Frans Libertson och Gustav Osberg, doktorander inom industriell miljöekonomi, är övertygade om att arbetet för en hållbar utveckling inte bara kan ske på samhällsnivå. Hur man som enskild person förhåller sig till omvärlden är av stor vikt, påpekar de och använder begreppet ”inre hållbarhet”. Den inre omställning som krävs kan beskrivas som en inre kompass för att ta hand om sig själv, andra och naturen (Aktuella frågor 27/2).

Men varför går den samhällsförändring som krävs i så långsam takt trots att forskare under många år i hundratals studier har visat att miljöförändringarna får stora negativa ekonomiska och sociala konsekvenser?

Väl kända fakta visar att den pågående uppvärmningen måste minska och för att det ska kunna ske måste kunskapen och förståelsen för hur planeten och dess ekosystem fungerar öka. För att förstå komplexiteten i det behöver beslutsfattare som planerar för framtiden ha en helhetssyn och ett tillvägagångssätt som sammanflätar sociala, ekologiska och teknologiska lösningar.

Människor behöver förändra sitt sätt att leva, så att det kan ske rejäla förändringar som gynnar samhällsutvecklingen. Till exempel att äta mindre kött och att köra mindre av diesel- eller bensindrivna bilar.

På Malmö universitet arbetar många forskare och lärare utifrån ett koncept som kallas utmaningsbaserat lärande där syftet är att utveckla studenters förmåga att ”förändra världen” och kunna påverka det som sker i en föränderlig värld. Studenterna förväntas ta ansvar, ha mod att ta risker, vara kreativa och utvecklas så att de kan vara nyskapande.

Studenterna lär sig hur de ska gå till väga för att ändra rådande beteenden och normer i samhället så att de på sikt skapar en framtid som är miljömässigt och socialt rättvis liksom ekologiskt hälsosam. För att det ska bli verklighet bör också beslutsfattare på olika nivåer och forskare arbeta gränsöverskridande där kunskap inom många olika ämnesområden kan kombineras och tillvaratas.

Att komma bort ifrån ett tänkande där kunskap inom bara ett visst ämnesområde ses som en lösning minskar förhoppningsvis effekterna av de pågående klimatförändringarna, samtidigt som det ökar möjligheterna att planera och bygga hållbara städer och stadsområden.

För att det ska vara möjligt att nå de mål som FN satt i upp i Agenda 2030 för hållbar utveckling krävs ett gränsöverskridande arbete.

I riktlinjerna för det arbetet, som ett flertal länder jobbar med, är visionen bland annat att utrota extrem fattigdom, minska ojämlikhet i alla dess dimensioner, främja inkluderande ekonomisk tillväxt med anständigt arbete för alla, skapa hållbara städer och ta itu med de pågående klimatförändringarna.

Trots att flera miljoner människor redan idag påverkas negativt av den globala uppvärmningen tvivlar många på de vetenskapliga studier och de resultat som visar att temperaturen ökar på grund av en ökad koldioxidhalt i atmosfären. Orsaken till att så många tvivlar är till stor del för dålig kunskap, men också bristande förmåga hos forskare att kommunicera bidrar.

Psykologiska och ekonomiska faktorer spelar också en stor roll för hur människor tar emot fakta om miljöförändringar. Därför är det viktigt att forskare och beslutsfattare inom olika områden samarbetar.

Miljöförändringar påverkar samhällen olika, men fattigare samhällen som oftast har bidragit minst till miljöförändringarna drabbas oproportionerligt hårt. Här kommer också moraliska och etiska aspekter in där Västvärlden måste ta sitt ansvar för att fattigare länder ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt.

Den stora utmaningen att nå ett mer hållbart samhälle kanske ligger i samspelet mellan utformandet av en ”inre hållbarhet” och ett gränsöverskridande arbete där kunskap från många olika ämnesområden används.

SKRIBENTEN

Nils Ekelund, professor på institutionen för naturvetenskap, matematik och samhälle vid Malmö universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.