Rakel Chukri är medarbetare på kulturredaktionen.

Vad skönt det måste vara att ha en vit, neutral kropp. Vad skönt det måste vara att ha ett tryggt, neutralt namn som inte förknippas med terror. Vad skönt det måste kännas att vara prisbelönt och sväva högt över alla futtiga misstankar.

Helt enkelt: Vad skönt att vara Fredrik Laurin, hyllad reporter på SVT.

I korthet har Fredrik Laurin nyligen betett sig tramsigt och oprofessionellt, men i hans värld är det alla andra som varit dumma och oproffsiga. Det handlar om en surrealistisk händelse som återberättades av Medierna i P1 i helgen.

I september skulle Fredrik Laurin lämna tillbaka några lånade prylar till en bekant som också jobbar på SVT. På påsen hade Laurin skrivit: ”Till kommunisten på Gärdet”. Inuti placerade han en lapp med texten: ”De här grejerna är tvättade i novitjok, det lär ta bort cancersvulsten på samhällskroppen”. Formuleringarna var tänkta som satir över kritiken mot public service.

Fredrik Laurin var dock osäker på var kollegan satt, och det slutade med att fel person hittade påsen. Den hittades av någon som uppfattade budskapet som hotfullt. Säkerhetsavdelningen tillkallade polisen som plockade med sig Laurin. Efter att han suttit frihetsberövad i fem timmar avskrev en åklagare alla misstankar.

Saken hade kunnat vara utagerad där. Läxan är uppenbar: Man skämtar inte om dödliga gifter på sin arbetsplats. I stället kräver nu Laurin en ursäkt och en chokladask av sin uppdragsgivare. Laurin, som påtalar i P1 att han känner SVT:s vice säkerhetschef, menar att alla borde ha förstått att det inte var ett hot eftersom han (underförstått: den uppburne reportern) var avsändaren.

I onsdags kom Hanne Kjöller, ledarkolumnist på DN, till hans försvar. Dumheten har upphöjts till norm, skrev hon. Att SVT hänvisar till sitt säkerhetsprotokoll såg hon som ett bevis på att Sverige blivit ett land av fundamentalister som inte tänker själva.

I den riktiga världen vet alla att säkerhetsbedömningar inte avgörs av en individs popularitet. Teoretiskt sett kan en känd person tvingas överlämna ett farligt paket. En annan teoretisk möjlighet är att en kollega i tysthet har radikaliserats eller börjat hysa agg mot sin arbetsplats. Att överväga sådana risker är inte ett utslag av dumhet.

Jag känner många personer med exotiska namn som aldrig hade krävt en ursäkt efter att de klantat sig. Sanningen är ju att de förmodligen aldrig ens hade kommit på tanken att skämta om novitjok eller andra farliga ämnen eftersom deras kroppar inte betraktas som neutrala.

Men Fredrik Laurin och hans försvarare står på sig: Den kände grävprofilen måste ju få dra några sköna skämt med sin polare! Klart att grabben ska kompenseras med en ursäkt och en chokladask!

Det är ett skolboksexempel på hur vita privilegier fungerar som en snuttefilt för vissa människor. Sådant gnäll ska inte belönas med godis.