Annons

Annons

Annons

Kultur

Böcker
Greta Thunberg gör det lite mindre skamligt att vara medborgare i Tidölandet

”Klimatboken” är rik på empiri, vrede och tron att världen kan räddas med folkbildning. Den är en attack på journalistiken och gör det nya Sverige till åtlöje, skriver Peter Fällmar Andersson.

Text: 

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.

Januari 2013: Tammy Holmes och hennes barnbarn tar skydd under en bro när bränder rasar utanför staden Dunalley på Tasmanien. Och varmare skulle jorden bli. De senaste åtta åren är de varmaste som hittills har uppmätts, framgår av en ny FN-rapport i samband med klimatmötet i Egypten. Foto: Tim Holmes/AP/Holmes Family/TT

Annons

Peter Fällmar Andersson är kulturjournalist och medarbetare på kulturredaktionen.

Fakta

Greta Thunberg

Klimatboken. Polaris.

Den ena handen vill inte veta vad den andra gör.

Och man behöver inte gå längre än till det här tidningsföretaget.

I söndags publicerade vi ett ambitiöst reportage om Arktis med rubriken ”I klimatkrisens smältande hjärta”. I en text inför klimatmötet i Egypten stod att läsa om hur den vita fjällräven försöker gömma sig i snö som inte längre finns. Om du läste Helsingborgs Dagblads papperstidning kunde du i C-delen samma dag läsa ett resereportage från Maldiverna med rubriken ”Stilla dagar i turkos atoll”. Dess första mening: ”Efter år av restriktioner finns återigen möjlighet att utforska vår fantastiska värld”. I en faktaruta som berättade om flygbolagen som tar dig till öarna brände en sista avlatsmening: ”För koldioxidutsläpp med olika färdsätt, se sajten 'Klimatsmart semester'”.

Annons

Annons

Just nu skenar jorden mot en tregradig höjning, kanske mer. Både Arktis och Maldiverna kommer i så fall, enligt Världsnaturfonden, vara minnen blott.

”Om du frågar mig vilken sektor som bär det största ansvaret för förstörelsen av livet på jorden, skulle jag svara: massmedierna”, skriver den brittiske journalisten George Monbiot på sidan 369 av Greta Thunbergs klimatbok. Ja, skriver han, det är olje-, gas- och kolföretagen, boskapsuppfödningen, skogsavverkningen, industrifisket och gruvdriften som dödar planeten, men det är medierna som står bredvid och skänker förstörelsen ett socialt godkännande.

Vissa förbättringar har skett på senare år. I Sverige har nu varenda större mediekanal en flitig klimatreporter. Bra så. Men det tenderar också att befria andra reportrar, på alla nivåer, från att ställa de journalistiskt självklara miljöfrågorna. Som nästa gång det ska byggas stort i betong eller göras mark för bilar. ”Massmedierna är övertalningsmotorn som gör det möjligt för vårt planetförstörande system att bestå”, skriver George Monbiot.

Det är en munfull det där.

Men är det osant?

Greta Thunberg har fortfarande en hjärtknipande tro på att det kan gå, måste gå, ”att skapa en kritisk massa av medvetenhet i samhället”. Hon skriver mot slutet av ”Klimatboken” om att Fridays for future i grunden inte är så mycket en protest– som en folkbildningsrörelse. Hon minns att hon inte bara tog med sig den där skylten när hon gick till riksdagen en augustidag 2018. Hon hade också med sig tättskrivna flygblad.

Annons

Greta Thunberg under en demonstration på Mynttorget i Stockholm den 28 oktober. Foto: Tim Aro/TT

Annons

Thunbergs antologi är ett slags we are the world-ensemble med texter från över hundra geofysiker och matematiker, oceanografer och meteorologer, ingenjörer, ekonomer, psykologer och filosofer. Elizabeth Kolbert, Dave Goulson, Nicholas Stern, Johan Rockström, Björn H Samset, Margaret Atwood, Michael E. Mann, David Wallace-Wells, Naomi Klein, Thomas Piketty. Få tackar nej till Greta, inklusive ledande forskare inom varje givet fält, representanter från ursprungsbefolkningar – och generaldirektören för WHO.

I den första halvan får vi veta det vi kanske redan vet, bara med färskare och ännu blodigare siffror. Det handlar om arter som dör, isar som smälter och dominobrickor som faller över världen. Vi har släppt ut mer koldioxid i atmosfären sedan 1991 än under hela mänsklighetens föregående historia. FN:s klimatpanel uppskattar att vi kommer hamna på TRE KOMMA TVÅ GRADERS global temperaturhöjning vid seklets slut baserat på dagens politiska åtgärder. 

Det här är tättskrivna flygblad om nödläget. Men det är i texterna i andra halvan det bränner till. Vad göra? Och vem ska göra det? Här går fingret mot de individer, företag, länder, politiker som räknat in vinsterna och skickat kostnaderna till andra sidan jorden, eller barnbarnen. Den rikaste procenten i världen är ansvariga för mer än dubbelt så mycket koldioxidutsläpp som den fattigaste hälften av mänskligheten. Fun fact: Om man sänkte hastigheten på tyska motorvägar till 130 kilometer i timmen skulle koldioxidutsläppen minska med 1,9 miljoner ton per år. Mer än de totala nationella utsläppen i de sextio länder som släpper ut minst växthusgaser.

Annons

Margaret Atwood, vars pappa var skogsinsektsforskare, skriver om behovet av utopier – och lite tur. David Wallace-Wells drar klimatlärdomar av coronasmittan. Naomi Klein påminner om att fossilarbetare måste ges plats i den nya gröna ekonomin. Thomas Piketty och Lucas Chancel föreslår en ”progressiv förmögenhetsskatt med en extra föroreningsvärnskatt”. Niclas Hällström, Jennie C Stephens och Isak Stoddard smular sönder feberdrömmen om geoengineering. Jillian Anable och Christian Brand gör idén om elektrifieringen som en universallösning naiv.

Annons

I korta introduktionstexter pendlar Greta Thunberg mellan pedagogisk klarsyn och ett snille för oneliners. Ibland kommer också peptalk om att vi tillsammans ändå kan göra det omöjliga. Kanske uppbyggliga fraser inför publik, men väl svulstiga i text. Men Thunberg fortsätter visa en solid okuvlighet mot alla som skapar nya kryphål, outsourcar utsläpp eller greenwashar. Hon fortsätter därför också vara en måltavla för reaktionärer. De som tidigare har försökt med karaktärsmord, som att använda hennes diagnos mot henne, försöker nu framställa henne som en antidemokrat. Det har ingen betydelse att hon skriver: ”Demokrati är det bästa verktyget vi har”. Eller: ”Det finns inga goda diktaturer”. Eller att hon kräver vad FN:s klimatpanel kräver: ”drastiska, omfattande förändringar utan dess like i alla aspekter av samhället”. De vill ha ihjäl budbäraren ändå.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har gett ansikte åt en ny svensk verklighetsfrånvänd klimatpolitik. Foto: Maja Suslin/TT

Annons

Det här en bok som är rik på empiri, vrede och tron att världen kan räddas med folkbildning. I förbifarten görs det nya Sverige till åtlöje. Bara i ett land utan krismedvetenhet, där skulden också kan läggas på passiva eller kålsuparmässiga massmedier, är det möjligt att ha en klimat- och miljöminister som getts makt av ett klimatförnekarparti. En minister som lägger en tät tjocka av munväder över varje intervju medan hennes regering ökar Sveriges koldioxidutsläpp. En tredjedel av reformutrymmet i höstbudgeten går till subventioner av bensin, diesel och bilresor. Plötsligt blev Sverige världens omodernaste land.

”Det finns ingen tid för förtvivlan – det kommer aldrig vara för sent att rädda så mycket som vi möjligtvis kan”, skriver Greta Thunberg. Och för en stund känns det lite mindre skamligt att vara medborgare i Tidölandet.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan