Annons

Annons

Annons

opinionSjälvmord

Aktuella frågor
”Stödet till barn som förlorat en förälder i självmord måste bli bättre.”

Utan professionellt stöd till de barn vars förälder tagit livet av sig är risken stor att de själva drabbas av svår psykisk ohälsa, skriver Magnus Jägerskog och Sofia Grönkvist, företrädare för Bris, tillsammans med Anneli Silvén Hagström, docent i socialt arbete och sorgeforskare.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Efter en förälders självmord känner barnet ofta både sorg efter att ha förlorat sin förälder och är arg och besviken över att ha blivit lämnad. Det stigma som omger dödsorsaken bidrar till att många barn känner skam och ensamhet, skriver artikelförfattarna.

Bild: Fredrik Sandberg/TT

Annons

Nyårsdagen är den dag på året då flest människor tar sitt liv och varje år förlorar hundratals barn en förälder i suicid. De barn och anhöriga som blir kvar lämnas ofta med svåra frågor. Varför tog min förälder livet av sig? Kunde jag ha gjort något? Var det mitt fel?

Att förlora en förälder i självmord är en traumatisk upplevelse och de barn som drabbas behöver stöd både på kort och på lång sikt. Ändå brister samhällets stöd till dem.

Bris har i över tio år erbjudit stödhelger för suicidefterlevande familjer och sammanställer i den nya rapporten När en förälder tagit sitt liv slutsatser från det arbetet, aktuell forskning och barns och föräldrars erfarenheter, för att belysa var samhället brister, hur dess insatser kan förbättras och hur vi alla kan stötta barn i de kriser som uppstår efter ett självmord.

Annons

Annons

Barn som förlorat en förälder i suicid är dubbelt utsatta. Tiden före självmordet har föräldern i fråga ofta lidit av psykisk ohälsa, som inte sällan påverkat hur barnet mår.

Efter en förälders självmord känner barnet ofta både sorg efter att ha förlorat sin förälder och är arg och besviken över att ha blivit lämnad. Det stigma som omger dödsorsaken bidrar till att många barn känner skam och ensamhet.

Forskning, till exempel Natalie C Hungs och Laura A Rabins studier om barn som förlorat en förälder i suicid, visar att det stöd som människor i barnens omgivning kan ge är otroligt viktigt när en förälder tagit livet av sig.

En kamrats mamma eller en idrottstränare som tar lite extra ansvar och bidrar till att barnet får stöd i vardagen kan ha en enorm betydelse. Samtidigt berättar barn till föräldrar som tagit livet av sig att de upplever att omgivningen tar avstånd från dem och att de blir isolerade.

Efterlevande barn och familjer har också behov av ett specialiserat, professionellt, stöd. Tyvärr brister även det, trots att efterlevande barns rätt till information, råd och stöd finns formulerat både i barnkonventionen och hälso- och sjukvårdslagen.

Det saknas nationella riktlinjer och rutiner för hur samhället ska agera när det gäller barn till människor som tagit livet av sig och vilket stöd de ska erbjudas. Det leder till att stödet skiljer sig åt beroende på var barnet bor och ofta är det upp till den efterlevande föräldern, som själv befinner sig i kris, att hitta professionellt stöd till barnet.

Annons

Utan professionellt stöd till de barn vars förälder tagit livet av sig är risken stor att de själva drabbas av svår psykisk ohälsa. Barn som förlorat en förälder i suicid löper ökad risk att själva dö av förebyggbara orsaker, så som till exempel självmord, jämfört med barn vars föräldrar dött av andra orsaker. Professionellt stöd till den här gruppen barn är alltså både något som kan förebygga självmord och en rättighet som samhället måste tillgodose. För att det ska bli verklighet behövs en förändring. Bris vill se:

Annons

1. Nationella riktlinjer och rutiner för stöd till suicidefterlevande barn. Stödet får inte vara olika beroende på var barnet bor. Det måste vara klart hur samhället ska agera och vilket stöd barnen ska erbjudas, både på kort och på lång sikt.

2. Uppsökande och specialiserat stöd. Samhällets stöd kan inte vara beroende av den efterlevande förälderns förmåga och möjlighet att hitta stöd till barnet. Vården måste arbeta uppsökande och aktivt erbjuda barnen specialiserat stöd utifrån deras förutsättningar och behov.

3. Ökad kunskap om socialt stöd. Vi är många som möter barn som förlorat en förälder i självmord: skolpersonal, idrottsledare, barnens kompisars föräldrar och vuxna som träffar barnen på deras fritid. Men vi behöver vara fler som bidrar med socialt stöd. Det kräver i sin tur ökad kunskap om hur livet förändras för de barn vars föräldrar tar livet av sig och vad man som vuxen kan göra.

Annons

Att förlora sin förälder i självmord är en traumatisk händelse som riskerar att under lång tid prägla barns relationer och självbild. Samhället har ett ansvar att fånga upp dessa barn och ge dem det stöd de behöver och har rätt till.

SKRIBENTERNA

Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris.

Sofia Grönkvist, enhetschef för stöd och utbildning på Bris

Anneli Silvén Hagström, docent i socialt arbete och sorgeforskare vid institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan