Kärt barn lär ha många namn. Fast inte bara kärt barn – att ombud på Centerstämman i torsdags demonstrativt kallade Muharrem Demirok både Murrak och Murrahem illustrerar missnöje och avståndstagande.

Olustigt. I brist på argument – använd härskartekniker.

Det kommer inte att bli en enkel resa för den nyvalde partiordföranden, som nu både ska återge ett tilltufsat parti självförtroende  och bygga upp förtroendet för sig själv. Externt och internt.

För låt det vara sagt först som sist:

Det är svårt att komma på någon partiordförande som börjat i en så djup grop. Det handlar inte bara om att hans rötter finns i betongförorten – exotiskt för det forna Bondeförbundet – utan också misshandelsdomarna, det dubbla medborgarskapet och släktkopplingarna till en person nära den turkiska regimen. Saker han inte berättat öppet om.

"Jag vet vem jag är. Jag är en förortskille", sade Muharrem Demirok själv på stämman i Helsingborg. Klassresenär, tack vare skolan.

Rätt förvaltat kunde det innebära en nystart för Centern, som måste bredda sin bas i städerna. Men det skaver för vissa gamla centerartister.

Nu är han vald och har mycket att bevisa. Sällan har ett val av partiordförande varit så kontroversiellt – protesterna följde ända in på stämman. Och aldrig har det snurrat kring misshandelsdomar och säkerhetsrisk.

Muharrem Demirok kom som från ingenstans och blev ökänd som person innan han ens hann bli känd. Under hela processen, och särskilt efter valberedningens besked i januari, har han förklarat och förklarat. Utan att övertyga.

Frågorna fortsätter flyga, misstroendet morrar. Partikongressen i Helsingborg var ingen klang- och jubelfest. Men nu måste det vara slut med att försvara sig, nu måste Muharrem Demirok walk the talk. I handling övertyga de misstroende, misstänksamma och missbelåtna inom partiet och bland liberala väljare – högertwitter får han bara ge upp och blunda för.

Lyckas detta inte så blir han inte långvarig.

En som så demonstrativt uttalade Muharrem Demiroks namn fel på stämman var Lars Bäckström från Robertsfors. Tillsammans med Staffan Östman i Dorotea och Helena Lundgren i Vindeln gick han dessutom till frontalangrepp mot valberedningen med en debattartikel i Aftonbladet på stämmodagen, krävde svar på om den kände till "Demiroks koppling till Erdogan”.

De tre partisterna ser det som värre än de nedtystade misshandelsdomarna att valberedningen, till synes, inte gjort en säkerhetsanalys utifrån att "föreslagna kandidaten har turkiskt medborgarskap och släktband raka vägen in i Erdoganregimen". Det handlar om en person som Demirok stolt en gång kallat sin kusin, men nu tar avstånd från och säger är kusin till hans far.

Rörigt, men det är inte detaljerna som är avgörande, utan att valberedningen blir svaret skyldig då det gäller bakgrundskontrollen.

"Att välja en partiledare som normalt ska sitta i utrikesnämnden och informeras om regeringens överväganden i utrikespolitik, men som har medborgarskap i en av vår nära omvärlds största militära makter och släktband raka vägen in i den regimen är av absolut största allmänintresse", hävdas i debattartikeln.

I princip ska den nyvalde Centerledaren kunna kvala in som minister och som hög politiker kunna hantera nationella säkerhetsfrågor. Alltid grannlaga, men självfallet extra känsligt i dessa dagar.

Det får inte finnas minsta misstanke om att en svensk partiledare inte alltid sätter Sveriges bästa i första rummet. Kritikerna har självklart en poäng i att här måste råda full transparens: Centerpartiet kan inte "blunda för helt uppenbara säkerhetsaspekter".

På nyhetsplats i Aftonbladet kritiserar anonyma partivänner i Linköping hans ledarskap som en ”one man show” som lagt grund för en tystnadskultur. Alltså motsatsen till den lagledare som kan samla hela rörelsen som valberedningen presenterat. Lyssnande ledare? Nej, säger en anonym partist. En annan morrar om ”karriärpolitiker” med House of cards som favoritserie – som om det var uselt – som hela tiden planerat vart han ska ta vägen och spelat sina kort rätt. En varnar rakt av för att valberedningen är på väg att förstöra partiet.

Anonymt gnäll måste tas med en jättenypa salt. Inte heller misshandelsdomarna, dubbelt medborgarskap eller släktingen med nära kopplingar till den turkiska regimen måste vara problem i sig. Ingen ska behöva bära ansvar för avlägsna släktingars vandel och den illa dolda motviljan mot att Demirok inte är helyllesvensk är bara för unken.

Problemet är att de här frågorna har hanterats illa, både av honom själv och valberedningen. Det skadar på förtroendet för ordföranden och för partiet som valt honom – och politik bygger på förtroende. Eftersom Centerpartiet idag hyser den svenska liberalismen så blir detta ett bekymmer för långt fler.

Annie Lööf har lämnat rollen som ledare för den politiska mitten. Hon har haft en tydlig liberal kompass, hon har hållit stånd mot ytterflankerna, hon har stått kvar medan svensk politik rört sig högerut. Och hon har fått betala ett högt pris för detta.

Frågan är om Muharrem Demirok kan axla denna viktiga roll. Om han lyckas göra Centerpartiet angeläget igen. Han är vald i demokratisk ordning och ska självklart få chansen. Men det har inte börjat bra.

Heidi Avellan är politisk chefredaktör och chef för ledarredaktionen.

heidi.avellan@hdsydsvenskan.se