Vi kan nu presentera en rapport som visar att skolan är djupt orättvis mot de elever som har svagast förutsättningar. De som har störst krav på sig att nå kunskapsmålen inför gymnasiet erbjuds minst undervisningstid.

När skolan är som bäst är den en möjliggörare och en dörröppnare. Men ibland fungerar den på motsatt sätt. Elever möts av en skola som stänger dörrar och omöjliggör för dem att gå vidare i livet, stärkta av kunskaper och färdigheter.

Enligt skollagen ska skolan vara likvärdig och kompensatorisk. Den ska så långt det är möjligt väga upp skillnader i elevers olika förutsättningar.

Skillnaderna i svensk skola är stora när det gäller elevernas resultat. Som ett led i att förstå vad det beror på har vi undersökt hur skillnaderna i elevernas förutsättningar har förändrats över tid.

I den nya rapporten har vi analyserat data från SCB för perioden 1988–2020. De visar att grundskolans kompensatoriska uppdrag har blivit allt tuffare. Skillnaderna mellan olika elevers förutsättningar har vuxit kraftigt.

Vi kan konstatera att:  

• Resultatskillnaderna mellan olika elevgrupper har ökat kraftigt. Till exempel har resultatskillnaderna mellan svenskfödda elever med föräldrar med de högsta inkomsterna och utlandsfödda elever med föräldrar med de lägsta inkomsterna vuxit med nästan 60 procent från elever födda 1983 till elever födda 1999.

• Andelen utlandsfödda elever har ökat kraftigt över tid och de nyanlända eleverna är allt äldre när de börjar i svensk grundskola. Det gör att de – och skolan – får betydligt mindre tid till sitt förfogande för att hämta upp de kunskaper som behövs för att nå gymnasiebehörighet.  

• Nyanlända elever är kraftigt överrepresenterade bland det totala antalet obehöriga till gymnasieskolan. Våren 2020 utgjorde elever med utländsk bakgrund 25 procent av elevkullen, men 50 procent av de obehöriga. Nyinvandrade elever, när de granskas särskilt, utgjorde 5 procent av elevkullen och 22 procent av de obehöriga. Det motsvarar en överrepresentation på 340 procent. 

Att verkligheten ser ut som rapporten visar måste såväl riks- som kommunalpolitiker våga se och våga tala om.

Vi vill att alla elever ska lyckas i skolan. Men idag när behoven av en likvärdig och kompensatorisk skola kanske är det största någonsin har Sverige några av de största problemen att leverera en sådan skola.

Det svenska skolsystemet är hårdast mot dem som har svagast förutsättningar.

En nyinvandrad elev, som till exempel börjar i den svenska skolan först i sjuan, har en lång väg att gå för att nå gymnasiebehörighet. Ändå begär det svenska skolsystemet att eleven ska nå kunskapsmålen på kortast tid – samtidigt som vi lärare på flera håll i landet inte kan erbjuda vare sig tillräckliga resurser eller tillräckliga förutsättningar. Så kan Sverige inte behandla sina skolelever.

För oss som verkar i skolans värld är det uppenbart att såväl den förra som den nya regeringens skolpolitik på sin höjd kan förändra situationen på marginalen.

Reformer kring lovskola, läxhjälp och utökad studietid leder inte till drastiska minskningar av andelen elever som inte når en gymnasieexamen. Den främsta orsaken är att deras behov av undervisning inte kan mätas i timmar, dagar eller veckor, utan i terminer och läsår. I grunden handlar det om ett systemfel. De elever som har de svagaste förutsättningarna i svensk skola är de som med minst undervisningstid har störst krav på sig att nå målen. Det kan inte benämnas som annat än djupt orättvist.

Regeringen måste ta krafttag för att förbättra det svenska skolväsendets likvärdighet och kompensatoriska förmåga. Vi lärare måste få förutsättningar att klara skolans uppdrag.

Sveriges Lärare kräver:

• Att staten tar över huvudansvaret för finansiering, resursfördelning och likvärdighet i hela skolväsendet.

• Att skolvalet reformeras för att bryta skolsegregationen och öka likvärdigheten.

• Att staten tar ansvar för att det finns tillräckligt med lärare så att alla barn och elever undervisas av legitimerade och ämnesbehöriga lärare.

• Att skolans möjligheter att ge rätt stöd kraftigt förstärks. Lärarkårens professionella bedömningar av barns och elevers undervisnings- och stödbehov måste vara av avgörande betydelse för hur stödarbetet sker.

Vi lärare vet vilka elever som behöver särskilt stöd, men resurserna för att sätta in det finns inte. Det handlar om brist på pengar, brist på speciallärare, små möjligheter att minska elevgrupper för att göra anpassningar samt om otillräckliga insatser för att möta nyanlända elevers större behov av undervisning och extra stöd.

Politiker både på riks- och kommunal nivå måste nu ta ett helhetsgrepp om skolan för att lösa dess verkliga problem.

Staten måste kunna garantera att de ordinarie stödinsatser som behövs sätts in. Staten skulle också behöva stå för den notan. Det är dags för politiska beslut som innebär lösningar för skolan – inte skenreformer som i sig kan innebära ytterligare problem.

Ge oss rätt förutsättningar för att alla elever ska klara skolan.

SKRIBENTERNA

Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén, förbundsordförande för Sveriges Lärare

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.