Sara Berg är medarbetare på kulturredaktionen.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!

Forårsudstillingen på Kunsthal Charlottenborg är Köpenhamns motsvarighet till Liljevalchs vårsalong. Även detta är en jurybedömd samlingsutställning och ett finger i luften när det gäller konsttrender och -tendenser. Och eftersom det handlar om Danmark, tenderar den att vara ganska vild – ur ett estetiskt och ideologiskt perspektiv vill säga.

I år är det inte mycket som upprör eller sticker ut, vilket är oväntat. Konsten brukar vara en av de första kulturformer att kommentera världsläget och just nu är det inte mycket som står rätt till. Men identitetskonsten är närmast obefintlig och klimatkonsten är återhållsam. Här finns bland annat ett kranium i en glasmonter och ett fåtal verk som knyter an till naturen. Något som förvisso kan bero mer på juryn än konstnärerna.

Den enda med potential att reta upp någon är Nisei Otas ”X=X prototype” som består av den typen av ihopfällbara pallar som brukar finnas på museer för den som behöver vila benen. Här står de glest placerade på golvet och blir på samma gång design och konceptkonst – kanske till och med en kommentar till readymadekonsten, som gärna delar betraktarna i två läger. Det är oftare någon som sitter på dem än inte och jag undrar om de är medvetna om att de därmed blir en del av ett – måhända oavsiktligt – performanceverk?

Tydligt är däremot hantverket. Från Anders Aarviks munblåsta vaser i graalteknik och Ihsan Saad Ihsan Tahirs keramikkärl med budskap i glasyren, till Solveig Aalbergs fyrkantiga vävar som närmast liknar textilprover och en mosaik av Jelena Lilija Kimsdotter Vänts.

Ett favoritverk är Gruppe-ajas ”Columbarium”: ett kolumbarium i mässing och betong. Med sin brutalistiska utstrålning hade det passat perfekt i anslutning till Monumenthallen, Gunnar Asplunds modernistiska mästerverk på Skogskyrkogården i Stockholm.

Jag tycker också om Ebba Johanssons sidenmjuka och realistiska oljemålningar av ett ännu inte påbörjat brev respektive en garderob – alltså i betydelsen kläder – i dova höstfärger. Under klacken på en svart känga ligger breven i sina kuvert. Det är nästan omöjligt att inte börja fantisera om vem ägaren till alla skjortorna är.