För ett par år sedan skrev Lennart Pehrsson om Vietnamkriget. Bokens titel: ”Lögnerna - USA och kriget i Vietnam”, är berättelsen om ett gigantiskt paradigmskifte när en hel generation ungdomar präglades av en ny syn på USA. Tre presidenter engagerades i kriget (Kennedy, Lyndon Johnson och Nixon), som är USA:s längsta och dessutom dess första militära nederlag.

Man kan inte undgå, att dra paralleller till Putins krig i Ukraina. Således tog det lång tid innan USA använde benämningen ”krig” i Vietnam. Till att börja med talade man bara om ”militär närvaro”, ”eskalering” och i ett senare skede om ”vedergällning”. Ryssland benämner sitt krig i Ukraina för en ”specialoperation”.

Den amerikanska strategin gick ut på, att bomba Nordvietnam till underkastelse och fler bomber fälldes över landet än den sammanlagda mängden under hela andra världskriget, i syfte att förstöra infrastruktur och kuva civilbefolkningen. I Ukraina ser vi samma strategi med bombplanen utbytta mot missiler. Oroande är, att flera höga militärer (Westmoreland, Goldwater och LeMay) förordat kärnvapen vid olika tillfällen under det långa kriget. Flyggeneralen LeMay ondgjorde sig dessutom över, att det finns ”en olycklig fobi mot kärnvapen i USA”. I Ryssland är det Putin och Lavrov, som skramlat med kärnvapenhotet och där finns ingen kraftfull presidentadministration, som säger nej.

Uppskattningsvis 3 miljoner vietnameser, huvudsakligen civilister, dog i kriget som enligt USA var ett krig mot kommunister. I Ukraina letar Ryssland efter nazister samtidigt som dödstalen bland civilbefolkningen tilltar. Den unga generationen såg aldrig meningen med USA:s krig i Vietnam och jakten på kommunister.

I sin kritik mot kriget pekade de bland annat på den ojämlika rekryteringspolitiken av värnpliktiga för tjänstgöring i Vietnam. Uttagningssystemet drabbade i första hand ensamstående lågutbildade män och svarta amerikaner. I Ryssland ser inte heller unga vapenföra män någon mening med kriget och tvångsrekrytering för krigstjänst i Ukraina tillgrips av myndigheterna. Stridsviljan och moralen hos soldaterna är dessutom låg hos ryssarna, som verkar resonera som så, att det är bättre att fly än illa fäkta. Samma sak hände den amerikanska armén, speciellt i början på 70-talet, då Nixon började ta hem allt fler militärer. Den redan låga stridsviljan och moralen sjönk allt mer hos de kvarvarande 330 000 och en hög officer varnade för, att ”den militär som är kvar i Vietnam är nära sammanbrott”.

I USA ökade motståndet mot kriget dag för dag. Demonstrationerna tilltog i antal och styrka trots att polis och nationalgarde bemötte demonstranterna synnerligen hårdhänt. Vid en studentdemonstration i Ohio skjuts fyra studenter till döds och nio skottskadas. I Mississippi dödas två och tolv skottskadas. De ohemult långa fängelsestraffen i Ryssland dämpar nog demonstrationsviljan, men även andra hårda repressalier från statens sida mot alla former av protesters, som rör kriget i Ukraina. En lika livaktig proteströrelse, som den i USA, är nog ett önsketänkande när det gäller Ryssland. Utan fungerande yttrandefrihet och därmed en medial frihet, så får en sådan proteströrelse ingen livsluft och växtkraft.

Vietnamkriget är det första tv-kriget och förmedlar direktbilder till oss av det mänskliga lidandet, exempelvis napalmbombning, som kriget medför. Än viktigare än tv var den fria pressen med New York Time, Washington Post, Boston Globe samt många, många andra dagliga landsortstidningar över hela landet. De förmedlade dagligen rapporter om kriget och antalet döda soldater. Totalt dog 58 000 amerikaner i kriget, men tidningarna publicerade också Ellsbergs Pentagonrappot om alla lögnerna, Hershs och Heberles rapportering om Song My och alla turerna kring Watergateaffären för att ta några exempel.

USA:s Högsta Domstol beslöt dessutom med rösterna 6–3 att Ellsbergs rapport fick offentliggöras. ”Yttrandefriheten vägde tyngre än den nationella säkerheten”, skriver Pehrsson. Det kan väl vara en viktig påminnelse för vår nya regering, som vill utreda såväl Public Service som presstödet. Yttrandefrihet och en mångfald dagstidningar är det bästa skyddet mot ett auktoritärt samhälle, som dagens Ryssland, med en absolut kontroll från regimens sida av alla massmedier.

Åke Lindroth

Farhult