Annons

Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Oavsett utgången av protesterna i Iran skapas nu en feministisk generation.”

Irans unga kvinnor intar offentligheten och skanderar krav och skällsord mot mullor och makthavare. Det skapar eufori men också gemenskap, styrka och mod. Det skriver Emma Sundkvist som är lektor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Även om politiska förändringar inte skulle ske nu har protesterna i Iran definitivt sått ett viktigt frö hos landets unga kvinnor, skriver artikelförfattaren.

Bild: Emrah Gurel/AP/TT

Annons

Sedan mitten av september pågår stora demonstrationer i Iran efter att moralpolisen häktade och misshandlade den kurdiska 22-åringen Mahsa Jina Amini till döds för att hon inte hade täckt håret korrekt. Diskussioner och kommentarer i medierna fortsätter att spekulera i om protesterna kommer att leda till reformer eller en fullbordad revolution.

Under tiden är det viktigt att förstå att oavsett utgång har protesterna mycket viktiga konsekvenser för flickors och unga kvinnors politiska och feministiska medvetenhet. En medvetenhet som blir svår för regimen att kväva.

Det är inte första gången protester mot regimen uppstår i landet, men de som pågår nu skiljer sig från tidigare uppror. För första gången är det flickor och unga kvinnor som initierar och leder demonstrationerna och som kräver frihet och demokrati. På sociala medier sprids bilder som visar hur unga kvinnliga demonstranter bränner sina slöjor, skriker slagord mot regimen och klipper av sina hår. Unga män visar sitt stöd genom att ansluta sig till protesterna.

Annons

Annons

Diskussionen i svenska medier och offentliga kommentarer fokuserar på huruvida protesterna kommer att leda till reformer eller rent av ett störtande av den sittande makten, och vilka förutsättningar de olika scenarierna skulle kräva. I nuläget växer, snarare än kvävs, protesterna av regimens våld. De som är skeptiska till att regimen kommer att ge vika menar att demonstranterna behöver tydlig ledning för att en revolution ska lyckas, vilket nu saknas.

Historien visar dessutom, som under den arabiska våren, att det inte finns någon garanti för att ett friare och mer demokratiskt styre tar vid även om en regim avsätts. Ett tydligt exempel är Egypten där en ännu mer auktoritär ledare än förre presidenten Mubarak styr landet. Därtill har den iranska regimen ett starkt våldsmonopol och har hittills krossat alla uppror som blossat upp i landet sedan revolutionen 1979.

Vad de flesta dock är eniga om är att det som pågår i Iran är en feministisk revolution där unga kvinnor står i frontlinjen.

När jag mötte unga egyptiska feminister nio år efter att Mubarak störtats, hade de återigen levt under en repressiv regim i sex år. Även om de inte längre kunde uttrycka sitt missnöje offentligt hade de fortfarande en stark medvetenhet kring feministiska frågor och principer om jämställdhet som de vägrade kompromissa med. Denna medvetenhet hade vuxit fram och formulerats under revolutionen 2011 och dess efterverkningar.

Annons

Många kvinnor berättade om hur deras politiska liv, aktivism och feministiska identitet hade vuxit fram med upproren och de många framsteg och motgångar som följde. Trots år av statligt förtryck efter 2011 har deras politiska övertygelse upprätthållits. Det är i sin feministiska övertygelse som de fortsatt finner styrka att göra motstånd i små och stora frågor. När det idag finns utrymme och möjlighet i Egypten, höjer unga feminister fortfarande sina röster.

Annons

Mellan scenerna som utspelar sig på Irans gator, skolor och universitet diskuterar och analyserar unga iranska flickor och kvinnor den politiska situationen. I dessa samtal formulerar demonstranterna nya politiska och feministiska insikter och visioner om framtiden. Tillsammans intar de offentligheten och skanderar krav och skällsord mot mullor och makthavare vilket skapar eufori men också en känsla av gemenskap, styrka och mod.

Uppror av den här omfattningen, långvariga och utbredda i landet, skapar politisk medvetenhet och upplevelsen av att ha en röst. Det är i tider som dessa som många unga får möjlighet att sätta ord på sin frustration. De identifierar vem som förtrycks, varför och på vilket sätt. De sätter ord på vad som behöver förändras och formulerar anspråk på rättigheter. I de här processerna av samtal, tankar och analyser utvecklas deras feministiska medvetenhet och identitet.

Även om politiska förändringar inte skulle ske nu, har protesterna i Iran definitivt sått ett viktigt frö hos landets unga kvinnor. Det pågående upproret skapar en ny generation av unga, medvetna feminister i Iran. En generation som inger hopp för framtiden!

SKRIBENTEN
Emma Sundkvist är lektor i mänskliga rättig-heter på historiska institutionen vid Lunds universitet.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan