Senast Krogen besökte Bruksgatan 19 var för nästan tre år sedan. Då hyllades lyxen, servicen och matupplevelsen.

Återbesöket den här gången innehåller trivsel och ett gäng toppar blandat med några mindre anmärkningar.

Den som vill hålla låg profil har en utmaning hos AnJo, det är lite skyltfönster-känsla när man spanar ut genom de enorma rutorna mot förbipasserande flanörer. Vi hör också vad bordsgrannarna konverserar om, så det är lite svårt att hålla sitt eget samtal privat.

Men i denna närmast filmiskt vackra lokalen känner man sig omedelbart välkommen. Servicen är både lagom närvarande och lågmält vänlig.

Ostron är en AnJo-klassiker på menyn och finns i många varianter. Vi inleder med tre som är vitlök- och gruyère-gratinerade (155 kronor) och de är ljuvliga. Vi får samtidigt in några skivor bröd som smakar honung och rosmarin. De klarar sig fint på egen hand, men vi kan inte låta bli att doppa brödet i smöret under ostronen för att suga upp de sista smakerna. Vi rekommenderas en prosecco (Corte Delle Calli, 595 för en flaska) att dricka till och denna torra kompanjon nickar vi gillande åt flera gånger.

Några tyska gäster intill blir tilltalade på sitt modersmål. Det säger kanske något om serviceviljan här. När vi förklarar att vi skulle vilja dela förrätter får vi de gladeligen levererade på varsin liten tallrik, också det ett litet plus i kanten.

Så långt, allt gott.

Hjortcarpaccion med björnbär, parmesan och hasselnötter (155 kronor) är också en fin mix av tunt kött, sötma och krisp. På den andra tallriken kommer blinier med kantareller (165 kronor) som vi tycker är kvällens bottennapp. Smakerna i den här förrätten gifter sig inte och vi tycker att den är för degig. Det ska dock tilläggas att båda våra förrätter är utbytta när vi dubbelkollar menyn inför publicering.

Personalen slår ett slag för den vegetariska huvudrätten på menyn: bakad och grillad rotselleri, som serveras med en puré på rödbeta, saltrostad mandel, brynt smör och kanderad gulbeta (255 kronor). Det är en ambitiös skapelse, men smakmässigt blir vi inte lika exalterade. Vi tycker att det fattas något för att det ska kännas som en komplett huvudrätt.

Vi ger oss också på en trancherad ryggbiff med kappa (från Uruguay, 395 kronor), men blir lite förvånade när vi inte tillfrågas hur vi önskar få köttet tillagat. Resultatet blir ett tryggt mellanting och köttet är bra. I den mån det ska anmärkas på något får det bli på de tillhörande tomaterna, som är mer varma än bakade, och den i våra ögon aningen för hårt vispade bearnaisesåsen. De spröda, perfekt frasiga pommes fritesen håller däremot toppklass. Till köttet rekommenderas vi ett Rioja (Izadi, 155 kronor per glas) och den kombinationen är perfekt.

Vi rundar av med en bakad camembert. Där det är den tillhörande havtornen som lyfter rätten och är själva behållningen.

AnJo Wine & Dine har fortfarande höga ambitioner. Man känner sig omhändertagen och i gott sällskap här, men några mindre brister gör att vi inte är riktigt lika exalterade som efter besöket för tre år sedan.