Just nu bor två små barn hemma hos Irene Kunosson i Glumslöv utanför Landskrona. Tanken var ett kortare tillfälligt akutboende, max sex månader, men nu har de bott hos Irene Kunosson i två år och kallar henne för mamma.
I entrén är det undanplockat och omsorgsfullt iordningställt. Men ett par blinkande blå led-sneakers på en skohylla vittnar om att det bor småbarn i huset. Och längre in i bostaden ligger barnens rum. De har våningssängar, Angry birds-gardiner, en vit byrå övertäckt med klistermärken, leksaksrobotar, bilar och lego.
– Och tomtelakan. De har vi inte bytt ut ännu som ni ser.
Irene Kunosson drar i lakanet i underslafen. Sträcker det. Viker in under madrassen.
Några av de leksaker barnen leker med mest just nu.
Bild: Emil Langvad
Annons
Annons
På väggen bakom henne hänger ett foto av barnen tillsammans med en av de biologiska föräldrarna.
Vi slår oss ner i köket och Irene Kunsson börjar berätta hur det kom sig att hon, ekonom, nu är familjehemsmamma. Det började 2014 med att en ensamkommande tonårspojke flyttade in.
Min son framförallt ville inte riskera att någon kom hit och bossade med honom. Och det tyckte jag var fullt rimligt.
Då bodde två av Irene Kunosson fyra biologiska barn fortfarande hemma.
– Men de kände den här pojken lite grand och var positiva. Min son delade till och med rum med honom under en period. Det gick väldigt bra.
Mohammad, som pojken heter, bodde hos familjen till och från under fyra år.
– I dag har vi regelbunden kontakt och det känns som att han tillhör familjen.
Efterhand tog hon emot fler ensamkommande samt andra barn och ungdomar.
Man ska ha betalt för det jobb man gör. Det finns en omkostnadsersättning som är fast, men man ska även ha betalt för jobbet man lägger ner som familjehemsförälder.
Bild: Emil Langvad
– Det enda kravet mina egna barn ställde var att de skulle vara äldst i barnaskaran. Min son framförallt ville inte riskera att någon kom hit och bossade med honom. Och det tyckte jag var fullt rimligt.
Irene Kunosson gör numera det här på heltid.
– En del av barnen och ungdomarna behöver mycket stöd. Det kan vara barn med en diagnos, kanske behöver de hjälp av barnhabiliteringen. Det kan också röra sig om barn som är hemmasittare, det är ganska vanligt, eller någon annan problematik. Ibland måste jag delta i många tidskrävande möten med till exempel skolan.
Annons
– Men det här varierar förstås mycket från barn till barn.
Hon berättar om en flicka som kom direkt från ett ungdomshem och hade en bakgrund i prostitution.
– En annan flicka levde gömd för sina föräldrar. Där handlade det om hedersproblematik. Sedan hade jag en pojke som inte kunde bo hemma för att han måste skyddas från sin mammas sambo. Du ser, det kan vara väldigt olika anledningar.
Annons
Hon tystnar ett ögonblick.
– Men ofta handlar det om omsorgsbrist från föräldrarna.
Teckningen har en av de pojkar gjort som nu bor hemma hos Irene Kunosson.
Bild: Emil Langvad
Att få vara med och bidra till att dessa barn får en chans i livet är det allra bästa med att vara familjehemsförälder, betonar Irene Kunosson.
– Att se barnen växa och ta del av framstegen de gör, självkänslan som stärks, det är oslagbart. Det är värt allt besvär det också innebär. Att bli familjehemsmamma är det bästa jag gjort. Det mest tillfredsställande uppdraget jag haft.
Hon har även haft en lång rad god man-uppdrag genom åren. Det handlar då om att tillvarata personers juridiska och ekonomiska rättigheter.
Bristen på familjehem är stor vilket gör att kommuner tvingas anlita familjehem genom privata företag, som kostar betydligt mer än de direktanställda kommunala familjehemmen.
Irene Kunosson har arbetat både via kommuner och privata företag. Hon tycker skillnaden är stor.
Angry bird-gardinerna i pojkrummet.
Bild: Emil Langvad
Annons
– De privata erbjuder generellt högre arvoden. Men det som framförallt gör dem intressanta är att de har bättre resurser och ger mer stöd.
– Kommunernas familjesekreterare byts dessutom ofta ut. Jag vet barn som varit placerade ett par år och under den tiden haft fler än tio familjesekreterare. Det är inte bra, man får ingen kontinuitet. Och det är inte tryggt för barnet.
Jag gör det här för att jag kan. Jag vet att jag gör stor skillnad i dessa barns och ungdomars liv.
Ofta går det att förhandla om ersättningen.
Annons
– Arvodet består av två delar, en kostnadsersättning specifikt för barnet och ett arvode för jobbet man lägger ner. Båda dessa ersättningarna är förhandlingsbara och man bör definitivt lägga kraft på att förhandla till sig så bra ersättning som möjligt.
För det är en otacksam ekonomisk sits att vara familjehem, menar hon.
– Man har inte många rättigheter. Avtalet gäller bara en månad fram och kan närsomhelst sägas upp. Dessutom saknar man tjänstepension och får inte tillgodoräkna sig tid hos a-kassan, och arvodet man får räknas inte som sjukpenninggrundande inkomst.
Irene Kunosson tror inte att hon stämmer med den gängse bilden av familjehem.
– Man kanske ska vara två, och yngre. Men jag brukar tänka att är man ung så är man inte så erfaren, har inte skinn på näsan. Och det krävs. Jag gör det här för att jag kan. Jag vet att jag gör stor skillnad i dessa barns och ungdomars liv.
Annons
– Jag har fyra egna barn och fyra barnbarn, men jag har mer att ge. Jag älskar att ha barn och ungdomar omkring mig. De är mitt liv.
Barn i familjehem bör ha rätt till ett eget juridiskt ombud, anser Irene Kunosson. ”Ett sådant ombud hade varit ett stort stöd för den unge mellan familjehemmet och socialtjänsten.”
Bild: Emil Langvad
Fakta
Familjehem – så fungerar det
Familjehem, tidigare kallade fosterhem, tar emot barn och unga som av olika anledningar behöver bo i ett annat hem än sitt egna. Det är socialtjänsten som ansvarar för att utreda och säkerställa god kvalitet.
Familjehemmet ska se till att barnet får sina behov tillgodosedda och att tillvaron är trygg och säker – i samverkan med socialtjänst, föräldrar och andra berörda.
Socialtjänsten eller en domstol beslutar om placeringen. Ibland behöver beslutet tas mot barnets eller vårdnadshavarnas vilja enligt LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga).
Källa: Socialstyrelsen
Annons
Fakta
Se över dina rättigheter innan barnet placeras
Fler än tio barn i varierade åldrar har genom åren bott hos Irene Kunosson sedan 2014. Här är hennes tips och råd till dig som också vill bli familjehemsförälder:
1. Tänk igenom noga innan vad du vill och mäktar med. Ska du ha familjehem på heltid eller vid sidan om ditt ordinarie arbete? Många tar på sig uppdraget vid sidan om och tänker att ytterligare ett barn i hemmet kanske inte gör så stor skillnad. Men det finns problematik som gör att vissa barn är svårare att ta hand om, har du inte så mycket tid är ett barn med större problematik inte att rekommendera.
2. Se noga över de rättigheter man har som familjehem. När det gäller ersättningen är den väldigt beroende av vad det är för typ av placering och hur mycket stöd barnet behöver. Men det handlar också om hur bra du är själv på att förhandla. Man ska ha betalt för arbetet man lägger ner. Men det är inget för lycksökare, så stor är inte ersättningen. Drivkraften måste vara en helt annan än det ekonomiska.
3. Ställ in dig mentalt på att utredningen för att bli familjehemsförälder är tuff. De frågar dig om precis allt (ekonomi, religiös åskådning, sexliv, bakgrund och uppväxt, dina föräldrar med mera), därefter analyserar en psykolog dina svar. Analysen ingår sedan i den utredning som politikerna i socialnämnden i din hemkommun tar del av. De fattar det avgörande beslutet om man blir godkänd eller inte. Även efteråt när man är godkänd kommer socialtjänsten då och då för att se hur allt fungerar.
4. Värna barnets nätverk. En viktig del som familjehemsförälder är att se till så att barnet har möjlighet att hålla kontakt med sina biologiska föräldrar och tidigare nätverk.