Hur ser framtiden ut för Ryssland, nu när landet allvarligt skadats och försvagats av president Vladimir Putins omdömeslösa överfall på Ukraina? Scenariona är många, allt från ett maktövertagande av någon av hans hårdföra säkerhetsrådgivare som Nikolaj Patrusjev till en valseger för en oppositionell som Alexander Navalnyj. Det enda tämligen säkra är att Putins regim inte överlever det krig han startat.

Putins hierarkiska maktstruktur omfattar en mängd ekonomiska och politiska områden som alla är hårt toppstyrda. Den strukturen kommer att krackelera i samma ögonblick som kontrollen försvagas och olika grupper och intressen börjar manövrera bland spillrorna. Systemets främsta styrka – det maktfullkomliga styret uppifrån och ner – blir då dess dödliga svaghet.

Den stora oredans tid har varit ett återkommande tillstånd i den ryska historien sedan slutet av 1500-talet och en ny oreda lär uppstå så snart Putin är borta. Vilka politiska krafter som då träder fram återstår att se, men viljan att fortsätta Putins olycksaliga krig i Ukraina lär vara begränsad.

Det var Putin personligen som startade kriget och vi vet att inte ens hans närmaste säkerhetsrådgivare var särskilt entusiastiska. Det visade de tydligt den 21 februari förra året när ett möte med det ryska säkerhetsrådet i Kreml tv-sändes.

Ett år av intensiv censur och propaganda senare är det folkliga stödet för kriget på sin höjd ljummet. Opinionsundersökningar har visat att en knapp majoritet vill se fredsförhandlingar. Så den eller de som träder fram när Putin en dag är borta lär vara tvungna att försöka få ett snabbt slut på kriget.

Det innebär inte att det blir lätt att stoppa striderna eller återställa förhållandena som rådde före invasionen. I gruppen av makthavare som då kämpar för sina liv och sin existens kommer det att finnas envetna förespråkare för en ännu mer aggressiv imperialistisk agenda.

Men om befolkningen vill ha slut på kriget och om Putins maktstruktur rasar och Kremls bestraffningsmaskineri hackar blir det svårt att trappa upp.

Historiskt har perioderna av oreda lett till krav på ett mer representativt styre. Under tsartidens sista decennier gällde de främst en demokratisk konstitution. Liknande krav fördes fram efter Sovjetunionens kollaps och något liknande lär hända denna gång.

Det är inte särskilt troligt att Rysslands demokratiska opposition strömmar fram ur fängelser och exil och griper makten. Men man kan inte räkna bort oppositionen.

Även när förtrycket varit som hårdast har Navalnyjs anhängare fått mellan 20 och 30 procent av rösterna och hans stöd hos yngre och mer urbana väljare har stadigt ökat. Hans youtubekanal når tiotals miljoner människor med nyheter och samhällsprogram, ännu fler om man räknar med sändningar från oberoende medier.

En mycket osannolik följd av att Putin försvann vore att den ryska federationen bryts upp.

I försöken att vinna stöd för kriget har Putinregimen lanserat det helt felaktiga påståendet att federationens upplösning är ett uttalat mål för Väst. Men när Tjetjenien 1991 förklarade sig självständigt uttalade inte en enda västlig regering sitt stöd. Och även om Tjetjenienfrågan förblir omstridd är inget västligt erkännande att vänta.

Spekulationerna om oberoende för de ryska områdena i Asien och Sibirien är lika grundlösa.

Under de stora folkliga demonstrationerna i Vladivostok 2020 syntes den vitryska oppositionens och den ukrainska flaggan som symboler för demokrati. Men demonstranterna gjorde sig inga illusioner om självständighet för det enorma, mycket glest befolkade landområdet nära gränsen till Kina.

Däremot kan man utgå ifrån att eliten i Rysslands maktstruktur redan nu diskret undersöker vilka möjligheter som kan öppna sig efter Putin.

Nästa presidentval ska hållas 2024, så nationens framtid är ett legitimt och angeläget debattämne.

Rysslands öde avgörs ytterst av befolkningen och regimförändringar är dess ensak. Det betyder inte att Väst ska avhålla sig från att försöka påverka. Tvärtom bör Väst bidra till att skapa förutsättningar och incitament så att ryska demokratiskt sinnade krafter håller ut.

Putin är inte odödlig och hans politiska skörhet blir mer uppenbar för varje dag som går.

Översättning från engelska Karen Söderberg

Project Syndicate

SKRIBENTEN

Carl Bildt har varit ordförande för Moderaterna och såväl statsminister som utrikesminister i Sverige.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.