Rakel Chukri är medarbetare på kulturredaktionen.

”Jag vill vara här och visa att man kan vara en liten mullig fjolla från Umeå”, berättar dragqueenen Antonina Nutshell i premiäravsnittet av ”Drag race Sverige”.

Hon tar sig på brösten och säger: ”De här damerna, som jag alltid mått dåligt över, ska äntligen få vara på primetime.”

”Du är så jävla cool och snygg”, säger skånska Elecktra som står bredvid.

”Du med”, svarar Antonina Nutshell.

Och här kommer alla känslorna på en och samma gång.

Antonina Nutshell gråter. Jag gråter. Det är bara att konstatera direkt: den svenska versionen av ”RuPauls dragrace” kommer att bli en succé.

Originalprogrammet i USA är legendariskt sedan länge. Mixen av glamour, humor samt hjärta-och-smärta-berättelser är oemotståndlig. RuPaul, världens vackraste och mest kända dragqueen, har förvandlat en subkultur till folkkär underhållning.

Det var långtifrån självklart. Ända fram till 2003 förbjöd flera amerikanska delstater sex mellan män. Varje år slängs hbtq-ungdomar ut på gatan av sina homofoba föräldrar. Men i RuPauls färggranna tv-studio får alla vara sig själva.

Sedan starten 2009 har programmet exporterats till en rad olika länder. Bisarrt nog kommer en blågul version först nu. Så, hur står sig SVT-versionen jämfört med originalets extra-allt-show? Imponerande starkt.

Programledaren Robert Fux är minst lika fierce som RuPaul och växlar smidigt mellan rollen som sylvass domare och ömsint dragmamma. När de tävlande visar fram sina kreationer på catwalken levererar han den ena onelinern efter den andra. ”Lystring. Vi har extrapris på skinka den här veckan”, ropar Fux när dragqueenen Fontana struttar fram i en högt slitsad dräkt.

Men han betonar också tidigt smärtan som ofta döljer sig bakom glittret och glamouren. Och vilket mod det krävs att vara med i programmet.

Det blir tydligt när Imaa Queen berättar om sin traumatiska uppväxt. Hennes konservativa pappa har beskrivit dragkulturen som ”horeri” och har aldrig accepterat sitt barns läggning. Imaa Queen avslöjar att hon varit nära att ta livet av sig många gånger, men att drag blev hennes räddning. ”Det inspirerar mig varje dag att tänka kreativt”, säger hon.

Det är just de här berättelserna som gör det till ett extraordinärt program. Fast ”Drag race” vore inte ”Drag race” om det inte också innehöll catfights och shade. Den amerikanska versionen har skämt bort oss med onda humorgenier som Bianca Del Rio, vinnare 2014. Och det är uppenbart vem som vill bli den svenska seriens mest gif-ade tävlare: Admira Thunderpussy. Hon synar noggrant byxgrenen på en dragqueen och konstaterar att den är för rynkig, eller med hennes ord: det ser ut som en ”morrhårsslida”.

Och hur hälsar Admira Thunderpussy på den skånska dragqueenen Elecktra? Självklart med orden: ”Jag visste att du skulle vara här, din lilla hora.” Jag sätter hundra spänn på att de orden snart citeras i en SD- eller KD-signerad riksdagsmotion om dragkulturens skadliga inverkan på barn.

Elecktra, aka Robin Werner från Höllviken, gör elegant entré i silverstass och presenterar sig som ”Hennes kungliga höghet av Skåne”. Elecktra, välkänd från artistgruppen Cabaret Moulin, är en av de vackraste och proffsigaste i ”Drag race Sverige” men det första avsnittet snålar med Elecktra-moments. Förhoppningsvis får hon chans att visa upp mer av sin underbara humor, den som är tydlig i Robin Werners skruvade ”Smink pau skaunska”-videor på Tiktok.

Premiäravsnittet i SVT bjöd också på en elegant taskspark mot högernationalisterna som länge hetsat mot hbtq-communityt. Den första tävlingen var att gestalta en klassisk midsommar-fest. ”Tänk er hambodansande haggor. Tänk er en neverending mingelbuffe av senapssill och dåliga ligg”, säger Robert Fux. Vågar man gissa att Björn Söder (SD) sätter sillamackan i halsen när han ser Sveriges heligaste kulturinstitution i regnbågstolkning?

Björn Söder har, inte särskilt förvånande, hetsat mot ”Drag race Sverige” redan innan premiären. På Twitter har han lagt upp bilder från programmet och syrligt kommenterat att det finansieras av skattemedel. Som om endast heterosexuella betalar skatt i det här landet.

I dagarna har även SD:s nye kulturpolitiske talesperson Alexander Christiansson smutskastat dragqueens som läser sagor för barn. I en intervju i SvD hävdade han att barn inte ska ”tänka på normkritik”.

Vän av ordning vet dock att dragkultur länge har varit en folkkär svensk kulturform. SD bildades 1988. Då hade draggruppen After Dark funnits i tolv år. Och när rakade SD-huliganer skrämde slag på vanligt folk, var Christer Lindarw redan en älskad underhållare i svallande peruker och kortkorta klänningar.

”Drag race Sverige” kommer fortsätta utsättas för kulturkrigarnas attacker, men alla vi andra vet att de tävlande för vidare en konstform med djupa rötter. Med Robert Fux ord: Må bästa quinna vinna.

”Drag race Sverige”, åtta avsnitt, har premiär den 4 mars på SVT.

Lyssna på Sydsvenskans nyhetspodd, där Imaa Queen intervjuas:

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!