Läs insändaren och kommentera sen längst ner i artikeln.

Det är nu efter nyår i januari och februari de dåliga samvetena dyker upp i träningslokalerna. Och de är många.

Vi som går där regelbundet kan lugnt ägna oss åt att studera dem och deras vedermödor när de ska ”komma igång”. Det är så de brukar säga; ”så skönt att komma igång”. I bästa fall varar det en stund men oftast tunnar det ut framåt våren för att helt upphöra till sommaren.

Att studera olika beteenden på gymmet är intressant. Alla typer finns där som till exempel:

”Jag äger världen-typen”: Han, för det är oftast en han, tycker det är självklart att han ska ockupera två maskiner samtidigt, oavsett hur fullt med folk det är. Han slänger självsäkert upp sin trasa eller handduk på en maskin för att markera att han håller på med den, för att därefter gå till nästa som han också markerar som upptagen. Sedan växlar han mellan maskinerna medan han låter andra vänta tills han är klar. Han äger ju världen, så varför skulle han behöva ta hänsyn till andra?

”Stönarna”: De är också oftast män och de lyfter tungt. Mycket tungt! Och det ska naturligtvis höras att de lyfter tungt. Det är ju själva vitsen med att lyfta skrot. Så de stönar och vrålar som besatta för att alla ska se vilka kraftkarlar de är. Så imponerade vi blir.

”Det symbiotiska förhållandet”: Ofta medelålders par som är nya på gymmet. De följer varandra från maskin till maskin, beundrar varandras framsteg och kan sällan vistas längre än två meter från varandra i lokalen. Ofta står en och väntar vid sidan av redskapet medan den andra tränar, för att sedan byta plats. Och om de använder roddmaskinen ror de i takt bredvid varandra i exakt lika många minuter.

”De parfymdoftande äldre damerna”: Syns oftast på gymmet under en begränsad tid och uppträder två och två. Startar alltid med en instruktör som går igenom en massa rörelser och redskap med dem. Alltmedan parfymdoften sprider sig i lokalen. Ta i för mycket kan de ju inte heller eftersom de alltid har lagt ner mycket tid på make-up och hårstyling innan träningspasset. Iförda tjusiga träningskläder av modernaste snitt vill de göra intryck av att vara väldigt sportiga. Men när sessionerna med den personliga tränaren är över försvinner de snabbt från scenen.

”Tjattrarna”: Ett gäng tjejer i 30–35 årsåldern som tränar tillsammans. Äntligen får de möjlighet att komma hemifrån, bort från man och barn och avhandla veckans skvaller. Högljutt! Ibland samlas de vid en maskin som någon av dem tränar på, men lika ofta använder de maskinerna bredvid varandra, vilket gör att ljudnivån blir ännu högre. De pratar när de kommer, de pratar under hela passet och de pratar lika mycket när de går. Imponerande!

”Ungdomarna”: Om du ser någon av dem parkera sig på en maskin med mobilen i högsta hugg får du bereda dig på att vänta. Och vänta! Och vänta! De glömmer tid och rum när det händer saker i mobilen och att de råkar befinna sig på ett gym på en maskin som kanske någon annan vill ha, är helt oväsentligt. De måste ju bara svara på det där livsviktiga sms:et först.

”Lortgrisarna”: Att det finns trasor att torka av maskinerna med när man använt dem, har gått dem fullständigt förbi. Men varför skulle de – alla andra gör det ju? Det räcker väl?

”Sportfantasterna”: Oftast äldre herrar som ser gymbesöket lika mycket som en social aktivitet som en fysisk. Även de har en tendens att parkera sig på en maskin för att därifrån diskutera de senaste hockey- eller fotbollsmatcherna eller vilken sport som råkar vara aktuell för tillfället. Snart samlas ett litet gäng av likasinnade runt dem för att utbyta erfarenheter och minnas egna framgångar från svunna tider. De har ju all tid i världen att tillbringa på gymmet.

Men det är kanske det som är meningen. Att gymmet ska vara en plats för social aktivitet såväl som fysisk. Ungefär som det står i reklamen för en stor gymkedja: ”Känn dig som hemma”. Och det är väl OK, bara man inte använder maskinerna som den favoritstol man sjunker ner i ”timmavis” framför TV:n på kvällarna.

Siw Thorén