Det har gått ett drygt decennium sedan de sista delarna av det som en gång var Viggo AB flyttade från Gåsebäcks industriområde till utlandet. Flera hundra jobb, och en viktig del av Helsingborgs näringsliv, försvann från staden efter beslut från ägarna, den multinationella medicinteknikkoncernen Becton-Dickinson.

Men då var Anne Ravén Jorgensen och Eva Karlström redan långt borta från företaget som hade byggts upp av deras far Carl Bertil Ravén. Både fysiskt och känslomässigt.

– Efter att pappa dog 1989 så försvann kopplingen helt, säger Anne Ravén Jorgensen.

Det är sällan de två kommer till Helsingborg numera, men i slutet av förra veckan gjorde de ett besök på Medicinhistoriska museet där det finns en permanent utställning om Viggo AB. Eva Karlström bor sedan många år tillbaka i Norrköping och systern Anne Ravén Jorgensen emigrerade till USA i början på 80-talet. Precis som deras far faktiskt var nära att göra 1940.

Efter att ha utbildat sig inom färglära i Tyskland på 30-talet vände han hem till Helsingborg när mörka moln tornade upp sig över Europa. Våren 1940 hade han fått en anställning i USA och hade en biljett med Svenska Amerikalinjens avgång med Drottningholm från Göteborg den 13 april. Men eftersom tyskarna ockuperade Danmark och Norge den 9 april ställdes resan in och Carl Bertil Ravén placerades i beredskap med gevär i hand i en fiskehamn i Halland. I september samma år kunde han dock lämna beredskapen och började smida affärsplaner.

1921 hade danske affärsmannen Viggo Jacobsen startat en firma för import av kirurgiska instrument i Helsingborg. Senare öppnade han även butik på Karlsgatan 12.

– Till en början var det en detaljaffär som levde på uthyrning av barnvågar till nyfödda, men man sålde även bland annat kamelhårsprodukter och astmacigaretter.

Det säger Lars Olefeldt, som gjorde 24 år i Viggo AB:s tjänst, bland annat som ekonomichef. För några år sedan fick han i uppdrag att hjälpa till med att sätta ihop utställningen om Viggo på Medicinhistoriska museet.

Carl Bertil Ravén övertog Viggo Jacobsens firma som 1940 var till salu, strök Jacobsen i namnet och började utveckla verksamheten. Först mot tillverkning av sjukvårdsmöbler, sedan även mot kanyler. På 1950-talet kom plasten och Viggo hoppade på utvecklingen med engångsprodukter för sjukvården.

Döttrarna Anne Ravén Jorgensen och Eva Karlström har många minnen av en hårt jobbande far, som ständigt funderade över hur företaget kunde utvecklas.

– Han var en arbetsmyra och höll alltid på med saker, skissade på gamla kuvert och papperslappar, säger Eva Karlström.

Bägge har starka minnen av en episod i barndomen då pappan experimenterade med utrustning för infusion hemma i tvättstugan.

– Han använde grisblod i experimentet och plötsligt hördes ett "splash". Vi sprang ner och där stod pappa med blod i hela tvättstugan, säger Anne Ravén Jorgensen.

I mitten av 1960-talet flyttades produktionen till Gåsebäck och ett par år senare kom företagets verkliga genombrott – venflonkanylen, som blev en storsäljare över hela världen.

– Carl Bertil Ravén hade en unik kombination av medicinsk kunskap, maskinteknisk kunskap, ekonomi och till viss del marknadsföring. Det som man idag delar upp i fyra tjänster, det hade han i en, säger Lars Olefeldt.

När Lars Olefeldt började 1966 fanns det 45 anställda men under de kommande åren ökade antalet snabbt. 1973 stod Carl Bertil Ravén vid ett vägskäl. För att fortsätta expandera krävdes kapital, men bankerna var skeptiska. Lösningen blev osentimental. Företaget såldes till British Oxygen Corporation (BOC) och Carl Bertil Ravén släppte några år senare vd-posten, men stannade som arbetande styrelseordförande.

Sonen Ulf jobbade ett par år på Viggo och döttrarna hade sommarjobb i tonåren. Men Carl Bertil Ravén var aldrig intresserad av att döttrarna skulle bli involverade i företaget djupare och göra karriär där.

Istället formade de sina egna liv. Eva flyttade till Norrköping och jobbade under yrkeslivet med administration på bank, på tingsrätt och i skola. Anne flyttade till USA. Där slog hon sig ner i North Carolina och blev framstående keramiker.

Hemma i Helsingborg växte Viggo till att bli en av stadens största arbetsgivare med som mest över 800 anställda.

– Det finns tusentals personer i Helsingborg om antingen har varit anställda eller haft någon i familjen som varit anställd på Viggo, säger Lars Olefeldt.

Efter ett par fusioner under 90-talet såldes 1998 företaget till medicinteknikkoncernen Becton-Dickinson och det skulle också bli början på slutet för verksamheten i Helsingborg. 13 år senare lades den sista delen av produktionen på Gåsebäck ner efter beslut från de amerikanska ägarna.

Bägge döttrarna känner en stolthet över vad deras far åstadkom. Och även om de idag inte har så många kontaktytor kvar med Helsingborg, förutom gravar att besöka, har staden en plats i deras hjärtan.

För Anne Ravén Jorgensen var detta det första besöket på svensk mark på sju år. Varje gång hon är i Sverige försöker hon hinna med en visit i uppväxtstaden Helsingborg.

– Jag blev så glad när jag såg Öresund när jag kom från Kastrup. Jag kände hur jag började le.