Realityserien Hotell Romantik, som är ett slags dejtingprogram för singlar över 65, illustrerar på ett beklämmande sätt den beröringsskräck för att bli gammal som råder i Sverige. Att många medier har hyllat programmet är lika förvånande som provocerande.

För att inte bli feltolkad: jag missunnar ingen 65-plussare, eller någon annan, att njuta av livet och ta för sig, så länge de kan och har lust. Oavsett om vi är 20, 65 eller 100 så är vi evolutionsbiologiskt sett däggdjur som trivs bäst i flock och helst tillsammans med en partner. Att ofrivillig ensamhet dödar är en sanning.

Kanske hade SVT ursprungligen en lovvärd ambition att punktera bilden av ”pensionären”, ”65-plussaren” som en deppig, trött och plufsig föredetting. Men att ersätta det med en flamsig, ytlig och sexhungrande varelse som inte skäms för sin skrynkliga kropp och som är beredd att göra nästan vad som helst för lite närhet och beröring är att förstärka ålderismen, inte att ifrågasätta den.

När ingen framställs som den komplexa människa den är, blir alla 65-plus typiska representanter för sin ålder.

Programledarna, eller snarare lekledarna, tilltalar deltagarna som vore de förståndshandikappade förskolebarn. När de är ensamma fnissar de över ”dom” och koketterar med spelad förfäran över den energi och sexlust de själva verkar sakna.

Det är en grov parallell, det medges, men programmet har vissa likheter med det spekulativa Body Bizzare som opererar fysiska sjukdomar och lyten. Det är omöjligt att inte stirra, fast det är motbjudande.

Singlarna i Hotell Romantik görs till exotiska aliens som vi tittare med skräckblandad fascination inte kan komma nära nog. En del av tagningarna balanserar på gränsen till integritetskränkande. Varför inte satsa på livesex inifrån alpstugan? Varför vara sämre än dejtingprogrammen för 30-åringarna? Kamerorna är ju redan riggade. Heja TV, fega inte ur nu, tittarsiffrorna kommer att slå hål i taket.

Hotell Romantik göder ålderismen. Att serien ska ses som underhållning är ingen ursäkt. Jag förväntar mig mer av public service. Istället för att exploatera allas vår längtan efter kärlek och gemenskap genom schabloner och yta önskar jag mig fördjupning, autenticitet och nyfikenhet på vad det innebär att åldras. I alla avseenden. Den grymma vetskapen att vi bara får ett enda liv och inte en andra chans, ställer tillvaron på sin spets.

Att 70 ska vara det nya 50 och 80 det nya 60 är klämmiga hejarop som belyser det faktum att trots att vi blir allt äldre, så förblir vi unga i sinnet och har en större aptit på livet än generationerna före oss. Vi delar livsstil och attityd med våra barn och barnbarn och äldreforskningen kan även avslöja att många äldre vill ha både kärlek och sex tills de dör.

Vad gör vi med tiden under den tredje och fjärde åldern? Hur vill vi själva fortsätta att utvecklas och hur kan vi med respekt tas i anspråk som den resurs vi är? Även jag gillar att dansa loss till hårdrock, men det betyder inte att jag nöjer mig med vin, gubbar och sång.

Är vi verkligen samma människa när vi är 70 som när vi är 50? Betyder inte 20 år av ett liv någonting? I Sverige verkar det ofta som det inte är så. Äldres erfarenheter och perspektiv ses sällan som en tillgång, snarare tvärtom. Att åldras i ett samhälle där ungdomens värderingar, attityder och fräschör blivit normerande för resten av oss upplevs skrämmande.

Dagens Sverige bär på en kamouflerad ångest över att bli gammal, sjuk och så småningom dö. Med besvärjande omskrivningar som äldre, äldre äldre (sic!) och årsrik hoppas vi slippa dö på riktigt.

Jag saknar samtal om dåligt självförtroende, skräcken att klä av sig inför en ny man (som mina singelväninnor vittnar om), tomheten efter ett långt yrkesliv, tristessen i långa parrelationer, tärande familjekonflikter, förlusten av en anhörig. Den vacklande identiteten när allt det välbekanta upphört, barnen har lämnat och de gamla föräldrarna ska vårdas och så småningom begravas. Men också glädjen över att finnas till, små stunder av lycka och det hisnande äventyret att vara på väg mot en ny människa!

SKRIBENTEN

Chris Marschall, före detta kulturchef i Region Skåne

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.