Pandemin fick ”Olle”, som tidningen intervjuat, att krascha i sitt drickande. Det var mötet med allmänläkaren Mikael Fermhede som vände en mångårig överkonsumtion för Olle.

– Har man en ådra för att vilja ta till alkohol för att döva obehag eller ett latent beroende, så är varje kris i livet en risk, säger Mikael Fermhede.

Det finns inga vetenskapliga belägg för att pandemin skulle ha ökat alkoholberoendet i Sverige. Snarare finns det studier som tyder på motsatsen. Men en forskningsstudie vid Lunds universitet tyder på att kvinnor nu söker mer vård för alkoholrelaterade problem. Pandemins verkningar kommer inte att synas fullt ut förrän om ett par år, enligt forskaren Anders Håkansson, som är överläkare och professor i beroendemedicin vid Lunds universitet och överläkare i Psykiatri Skåne.

På Folkhälsomyndigheten berättar utredare att organisationer som företräder personer med beroende såg en ökad risk för återfall i början av pandemin. Även andra intervjuundersökningar på myndigheten lutar åt att personer som redan levde i en utsatt situation drabbades hårdast.

Pandemin gav anledning att oroa sig för att bli sjuk, kanske att förlora jobbet, samtidigt som man var socialt isolerad.

– Vi reagerar med stresskänsla och depressivitet. I den situationen är det lätt att dricka mer än man borde. Man söker lugn för stunden i alkohol, säger Mikael Fermhede.

– Men att dricka är direkt kontraproduktivt när man redan har det jobbigt. Det ger alltid en minidepression dagen efter – det vi kallar bakfylla.

Han talar inte om ”Olle”. Det förbjuder sekretessen. Men generellt gäller det att närma sig ämnet försiktigt och med respekt. Det är egentligen inget märkvärdigt, anser han. Bara allmänt hyfs.

– Lyssna och var närvarande. Möt blicken. Var trevlig. Det är fundamentalt, säger han.

I mötet med en människa i kris listar läkaren några punkter som måste fungera för patienten:

• Man måste sova på natten – annars orkar man ingenting. Där kanske medicin fungerar tillfälligt.

• Röra sig fysiskt – fysisk aktivitet är A och O för kropp och själ.

• Äta bra mat – om man inte har matlust får man äta lite men ofta och hålla ett öga på vågen.

• Undvika alkohol – den får en bara att må ännu sämre.

För tidningens intervjuperson Olle var mötet med Mikael Fermhede förlösande. Han beskriver sin läkare som mer än en läkare – han gav sin patient hopp.

Allmänläkaren beskriver hur han närmar sig problem med alkohol med frågor om kost, motion, rökning och sömn. Alkoholen vävs in i en allmän hälsoskanning.

Det finns prover som ger tydliga svar på överkonsumtion, som testet Peth som kan visa alkoholöverbruk upp till fyra veckor efter att man senast drack. Levertester visar också på höjt alkoholbruk.

– Då kan jag säga att proverna visar att din lever inte mår så bra. Man presenterar resultaten i förhoppning om att locka fram en insikt. ”Det här är inte bra. Det får vi göra nåt åt.” Ibland går det – ibland inte, säger Mikael Fermhede.

Att inte döma är centralt, enligt läkaren. Om någon vård ska fungera måste också individen inse att alkoholbruket är skadligt och vilja förändra det, förklarar han.

– Om patienten vill ha hjälp är det lätt. Då sätter vi in en plan med mediciner, återbesök och kontroller. Det sämsta tänkbara för oss är när anhöriga ringer innan ett besök och säger saker vi inte får berätta. Då har jag en vink men kan inte ta upp det utan att avslöja att jag fått det från en anhörig.

Hur ska anhöriga och vänner göra?

– Bäst är när anhöriga följer med på besöket på vårdcentralen. Man ska absolut prata om det. Kanske säga att man är bekymrad, med neutrala ord. Som ”jag är ingen expert men du verkar dricka mer än vad som är nyttigt för dig”. Utan fördömande. Jag vet att det är lättare sagt än gjort.