Annons

Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Närmast ett mirakel att världen under året som gått sluppit en finanskris.”

Japan, där centralbanken hållit räntorna på noll eller negativa i årtionden, kan vara världens akut mest sårbara land. Italien är ett annat latent riskland, skriver Kenneth Rogoff, professor i ekonomi och offentlig politik vid Harvarduniversitetet.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

På skylten står " Affären är stängd tills vidare”. Italien är ett latent riskland, skriver artikelförfattaren.

Bild: Mia Holmberg Karlsson/TT

Annons

Med tanke på inflationstakten, de stigande räntorna och kraftigt ökande geopolitiska spänningar är det närmast ett mirakel att världen under året som gått sluppit uppleva en finanskris.

Både den privata och den offentliga skuldsättningen har nått rekordnivåer under den långa period då räntorna varit extremt låga. Nu gör risken för lågkonjunktur att det globala finanssystemet genomgår ett omfattande stresstest. En kris i en utvecklad ekonomi, som Japans eller Italiens, skulle bli svår att begränsa.

Hårdare regleringar har minskat riskerna i banksektorn, men det betyder egentligen bara att de flyttats till andra delar av det finansiella systemet.

Räntehöjningarna pressar nu riskkapitalbolag som har lånat enorma belopp för att köpa upp fastigheter.

Annons

När både bostadsmarknaden och den kommersiella fastighetsmarknaden står och väger i en skarp och ihållande nedgång, går en del av investerarna troligen i konkurs. Det drabbar i så fall de banker som lånat ut en stor del av de pengar som riskkapitalbolagen lånat upp. Något sådant har vi ännu inte sett, delvis för att riskkapitalbolag varken är lika strängt reglerade eller har samma redovisningsskyldigheter som banker.

Annons

Men anta att räntorna ligger kvar på samma höga nivå även under en lågkonjunktur (vilket är fullt möjligt när vi lämnat lågränteepoken bakom oss). Då gör utbredda betalningssvårigheter det svårt att upprätthålla skenet av att allt är som vanligt.

Storbritannien har visat vad som kan hända när de globala räntorna rusar. Landets förra primärminister Liz Truss tog hela skulden för härdsmältan på den brittiska obligationsmarknaden och i pensionssystemet, men de största bovarna visade sig vara pensionsfondernas chefer, som nästan undantagslöst hade satsat på att de långa räntorna inte skulle stiga så snabbt som de gjorde.

Japan, där centralbanken hållit räntorna på noll eller negativa i årtionden, kan vara världens akut mest sårbara land.

Utöver ultralåga räntenivåer har den japanska centralbanken försökt kontrollera avkastningen på obligationer med löptider på fem till tio år, genom att binda den runt noll. Att räntorna i omvärlden nu stiger samtidigt som yenens värde dyker och inflationstrycket är högt, kan tvinga Japan att ändra politik.

Varje räntehöjning ökar genast pressen på den japanska regeringen eftersom landets utlandsskuld uppgår till 260 procent av BNP, bruttonationalprodukten.

En tvåprocentig räntehöjning kunde vara hanterlig om tillväxten var hög, men den japanska är med största sannolikhet på väg ner samtidigt som de långa räntorna fortsätter att stiga.

Annons

Den enorma skuldsättningen i Japans offentliga sektor lär begränsa politikernas möjligheter att hantera den långsiktiga tillväxten, även om rätten att beskatta och inflationen (som minskar skuldbördan) kan mildra problemen. Knäckfrågan är om finanssektorn rymmer dolda sårbarheter som visar sig när inflationen fortsätter öka och räntenivåerna når samma nivå som i USA.

Annons

Den goda nyheten är att förväntningarna på nästan obefintliga räntor och mycket låg inflation är fast förankrade i Japan sedan nästan 30 år.

Den dåliga är att investerare kan få för sig att räntan aldrig kommer att stiga, eller i varje fall bara lite. Slår den tanken rot, som i Storbritannien, kan penningpolitiska åtstramningar få våldsamma konsekvenser, utlösa instabilitet och spä på regeringens problem med budgeten.

Italien är ett annat latent riskland. I många avseenden har de låga räntorna varit klistret som hållit ihop eurozonen.

För tio år sedan kunde den europeiska centralbankens chef Mario Draghi försäkra omvärlden att euron var starkare än vad som syntes och att banken när det gällde exempelvis Italiens skuldsättning var beredd att göra ”allt som behövs” om så krävdes.

Det gäller inte längre. Tyskland som då kunde låna upp pengar till noll- eller negativ ränta, befinner sig idag ekonomiskt på ungefär samma nivå som vid det senaste sekelskiftet då landet ibland kallades ”Europas sjuke man.”

Trots att Europa inte har någon lång erfarenhet av mycket låga räntor kan en längre period av åtstramningar, precis som i Japan, blotta stora områden där EU är sårbart.

Om en global lågkonjunktur utan vidhängande finanskris verkligen är möjlig, finns det en hygglig chans att den ekonomiska nedgången blir mildare än befarat.

Annons

I en tid präglad av negativ tillväxt, hög inflation och stigande räntenivåer vore det en mycket lyckosam utgång.

Annons

Översättning: Karen Söderberg

Project Syndicate

SKRIBENTEN

Kenneth Rogoff har varit chefsekonom vid IMF, den internationella valutafonden. Han är professor i ekonomi och offentlig politik vid Harvarduniversitetet.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan