Den 24 februari har det gått ett år sedan de första ryska raketerna började regna ner över ukrainska städer och ändlösa stridsvagnskolonner plöjde in över gränsen.

Sedan den ryska invasionen inleddes har hundratusentals människor dött eller skadats och miljoner har tvingats på flykt. Siffrorna går nästan inte att ta in. Sex miljoner människor är på flykt inne i Ukraina och åtta miljoner har flytt landet. Totalt är över 17 miljoner människor på ett eller annat sätt direkt drabbade av kriget enligt statistik från UNHCR.

I början av invasionen skrev jag en krönika med rubriken "Krigets första offer är sanningen". För samtidigt som de ryska trupperna vällde in i Ukraina pågick ett massivt informationskrig. Ett krig som Ryssland inte bara förde mot Ukraina, utan också mot resten av världen och inte minst den egna befolkningen.

Här har världens fria och oberoende medier haft sitt viktigaste uppdrag. Att konsekvent granska och avslöja lögnerna och rapportera vad som är fakta och inte.

Det ryska narrativet om att invasionen inte är en invasion, utan en speciell militär operation har klätts av. Vi har kunnat ta del av tusentals berättelser om krigets fasor och den humanitära katastrof som pågår.

Ansträngningarna för att stötta den fria och oberoende journalistiken i Ukraina har varit stora. Jag är stolt över att Bonnier, den koncern där Helsingborgs Dagblad ingår, alltsedan krigsutbrottet skänkt pengar och materiel för att stödja det fria ordet i landet.

På HD har vi publicerat tusentals artiklar, reportage, krönikor och analyser i syfte att ge er läsare kunskap och öka förståelsen för vad som händer i Ukraina.

Vi har försökt skildra och lyfta så många perspektiv av kriget som vi bara kan. Det stora som det lilla. På plats i Ukraina och här hemma. Så ofta vi bara kan med människan i centrum.

Men arbetet är långt ifrån över. Ännu går det inte att se slutet på kriget. I detta nu kommer rapporter om att en ny rysk storoffensiv planeras.

I samband med årsdagen publicerar vi på HD flera större reportage och fördjupningar. Vi planerar också att inom den närmaste tiden återigen skicka ett reporterteam till landet.

Det är av stor vikt att vi fortsätter bevaka och sprida ljus över kriget och dess efterverkningar. Men det kommer med flera utmaningar.

Risken för krigströtthet är överhängande. Det gäller oss alla. Krigets brutalitet påverkar. Det är fullständigt naturligt att vilja stänga av ibland.

Men vi måste alla orka. För vad är alternativet?