Gång på gång avslöjas privata friskolor med att sätta glädjebetyg på elever. Det sker för att göra kunden, förlåt – eleven, nöjd med sin tjänst (skolgång) och för att inte skrämma framtida unga och deras föräldrar från att välja just den skolan på grund av att andelen som får godkänt är för låg.

Nyligen avslöjade Aftonbladet att en gymnasieskola i Academediakoncernen förbättrade elevernas betyg i efterhand, från underkänt till godkänt, utan att det rimmade med skolresultaten.

Friskolesystemets försvarare brukar nöja sig med att kritisera de närmast ansvariga på de enskilda skolorna. Men exemplen är för många. Det grundläggande problemet är vinstjakten i välfärden.

Att jaga vinst har en enkel grundformel: låga utgifter och kunder som ger stora intäkter. Friskolor sänker sina utgifter genom att dra ned på sådant som lärartjänster, elevhälsa, fritidspedagoger, uteytor och skolbibliotek. För att dra kunder, och därmed skapa intäkter, måste skolan locka med något. Glädjebetyg är alltså ett utslag av marknadens logik.

Glädjebetyg är resultatet av ett systemfel – vinstintressena i skolan måste bort.

På en direkt fråga i riksdagen nyligen, om regeringens kopplingar till friskolelobbyismen, svarade statsministern Ulf Kristersson (M) undvikande att han ”älskar skolan” och ”älskar elever”. Frågan om friskolelobbyism tyckte han var att ”smutskasta enskilda skolformer”.

I verkligheten har oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner flyttat fram sina positioner, med vinstjakt och ökade klyftor som följd. Vinstintresset ställs framför barns rätt till kunskap och allas rätt till vård och omsorg efter behov.

Samhället måste ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden: skola, vård och omsorg.

Den marknadsstyrda välfärden har växt och frodas. Riskkapitalbolag tjänar stora pengar i svenska skattefinansierade välfärdsverksamheter. Inget land i Europa kan jämföras med det system som på senare år byggts upp i Sverige.

Koncentrationen av ägandet är också stor. Förhoppningarna som fanns i skolan om att privatiseringar och avregleringar skulle öppna upp för små föräldra- och personalkooperativ med alternativa pedagogiker blev aldrig verklighet. Välfärden har istället blivit en mycket lönsam kassako för företagen.

Närmare ettusen grundskolor och gymnasieskolor i landet ägs av aktiebolag. Antalet ökar och skolorna sitter ofta ihop i svåröverskådliga koncernbildningar. En tredjedel av koncernerna har utlandsägda moderbolag – en andel som exploderat de senaste tio åren.

Det finns också många exempel på att marknadiseringen driver upp kostnaderna för samhället, alltså att sådant som inte varit utsatt på en marknad nu går att göra vinst på.

Sverige har begränsade resurser att använda till välfärden. Det är avgörande för systemets legitimitet att skattepengarna används på ett jämlikt, rättvist och effektivt sätt.

Resurserna ska stanna i välfärden, och användas för att höja kvaliteten. Sverige har inte råd att låta hundratals miljoner gå till vinst och aktieutdelning eller skapa dyra marknader för sådant som dränerar det offentliga på resurser. Välfärden ska vara demokratiskt styrd och människors behov stå i centrum.

Försvararna av det nuvarande skolsystemet hävdar att vi som kritiserar systemet är emot elevernas möjlighet att välja skola. Det är ohederligt att inte fördjupa sig i ämnet mer än så.

Vi är inte emot möjligheten att fritt välja skola. Däremot måste försvararna av dagens system kunna svara på varför skattemedel ska användas till privata aktiebolags miljardvinster – vinster som uppstår genom att ta bort lärartjänster och elevvård som eleverna behöver. Eller, som i det fall Aftonbladet nyligen avslöjade, genom att locka elever/kunder med glädjebetyg som inte speglar deras prestationer.

Ibland blir det fel. Då är det viktigt att avregleringar, bolagiseringar, utförsäljningar och privatiseringar av samhällsnyttig verksamhet kan granskas och ifrågasättas. Och att upptäckter av systemfel leder till förändring istället för nonchalans och försvarstal.

För en vidgad och fördjupad demokrati krävs en tydlig politisk riktning för hur välfärden ska organiseras, styras och fördelas framöver. Det finns brett stöd bland svenska folket om att vinstjakten inte hör hemma i välfärden. Det är dags att stänga marknaden och sätta upp skylten: ”Det här blev fel. Nu tänker vi om och gör rätt.”

SKRIBENTERNA

Niklas Karlsson (S), ordförande för Socialdemokraterna i Skåne samt ordförande för riksdagens skatteutskott

Joakim Sandell (S), ordförande för Socialdemokraterna i Malmö samt ledamot i riksdagens finansutskott

Adnan Dibrani (S), ledamot i riksdagens finansutskott

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.