De senaste åren har folksamlingar stormat demokratins hjärtan – kongressen – i såväl USA som Brasilien.

Samma händelseutveckling var nyligen på väg att ske i EU:s absoluta maktcentrum, Tyskland, mitt under ett brinnande krig i Europa. Men i Tyskland kvävdes kuppförsöket i sin linda.

Det är oroväckande att de tre länderna, USA, Brasilien och Tyskland, tunga aktörer på den globala arenan, har drabbats av scener som många nog förknippar med vad som förr kallades tredje världen. Hur ska det förstås?

Går det som skett i USA, Brasilien och Tyskland att jämföra? Vilka slutsatser kan man dra? Har händelserna i USA den 6 januari för två år sedan fått global spridning?

Stormningen av kongressen i Brasilia är något nytt i landets historia och var en tydlig kopia av det som skedde i Washington DC. Den tidigare presidenten Bolsonaro, också kallad Tropical Trump, har inte erkänt presidenten Luiz Inácio Lula da Silva och åkte till USA några dagar innan Lula da Silva svors in på nyårsdagen. Många frågor återstår att besvara, till exempel hur planerad attacken var och vem som ligger bakom den.

Den amerikanska kongressens nyligen utkomna slutrapport om stormningen av Kapitolium hävdar att stormningen var planerad och inte något som Trump och hans väl förgrenade nätverk gjorde av en slump. En statskupp låg inom möjligheternas gräns.

Huruvida Trump, som gjorde extremismen salongsfähig och som ledare för ett parti vars medlemmar till stora delar inte längre tror på demokrati, även påverkade händelserna i Tyskland är oklart. En tysk prins, Heinrich XIII Reuss, är ledare för den högerradikala terrororganisation som misslyckades. En sorglig, beklaglig och förvirrad don Quijote som tappat orienteringen i tillvaron och förläst sig på sin egen familjehistoria.

Heinrich XIII Reuss är inte ensam. I Tyskland finns självutnämnda furstar, utropade minikejsardömen med egna påhittade lagar, egen ”suveränitet” och inte så få ”medborgare”.

Den så kallade Reichsbürgerrörelsen är löst sammansatt. Den gemensamma nämnaren är att man anser Förbundsrepubliken Tyskland vara en illegitim stat och inte erkänner Tysklands rättssystem. I rörelsen ingår tiotusentals personer som rekryteras främst från östra Tyskland, det vill säga det forna DDR.

Gruppen som utförde attacken mot USA:s Kapitolium för två år sedan har vid en ytlig jämförelse drag av Reichsbürgerrörelsen. Även hos det tyska nätverket finns konspirationsteorier och influenser av QAnonteorier. Men det finns också skillnader.

Fyra tyska särdrag kastar mer än något annat ljus över den tyska sårbarheten och dess historia. Och därmed även Europas.

1. Den tyska självförståelsen eller identiteten, som över tid har förändrats dramatiskt. Många generationer har upplevt att landet antingen har krympt eller expanderat. Tyskland fanns inte som stat för 150 år sedan. Vad det betyder är inte lätt att säga. Men det råder en osäkerhet om vad det innebär att vara tysk. Många blir hellre förknippade med Mercedes än med det tyska historiska arvet.

2. Tyskland har varit föremål för den största europeiska etniska fördrivningen i modern tid. Efter andra världskriget blev uppskattningsvis 12 miljoner tyskar flyttade, tvångsförflyttade eller fördrivna från sina hem i tidigare tyska och tysktalande områden. Ungefär 8 miljoner av dem hamnade i Förbundsrepubliken, resten i DDR, en del blev var och inte så få dog i fördrivningen.

3. När högerpopulisterna hävdar att Tyskland är ett provisorium har de inte helt fel. Fram till 1991 ansåg Förbundsrepubliken att Öst- och Västtyskland var tillfälliga ”statliga” organisationer. Men därefter togs de juridiska spetsfundigheterna bort och Tyskland är numera en stabil demokrati.

4. Ingen annan historisk erfarenhet har som Förintelsen avgjort landets politiska agerande över tid. Varje tysk generation sedan andra världskriget har fått sin dos av undervisning om Tysklands brott mot mänskligheten. USA och dess allierade bestämde för mer än sjuttio år sedan att lära tyskarna demokrati. USA har varit garanten för hela processen, något som gör jämförelsen mellan de två ländernas politiska system extra provokativ.

Frågan är om USA:s demokrati tål lika mycket högernationellt stresstest som Tyskland.

Genom sin institutionaliserade uppgörelse med det förflutna är Tyskland bättre rustat mot de potentiella hot den liberala demokratin kan utsättas för. I Tyskland finns ett inbyggt early warning-system, vilket kan förklara att kuppen stoppades i tid. Den europeiska erfarenheten är ingen garanti mot högerextrema våldsamheter. Men vaksamheten är desto mera uttalad.

Tysklands historia har gett ett arv som är inbäddat i landets politiska kultur. Det uteblivna tyska ”maktövertagandet” skulle ske under ledning av en omdömeslös prins. Försöket till ett illegitimt amerikanskt maktövertagande planerades av den då sittande amerikanske presidenten.

Den europeiska erfarenheten av brott mot mänskligheten är EU:s viktigaste fundament och därför finns det en ovanligt stor vaksamhet från delar av övriga EU gentemot Sverige som nuvarande ordförandeland, vars regeringsmandat vilar tungt på ett parti med starka högernationella åsikter och i vissa fall ännu mera extrema följare.

SKRIBENTEN

Hans-Åke Persson, professor emeritus i Europeisk historia vid Roskilde universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.