaka till viss del.

Men som svar på de miljontals kvinnor som idag motsätter sig den islamiska hijaben höll Ebrahim Raisi, den nuvarande presidenten, för en tid sedan ett tal där han krävde strängare behandling av dessa kvinnor. Gripandet och den brutala behandlingen av Mahsa och mordet på henne skedde några dagar efteråt.

Medan människor i Iran protesterar utan rädsla mot mordet på Mahsa och den islamiska regimen deltog Raisi, som uppmuntrar Irans moralpolis att använda våld mot kvinnor, i onsdags, den 21 september, vid FN:s årliga sammankomst och höll tal inför generalförsamlingen.

Att erkänna Raisi som en representant för Iran är en skam för FN. Han och de andra ansvariga i den iranska regimen måste ställas inför rätta för mordet på Mahsa och tusentals politiska fångar.

Folket och i synnerhet kvinnorna i Iran förtjänar stöd från omvärlden, inte minst från Sverige.

Sveriges nya regering bör stödja det iranska folkets krav att omvärlden ska avbryta sina politiska relationer med den iranska regimen.

Kvinnoorganisationer, politiska partier och alla som försvarar mänskliga rättigheter bör bryta sin tystnad och visa solidaritet med det iranska folket genom att fördöma den iranska regimens barbariska behandling av kvinnor.

SKRIBENTEN

Sussan Saberi, företrädare för Kvinnorättsförbundet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.