"Dom är ju uppenbart dumma i huvudet. Vad fan vill dom egentligen?"

Jag sitter på ettans buss från Råå till Helsingborg när jag överhör samtalet. Jag behöver inte anstränga mig nämnvärt. Kvinnan och mannen är påtagligt förbannade.

"Hur kan man spränga av en bomb mitt där människor bor".

Samtalet tystnar och frågan blir hängande.

Samma fråga har jag ställt mig själv den senaste veckan. Scenerna från Laröd i söndags är som tagna från en katastroffilm. Ett förkolnat bilskelett ligger utspritt över ett stort område i villaidyllen. Det är ofattbart att offret, en företagare, klarade sig. Attentatsmännen väntade ut honom och när han klev ur sin bil och började gå upp mot villan utlöste de den kraftiga bomben. En murad stolpe blev räddningen. Några få meter därifrån låg många intet ont anande familjer och sov i sina bostäder.

Det är det tionde sprängdådet i Helsingborg i år. I Sverige i stort har 83 sprängningar, som faller under rubriceringen allmänfarlig ödeläggelse, utförts. Statistik, som polisen släppte tidigare i veckan, visar att trenden nu pekar uppåt igen efter två års tillbakagång. Med två månader kvar av året har vi redan fler sprängattentat än under hela 2021. Till det ska läggas 345 skjutningar och ofattbara 54 avlidna.

Skjutningar och sprängningar handlar delvis om samma sak, ofta om konflikter inom eller mellan kriminella miljöer.

Men det finns en avgörande skillnad.

Sprängningar riktas oftare än skjutningar mot icke-kriminella. Då handlar det om utpressning eller skrämseltaktik. Det menar Manne Gerell, kriminolog vid Malmö universitet.

Idag kretsar mycket av samhällsdebatten kring organiserad och systemhotande brottslighet. Det var den hetaste frågan i valrörelsen. Där utlovade den nuvarande regeringen och SD stora insatser om de fick makten.

I onsdags presenterade justitieminister Gunnar Strömmer (M) vad han kallade en "historisk offensiv" mot brottsligheten. Regeringen vill fram till 2025 öka rättsväsendets budget med fem miljarder kronor. Det handlar om allt från fler poliser till förslag om skärpta straff och lagändringar för att komma åt de gängkriminella. En del bygger på åtgärder som S-regeringen redan dragit igång, men med det nya styret får vi helt klart en ny nivå av hårdare tag.

Det återstår att se vilka effekterna blir.

Kvällen efter sprängattentatet i Laröd träffade vi på HD företagaren.

”De ville döda mig och kommer kanske tillbaka. Jag vill att de här grips, det är ingen lösning att jag flyttar härifrån”, var hans kommentar.

I torsdags, fyra dagar efter attacken, häktades en 19-årig tidigare ostraffad man som misstänkt för bombdådet.

Det finns fortfarande många obesvarade frågor i just detta ärende, men polisen i Helsingborg har visat på framgång i arbetet med att störa den organiserade brottsligheten. Hela ledargarnityret i Adolfsbergsgänget, som pekats ut som den farligaste grupperingen i staden, sitter nu bakom lås och bom. Detta efter ett målmedvetet polisarbete som pågått under ett par års tid.

Det är helt avgörande att agera med kraft mot allt som hotar vårt fria och öppna samhälle och framgångarna är värda att lyftas.

Men endast en repressiv politik är inte lösningen.

Vi behöver bryta våldsspiralen tidigare och hindra nyrekryteringen till gängen. Här måste hela samhället involveras och fler institutioner stärkas, inte bara rättsapparaten. Det är åtgärder som polisen själv lyfter som viktiga.

Gör vi inte det kommer vi behöva fortsätta ställa oss frågor som "vad fan händer egentligen?"