En metro mellan Malmö och Köpenhamn, som knyter an till Köpenhamns metro, är angelägen framför allt för en större integrerad arbetsmarknad. Fler människor kan pendla med tidsmässigt rimliga och pålitliga arbetsresor. Det ger företagen ett bättre utbud av arbetskraft. Det ger möjlighet till fler jobb till högre löner. Det underlättar kompetensförsörjningen. Kort sagt ökar regionens motsvarighet till BNP på ett miljövänligt sätt och metron ökar attraktionen för regionen.

Jag har under några år suttit med i en arbetsgrupp om metron ledd av Köpenhamns överborgmästare och Malmö kommunstyrelses ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S). Det är trevliga människor och vi dricker kaffe varje gång. Någon studie kring en delfråga presenteras, men annars är det mest längre monologer med ungefär samma innehåll varje gång, som utläggningar kring Fehmarn Bält-förbindelsen. Ingen diskussion kring hur vi ska lägga upp en strategi för att få med nationella politiker på ett beslut om metron och vad som behövs för att de ska prioritera just den.

Inom kort ska de styrande i Köpenhamns kommun ta ställning till vilken rutt den nya metrolinjen M5 ska få. Det kan innebära en positiv komponent för en framtida metro till Malmö, men inget beslut om att denna blir verklighet.

Under de senaste åren har jag hos Katrin Stjernfeldt Jammeh efterlyst en professionell utredning som visar den samhällsekonomiska nyttan av metron i förhållande till andra stora infrastrukturprojekt i Sverige och Danmark. Kan man visa att den ligger bland de bästa är det ett starkt argument för att få nationella politiker att prioritera metron. Jag får luddiga och vänliga svar från Katrin Stjernfeldt Jammeh, men inget händer.

Det är också förvånande med vilken passivitet det borgerligt styrda Region Skåne hanterar den viktiga regionala fråga som en metro mellan Malmö och Köpenhamn utgör. Och journalister tycks vara mer intresserade av om någon kommunal tjänsteman eller politiker gjort något mindre regelfel istället för att syna hur politiker driver stora frågor som denna.

Öresundsregionen är Nordens största arbetsmarknad, dessutom närmast Europa. Utbyggda regionala transporter skapar en större integrerad arbetsmarknad. Höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö har här en marginell betydelse. Glädjande nog har Sveriges nya regering insett det och bör därför vara mottaglig för argument för metron.

Men istället för att prioritera en studie av den samhällsekonomiska nyttan väljer kommunstyrelsen i Malmö nu att finansiera en miljökonsekvensutredning. Fast det är självklart att elektrifierade metrotransporter som knyter an till Köpenhamns metrosystem och som i sin tur avlastar Bron för andra tågtransporter är miljömässigt fördelaktigt. Studier kring miljömässiga konsekvenser kan göras i ett senare skede.

Att utvärdera den samhällsekonomiska effekten kopplat till en större integrerad arbetsmarknad och jämföra detta med andra projekt är ingen exakt vetenskap, men internationella erfarenheter gör att man kan få tillräckligt bra svar. Att Katrin Stjernfeldt Jammeh inte kan få till stånd en sådan studie är förbluffande.

Det är nu hög tid att Malmö kommunstyrelse tar tag i frågan och börjar med att leta upp den aktör som internationellt har bäst erfarenhet av denna typ av analyser. Med en sådan utredning, kompletterad med andra goda argument, kan Katrin Stjernfeldt Jammeh gå till Sveriges finansminister och infrastrukturminister och de politiska partierna och ge dem argument för metron. Överborgmästaren i Köpenhamn kan göra samma sak och alla andra goda krafter kan bidra. När väl de grundläggande analyserna finns på plats kan en plan för påverkan utformas.

Med dagens strategi kommer ingen metro till stånd under min livstid. Så skulle det inte behöva vara.

SKRIBENTEN

Dan Olofsson, entreprenör, grundare av bland annat Sigma och huvudägare i Danir

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.