Annons

Annons

Annons

opinionPolitik i Israel

Aktuella frågor
”Det är vanskligt att påstå att den politiska polariseringen ökar i Israel.”

Extrempartier har alltid funnits i det israeliska politiska landskapet. Men de högerextrema partierna ser ut att växa och locka till sig unga ultraortodoxa väljare och högerväljare som är missnöjda med den politik som landets koalitionsregeringar har fört, skriver Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap med inriktning mot Mellanöstern och israelisk inrikespolitik.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

I går gick Israel till val. Den tidigare premiärministern Benjamin ”Bibi” Netanyahu och hans fru röstade i Jerusalem. Frågan är om det som kan uppfattas som en ökad polarisering är en Bibi-effekt som är kopplad till honom som person, skriver Isabell Schierenbeck. Bild: Maya Alleruzzo

Annons

Igår gick Israel till val för femte gången på fyra år. De återkommande valen pekar på att Israel är ett splittrat samhälle och många talar om en ökad polarisering. Men för att förstå vad som händer inom israelisk politik behöver bilden nyanseras.

Idag dominerar två perspektiv. Det första pekar på Israel som ett alltmer polariserat samhälle. Till intäkt tas de senaste fyra åren av politisk turbulens liksom de upplopp och konfrontationer som skedde mellan judiska och palestinska medborgare i maj 2020.

Två grupper som sticker ut är israeliska palestinier och ultraortodoxa judar. Båda är bara i begränsad utsträckning en del av det israeliska samhället. Två exempel: De gör sällan militärtjänst och deltar bara i begränsad utsträckning på arbetsmarknaden.

Annons

Dessutom är valdeltagandet lågt bland israeliska palestinier i jämförelse med övriga befolkningen och den ultraortodoxa väljargruppen röstar i hög utsträckning på det parti som respektive grupps rabbin uppmanar till.

Annons

Enligt detta perspektiv har de tolv år högerpolitikern Benjamin ”Bibi” Netanyahu suttit vid makten resulterat i en ökad polarisering och utgör i förlängningen ett hot mot den israeliska demokratin.

I de senaste valen har väljarkåren positionerat sig i två stora block till stöd för eller emot Netanyahu.

Anledningen till den senaste breda koalitionsregeringen som förde samman åtta olika politiska partier med i grunden väsensskilda idépolitiska program är att de under alla omständigheter ville hålla honom utanför regeringen. De samregerade genom att ”parkera” de frågor som historiskt delar dem och fokuserade på att ta beslut i en rad sakfrågor som de kan samarbeta kring. Att det arabiska partiet Raam ingår i koalitionsregeringen utgör enligt detta perspektiv ett undantag eftersom det ledde till omfattande kritik från både den israeliska högern och övriga arabiska partier i landet.

Det andra perspektivet är att polariseringen i Israel inte har ökat nämnvärt. Sett utifrån det utnyttjar Netanyahu – och väcker liv i – skiljelinjer som utan honom inte skulle vara lika framträdande.

Den dag Netanyahu lämnar politiken återgår det israeliska samhället och landets politik till ”normala” åsiktsskillnader och ett försonligare samtalsklimat.

Polariseringen har snarare minskat. Exempel är Raams inträde i den senaste koalitionsregeringen och motsättningen mellan ashkenazer och mizraher, alltså mellan judar som härstammar från Europa respektive från Nordafrika och Mellanöstern. En motsättning som startade i samband med att högerkandidaten Menachem Begin vann valet 1977.

Annons

Annons

Begin mobiliserade mizraher som upplevde sig som andra klassens medborgare på grund av en ashkenazisk elit, som kontrollerade ledande samhälleliga institutioner som domstolar och medier. Men idag förklarar det allt mindre av hur israelerna röstar. Detta perspektiv betonar också vikten av att minnas höjt tonläge i israelisk politik historiskt, inte minst i samband med mordet på premiärminister Yitzhak Rabin i november 1994.

Så är det bara en Bibi-effekt vi ser eller är Israel ett samhälle med tilltagande polarisering?

Variety of Democracy Institutes data visar att den politiska polariseringen i Israel ligger mellan 2,5 och 3 under åren 2000–2021. Det kan jämföras med USA som ligger på 4 och Sverige på 1 år 2021. Över tid syns en uppgång sedan 1970-talet.

Uppgången hänger sannolikt ihop med högerpartiet Likuds framgång i tidigare val och att arbetarpartiets regeringsinnehav bröts efter lång tid. Två mindre toppar noteras mellan 2001 och 2005 och från 2017 fram till idag.

Den första perioden handlar sannolikt om den andra intifadan och de havererade fredssamtalen.

Den andra perioden inträffar under det som brukar kallas Netanyahus fjärde regering 2015–2020 där frågor som Nationalstatslagen och korruptionsrättegången mot Netanyahu är framträdande. Det som kan uppfattas som en ökad polarisering förefaller därför snarare vara en Bibi-effekt som är kopplad till honom som person.

Det är alltså vanskligt att påstå att den politiska polariseringen ökar i Israel. Extrempartier har alltid funnits i det israeliska politiska landskapet. Men de högerextrema partierna ser ut att växa och locka till sig unga ultraortodoxa väljare och högerväljare som är missnöjda med den politik som koalitionsregeringarna har fört.

Annons

Annons

När det gäller partiernas inbördes avstånd har ”mittenpartier” etablerat sig som opposition till högerpartiet Likud. Samtidigt har hela partilandskapet rört sig högerut. Det är särskilt tydligt när det gäller Israel-Palestinafrågan som i det närmaste är frånvarande i den israeliska debatten.

Någon ökad skillnad mellan de större partierna märks inte. Utvecklingen gäller även de arabiska partierna. De har ingått allianser och öppnat för ett större deltagande i landets politik. De fokuserar mer på de israeliska palestiniernas situation som medborgare i den israeliska staten och i mindre på Israel-Palestinafrågan.

Nu kvarstår att se om Netanyahu kommer tillbaka till makten. Den regeringskoalition som i så fall installeras blir sannolikt en av de mer högerextrema i Israels historia. Om den sittande premiärministern Yair Lapid, ledare för mittenpartiet Yesh Atid, får möjlighet att bilda regering blir det troligen en fortsatt bred koalitionsregering som spänner över en stor del av den israeliska väljarkåren.

SKRIBENTEN

Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap med inriktning mot Mellanöstern och israelisk inrikespolitik, verksam vid institutionen för globala studier i Göteborg och gästprofessor vid Ben-Gurion-universitetet i Israel

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan