Jag brukar säga att spelens största styrka är dess förmåga att låta oss uppleva helt andra världar och verkligheter än vår egen. I spelen är allt möjligt och vi behöver inte rätta oss efter vare sig fysiska lagar eller samhällsnormer. I väntan på en dystopisk ”The Matrix”-framtid där vi kan ladda våra medvetanden rakt in i spelen är virtual reality, VR, det närmsta vi kommer total inlevelse. Med skärmar precis framför ögonen och kontroller som känner av fingrarnas rörelser är det nästan – men bara nästan – som att befinna sig i spelet.