Arvid Jurjaks är kulturjournalist baserad i Berlin och skribent på kultursidan.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!

Mia sitter på sängkanten. Hon är klädd i en rosaskimrande sele som löper runt midjan och upp mellan brösten. Plagget kommer från en av de många modestudior i Berlin som förser stadens unga, experimenterande publik med utmanande klädsel.

– Jag ska bara kontrollera att vaginan är på plats, säger Adela Roth, 43, klädd i svart och mockastövlar som når upp över knäna.

Hon går fram till Mia, viker undan de rosa trosorna och för upp ett finger mellan benen.

– Japp, säger Adela Roth belåtet.

Mia rör inte en min. Det beror inte främst på att hon bara består av silikon och stål. Hon saknar också huvud.

– Jag går och hämtar det, säger Philipp Fussenegger, 33, i blont, lockigt hår.

Han fäster huvudet vid en grov skruv som sticker upp ur toppen på Mias hals. Gängor i metall griper tag i varandra strax under käkbenet. Varv på varv vrider Fussenegger den nakna, hårlösa skallen, tills glipan mellan halsen och huvudet sluts och blickens riktning matchar kroppens.

Nu stirrar Mia tomt ut i rummet. Hon är en av fjorton dockor på Cybrothel, en bordell i Berlin där besökarna aldrig får möta en levande människa.

Philipp Fussenegger knäcker bryskt till nacken på Mia för att försäkra sig om att allt sitter som det ska. Sedan fäster han den mörka peruken.

Klockan 16 kommer första kunden.

– Rusningstid är mellan klockan 17 och midnatt. Förutom måndagar, onsdagar och fredagar. Då är första knullet alltid klockan 9 på morgonen. Det tog ett tag innan vi förstod när folk är kåta, säger Philipp Fussenegger.

Cybrothel ligger i en vacker tegelbyggnad från 1800-talet och delar trapphus med en läkarmottagning, en osteopat och en onlinehandel för vin. Byggnaden intill är en kyrka och snett mitt emot ligger ett av de ockuperade hus som fortfarande präglar stadsdelen Friedrichshain.

En av grannarna har klagat på bordellens ”långa arbetsdagar”. Annars har det varit tyst. Det är ändå inte så att det syns utifrån att det här är en plats dit människor kommer varje dag för att ha sex med dockor.

Bokning och betalning sker online. Ett par trappor upp möts besökarna av ett kodlås – och innanför dörrarna en värld i neon och svarta gardiner för fönstren.

Då är dockan redan monterad och redo. Huden oljad och pudrad – och vaginan uppvärmd i förväg med en särskild stav kopplad till eluttaget.

– Det här är Berlin, säger Adela Roth.

– Den fria världens huvudstad, säger Philipp Fussenegger.

Den österrikiske filmregissören kom till Berlin 2015 för att utforska stadens utbud av gränsöverskridande och utmanande upplevelser. Han var inte ensam. Det var nu som den tyska huvudstadens utbud av fetischfester och sexpositiva klubbar började locka även en stor mainstream-publik. Med löften om techno, sex och droger växte köerna för varje helg till klubbar med namn som Pornceptual och House of Red Doors. Även nischade ställen med en uttalat queer profil drog allt fler besökare från en bredare, heterosexuell massa.

– Klubbkulturen hade ett stort inflytande på mig. Jag kände mig begränsad av hur en stereotypisk man ska se ut och ville skapa min egen stil. Jag kunde testa det på helgerna, sminka mig, ta på mig kvinnokläder, och allt var fullständigt accepterat, säger Philipp Fussenegger, som också började arrangera egna sexpartyn.

– Ganska stora sexpartyn, säger han.

Ur det här sammanhanget utvecklades Cybrothel som ett konstprojekt 2020. Pandemin hade precis lagt ett lock över stan och Fussenegger såg sin chans att förverkliga en idé som han burit på ett tag: en utställning där besökarna kunde ha sex med konsten.

Han beställde sin första docka från en kinesisk tillverkare, gav den ett namn och en biografi: Kokeshi, en kvinna med utomjordiskt blått hår och ett uppdrag att ”fylla galaxen med lust och glädje”, som det fortfarande står under dockans profil på bordellens sajt.

– Jag ville skapa en interaktiv och omslutande upplevelse, men också ta reda på vad folk berättar för en intergalaktisk varelse från yttre rymden. Som en silikondocka. Så vi satte in en högtalare i hennes huvud så att folk kunde prata med henne.

Detta är fortfarande en bärande del av bordellens koncept, som sedan början av 2022 lämnade Philipp Fusseneggers lägenhet för egna lokaler i Friedrichshain. Drygt 700 kronor kostar det att vara med Paris, Frau Schmidt eller någon av de andra dockorna i en halvtimme. Det är utgångspriset. För knappt 500 kronor extra kopplas en röstoperatör, en så kallad voice queen, in från ett kontrollrum intill. Besökaren kan välja om röstoperatören ska kunna följa vad som händer på en skärm eller inte.

Tre personer arbetar med att göra dockornas röster. Adela Roth är en av dem. Privat är hon och Philipp Fussenegger ett par. Utanför Cybrothel jobbar Roth som dominatrix. Män anlitar henne för att få utlopp för sina BDSM-fantasier.

– Jag har inte sex med kunderna, det kan vara viktigt för en del att veta. Det handlar om rollspel, kinks och fetischism. Arbetet har gjort att jag har en särskild inblick i den manliga sexualiteten.

Det var Adela Roth som såg till att kommersialisera Fusseneggers koncept och är också den som sköter den dagliga driften. Philipp Fussenegger är främst upptagen med sitt filmarbete. Just nu gör han två dokumentärer. En om den mytomspunna fetischklubben Kitkat och en om den kanadensiska artisten Peaches. Men när det behövs lånar även han ut sin stämma på Cybrothel. ”Ich bin Guy, Guy Rider”, säger han i röstprovet på sajten till en manlig docka med ett präktigt silikonstånd. ”För mig spelar det ingen roll om du är man, kvinna eller genderfluid”, fortsätter den släpiga rösten.

– Alla dockorna har sin egen personlighet. De har sin egen smak och egen sexualitet. De vet vad de vill ha, säger Adela Roth.

– Du kan heller inte komma in här och börja ta på dem direkt. Du måste fråga. De kan säga till dig att sluta, slappna av, bete dig ordentligt och fråga om samtycke. Röstdrottningarna leder dig genom sessionen. Det är inte så att du kan göra vad du vill här, nej, nej, ta det lugnt, säger Philipp Fussenegger.

I maj gick ändå ett besök överstyr. En kund hade bokat en övernattning. En möjlighet som utan röstdrottning kostar cirka 3600 kronor. Med röst kostar det 5800 kronor. På morgonen låg dockan utslängd på sängen med förvridna leder, peruken avsliten och kroppen sönderskuren. ”’Mord’ på dockbordell!” skrev tidningen Bild, med citationstecken runt brottsrubriceringen.

– Det var läskigt. Han levde ut sina fantasier, knäckte huvudet och skar av båda brösten, sedan kom han i hennes mun, säger Adela Roth.

– Vi håller fortfarande på att processa mot honom. Han missbrukade stället, säger Philipp Fussenegger.

Etiken är viktig, understryker han.

– Folk kommer hit för att de vet att de inte gör någon illa. Det kan du vara hundra procent säker på. Du kan också vara hundra procent säker på att gränserna är tydliga, säger han.

I köket hänger dockorna från krokar i taket. Det här är bordellens maskinrum. En dusch med slangar för de olika kroppsöppningarna står i ett hörn. Att lyfta kropparna för egen maskin vore ohållbart. Uppemot 60 kilo väger de med mest silikon. Därför har Philipp Fussenegger installerat en travers för att bekvämt kunna flytta även de tyngre modellerna.

Det luktar sjukhustvål i rummet. Vaginorna desinficeras och rengörs för sig. De står vända ut och in på en bricka på diskbänken.

– Hygien är såklart avgörande, säger Philipp Fussenegger.

Dockorna fraktas sedan på en vagn till delen där besökare tas emot. En checklista vid dörren påminner om rutinerna: ”In med muttan”, står det vid en kryssruta. ”Outfit” vid en annan. Och ”Puder – huden måste vara smidig, inte klibbig!!!!” vid en tredje.

Ovanpå en kaffemaskin står tuber med fejksperma.

– Det är populärt. Man förbereder dockan som om någon annan precis har haft sex med henne, säger Adela Roth.

Förutom den stora salongen, där Mia nu har fått sin sista touch, finns även ett mindre rum där två dockor hänger med särade ben i selar från taket. De kan kunden ha sex med och samtidigt titta på VR-porr.

De flesta besökarna just nu är män, 30 år och yngre. Bland dem är Paris populärast. Därefter kommer Kokeshi. Båda med smala midjor och välformade bröst. Men även de större modellerna bokas frekvent.

Den största av dem, Monika, är dock ur tjänst. På grund av sin vikt var hon svår att hantera. Välte inte sällan ur vagnen vid transport. Till slut bröt hon höften.

– Ett annat problem är att de är ganska kalla. Därför värmer vi upp silikonet en hel del, vilket leder till andra problem som, ja, de smälter, säger Philipp Fussenegger.

Minst populär är Guy Rider. Han blir ofta hängande kvar i köket med sin konstanta erektion förgäves.

Kvinnliga besökare vill nu Roth och Fussenegger försöka locka med ett annat erbjudande. En Fickenmaschine, knullmaskin, med reglerbar hastighet levereras per post under intervjun. Den ska komma till insats i kombination med VR-porr producerad särskilt för en kvinnlig publik.

– Kvinnor måste inkluderas i det här, säger Philipp Fussenegger.

De kvinnor som hittills besökt Cybrothel har främst gjort det i sällskap med en manlig partner. Som Erik och hans flickvän. Erik, som egentligen heter något annat, har gått med på att låta sig intervjuas på telefon som en av Cybrothels kunder.

– Vi hade länge pratat om att pröva att ha trekant. Men för framför allt min partner var tröskeln väldigt hög. Då var det här ett bra sätt att närma sig det. Det fungerade bra och gjorde saker och ting mer avslappnade, säger han.

Erik är 28 år och jobbar inom media. Han besöker gärna stadens klubbar, men knappast frekvent, har vänner som går på sexpartyn, men ser sig inte själv som en del av stadens sexpositiva scen. Om det finns något genomsnitt bland unga inflyttade män i Berlin så hör Erik dit.

En vanlig bordell har han aldrig besökt, men när han bodde i München, där han är född och uppvuxen, umgicks han i ett gäng med ”grabbig attityd”. Med dem gick han två gånger på strippklubb, men kände sig aldrig bekväm med det.

– Jag tror inte det finns något etiskt försvarbart sätt att vara torsk på, säger Erik.

Cybrothel, menar han, hör till en annan kategori.

– Det är ett så konstigt ställe. Med neonljus, plysch och en docka som känns äkta blir det ett sådant överslag av weirdness att det öppnar för en massa friheter som man inte tar sig annars. Jag vet inte om det låter begripligt. Men det gör att man låter vissa gränser falla som man annars håller upp för sig själv och för andra.

Det finns mycket att hämta i kulturhistorien om människoliknande dockor i relation till både lust och olust. Från den romerska poeten Ovidius verser om bildhuggaren Pygmalion som förälskar sig i en av sina statyer, till den tyske romantikern E.T.A. Hoffman och dennes olycksbådande ”automater”. För att inte tala om Sigmund Freuds hela komplex ”das Unheimliche”, som bland annat grundar sig i ett djupt liggande obehag inför sådant som befinner sig i gränslandet mellan det levande och det döda.

Om detta handlar det inte på Cybrothel, utan om upplevelsen här och nu – och inte minst i framtiden.

– Än så länge är det bara silikon och stål. Om du kommer tillbaka om tio år, då kommer dockorna att röra sig. Redan nu arbetar vi på att utveckla dem tekniskt. Nästa generation kommer att ha höfter som rör sig, en andningsfunktion och sugande vagina, säger Philipp Fussenegger.

De dockor som idag finns på marknaden är dessutom alldeles för stereotypa, tycker han.

– Men när det gäller frågan om objektifiering är inte det något vi kan lösa här. Vi får se i framtiden vad det har för effekter. Det här är framför allt en plats där du kan utforska dina kinks i en skamfri miljö, säger Philipp Fussenegger.

– Jag tycker inte detta är något smutsigt. Jag har haft sex med dockorna. Det är en bra grej. Det kan man göra. Jag har testat det. Jag vill inte gömma mig bakom ett smeknamn. Nej, jag gör detta, jag är stolt över det, fortsätter han.

Nästa steg är att utveckla VR-tekniken och börja experimentera med augmented reality. Ytterligare ett rum i lokalen håller just nu på att inredas för det ändamålet. Philipp Fussenegger ser Cybrothel som en ”sex tech-startup”. Som sådan kommer den att vara en avgörande drivkraft för den tekniska utvecklingen.

Precis som porrindustrin varit först för VHS-tekniken, sedan för möjligheten att kunna streama videosronline. Mark Zuckerbergs Metaverse kommer aldrig att lyckas, menar österrikaren, så länge det inte innehåller sex.

– Vi får skapa vårt eget Silicon Valley. Bokstavligt talat. Med spårningspunkter kommer man att kunna se en 3D-modell framför sig som matchas med dockorna. Och med en ring som man sätter runt sin penis kan man också få sin egen digitala dick. I framtiden hoppas jag att vi kan öppna upp den här platsen för sexpartyn där folk kan välja sina avatarer och sedan gå runt med VR-glasögon och ha sex med varandra utan att veta vem den andre är.

Philipp Fussenegger vill också utforska en riktning som helt lämnar det realistiska planet. Idag representerar en blå docka de ambitionerna. Blue är en utomjording med uppdrag att samla mänsklig sperma för att rädda sin egen döende art. När hen blir upphetsad växer det ut en penis på hen.

– Utomjordingar, sjöjungfrur, tentakelporr. Det är något som jag personligen vill ha mer av, men också något som vårt community är inne på, säger Philipp Fussenegger och fortsätter listan.

– Hentaiporr, seriefigurer, superhjältar...

– Ingen vill knulla dem, protesterar Adela Roth.

– Jag vill egentligen avhumanisera dockorna ännu mer. Röstoperatörerna, den mänskliga komponenten här, kommer att avlösas och ersättas av en AI. Det är den riktning vi är på väg emot. Jag vill normalisera sex med maskiner, säger Philipp Fussenegger.

Så vad händer då med den mellanmänskliga kontakten? Den tekniska utvecklingen av allt mer verklighetstrogna sexrobotar har gett upphov till en rad frågor om både kroppsliga ideal och mänskliga relationer. I bland annat USA, med företaget Realdoll som ett av de mest uppmärksammade exemplen, tillverkas redan AI-styrda dockor som svarar på stimuli. ”Jag kommer att kunna reagera på varje beröring från dig”, säger en av Realdolls robotar i en film som presenteras på företagets hemsida.

Till och med Erik, Cybrothels kund, anar en snar framtid där verklighetens sex inte längre kan tävla med en konstgjord intelligens fokuserad helt på användarens egen tillfredsställelse.

– Och då har vi ett problem, säger han.

Philipp Fussenegger och Adela Roth däremot verkar mer fascinerade än skrämda av en sådan utveckling.

Samtidigt vill Philipp Fussenegger hellre se sex med robotar och dockor som en egen kategori, snarare än som en ersättning för traditionellt sex.

– Jag gillar inte att jämföra de två. Man jämför inte en dildo med en riktig snopp.

– Dockorna här är inget annat än en XXL sexleksak. Vilket egentligen gör det till ett slags masturbation, säger Adela Roth.

Med det synsättet kan även framtidens sex på Cybrothel i Berlin sammanfattas som något ganska trivialt.

– Det är lite terapi, lite egenvård och lite masturbation, säger Philipp Fussenegger.