Att ”släppa in” hemtjänsten i sitt hem, är ett djupt ingrepp i den personliga integriteten. Det är en människa som kommer allra längst in i det personliga och gör kunden ofantligt utsatt. Att det då är viktigt med kontinuitet och personkemi borde vara en självklarhet. Så inte inom Helsingborgs Hemtjänst!

Du vet aldrig vem som kommer till dig nästa gång. En person som skall in i ditt allra heligaste och se och röra dig in på bara kroppen! Ta vilken okänd person som helst och säg att denna skall komma hem till dig på morgonen, hjälpa dig på toaletten, tvätta dig på de mest intima ställen och klä på dig.

Hur mänskligt är det att aldrig veta vem som kommer? Aldrig veta hur många olika och nya människor som dyker upp. Aldrig tillfrågas om vem som får komma eller hur det fungerar på det personliga planet!

Har du synpunkter på vem som kommer eller hur det fungerar kan man visa sin goda vilja genom att lyssna men sedan totalt ignorera vad du har sagt. Du känner dig kränkt djupt in i själen. Man lyssnar för att kunna bocka av att man i nåder har låtit kunden påverka.

Du har i princip ingen möjlighet att påverka vem som kommer till dig. Du får självklart inte välja person. Vad som är mer anmärkningsvärt; du får inte tacka nej till någon hur illa samverkan och kemi än kan stämma. Du får aldrig säga nej!

Jo, självklart får du säga nej men då inte till personen utan till hjälpen. Då får du klara dig själv. Och varför har man hjälp? Jo! Man klarar sig inte själv. Detta synsätt visar på en människosyn som borde vara straffbar.

Du skall acceptera en person som duschar dig som om man tvättar bilen. Du har i princip inga mänskliga rättigheter mer än att tacka nej till hjälpen. Omänskligt!

Här har politiker och ledning något att tänka på. Släpp in en okänd människa i morgon, som skall torka er i baken, duscha er och klä er. Ni hade mått bra av att testa detta en gång innan ni bestämmer hur andra skall ha det. Ställ bara frågan: Skulle jag själv vilja ha det så här?

Att inte lyssna till kundens önskemål eller vädjanden är förfärligt. Att inte lyssna till medarbetarna är nästan lika illa.

Att tala med kunderna om hur de upplever hjälpen och vad de har för önskemål är farligt. Att berätta om de förändringar som ständigt sker och i högsta grad berör kunden, är strängt förbjudet och tjänstefel. Man har en djupt rotad tystnadskultur inom enheten som är förödande för verksamheten.

Vad är det för robotar ledningen förväntar sig? Kraven är både omänskliga och dumma. Att dagligen ha sitt jobb i en organisation där man inte får ha någon uppfattning och där man ständigt är utsatt för en planering som tidvis saknar all rim och reson måste vara påfrestande.

Jag har vid ett antal tillfällen haft anledning att vända mig till ledningen på olika nivåer upp till högsta härligheten – politikerna. Självklart finns det några som har haft en acceptabel uppfattning om hur det är ställt inom förvaltningen, men dessa har förmodligen haft för liten påverkan eftersom jag sällan har märkt något resultat.

Inse att varken vårdtagare eller vårdgivare kan jämställas med hästar, kor eller komponenter inom fordonsindustrin. Det är människor av kött och blod med sina behov och egenheter. Detta innebär också att behoven kan variera men även personligheten. Skall man ständigt träffa på nya besökare kommer känslan av ”boskap” snabbt att uppstå och förstärkas.

Kom ihåg att ett behov av skötselhjälp inte innebär med automatik att hjärnan har torkat in.

Hur kommer då vårdtagarna till tals med förvaltningen? Ja, inte är det lönt att vänta på någon som frågar hur man har det. Det krävs att du själv eller närstående har mål i munnen och kan tala om när det gått snett på något plan. Stackars de vårdtagare som är ensamma och inte själv kan tala för sig – eller vågar.

Ta lärdom av andra kommuner som har tillgång till en ”kundombudsman”. Det kan öka förståelsen mellan vårdgivare-vårdtagare. Den risken får man ju ta!

Gert-Inge Persson

Rydebäck

Oberoende anförvant till hjälpberoende